Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dutreuil de Rhins, Jules Léon - Dutrochet, Henri - Dutton, Clarence Edward - Duumvir el. Duovir - Duun, Olav - Duva - Duval, Alexandre Vincent Pineux - Duwall, ätt - Duwall, Johan Didrik - Duvalrestauranger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Dutrochet—Duvalrestauranger
142
asien och. Tibet, varunder han mördades vid
övre Yang-tsü-kiang. Grenard lyckades med
större delen av de vetenskapliga samlingarna,
bl. a. viktiga handskriftsfynd, undkomma till
Peking och har om färden utgivit »Mission
scientifique dans la Haute Asie» (3 dir, 1897
—98). (J. Ch-r.)
Dutrochet [dytråjä’], Henri, fransk
fysiolog (1776—1847); uppgav sin praktik som
läkare för att helt ägna sig åt forskning.
Led. av fr. vet.-akad. 1831. D., som sökte
ge en kemisk-fysikalisk förklaring av
livsföreteelserna i motsats till Bichats vitalism,
verkade banbrytande genom sina studier över
os mos (se d. o.), som han var den förste
att närmare utforska. Han gjorde även
grundläggande undersökningar över
växternas andning och över mimosans rörelser samt
hör till cellärans föregångare. Skr.:
»Nou-velles recherches sur Tendosmose et l’exosmose»
(1828), »Mémoires pour servir ä 1’histoire
anatomique et physiologique des végétaux et
des animaux» (2 bd, 1837) m. fl.
Dutton [datn], Clarence Edward,
amerikansk militär och geolog (1841—1912).
Deltog i inbördeskriget och inträdde 1875 i
Förenta staternas geologiska undersökning,
där han deltog i pioniärarbetena i västern. D.
redogjorde för sina forskningar i många
framstående arbeten, av vilka flertalet
behandlar frågor från den dynamiska geologien.
Han beskrev Grand Canyon och framställde
därvid en teori om dalbildningen. Vidare
beskrev han vulkaner i Arizona och s.
Colorado samt på Hawaiiöarna och gav en
framställning av det stora jordskalvet i
Char-leston 1886. Ilans namn är fäst vid den
viktiga, på senare år alltmer uppmärksammade
teorien om isostasi (se d. o.). K. A. G.
DuuTnvir el. D u o’v i r, plur. D u
u’m-(D u o’-) v i r i, lat. (av duo, två, och vir, man),
»tvåman», medlem av tvåmannakommission
i forntidens Rom. D u u’m v i r i p e r d u e
1-1 i ö n i s, två män, som i äldre tid stundom
tillsattes att döma i högmålsbrott. I rom.
kommuner (se M u n i c i p i u m) voro
duu’m-viri (även quattuo’rviri, »fyrmän») iure
di-cu’ndo (»för rättskipning») de högsta
kommunala ämbetsmännen. H. Sgn.
Duun [dün], Olav, norsk författare (f.
1876); folkskollärare. Debuterade 1907 med
novellsamlingen »Löglege skruvar og anna
folk». D:s huvudarbete är den stora
släkthistorien om Juvikingarna (1918 ff.; sv. övers.,
»Juviksfolket», 1924, »I blindo», 1924, »I
äventyrslandet», 1925, »Storbröllopet», 1925,
»Ungdomsåren», 1926, och »Stormen», 1926).
Handlingen i alla D:s böcker är förlagd till
hans hembygd, Namdalen; hans iakttagelser
över norsk bondenatur äro skarpa, hans språk
är starkt dialektfärgat, uttrycksfullt, med
korthuggna repliker. A. A-t.
Duva, sammanfattande benämning i dagligt
tal såväl i allmänhet för fåglar av familjen
Columbidae (se Duvfåglar) som särskilt för
arter av släktet Columba (se Duvsläktet).
— Om brevduva se D u v p o s t.
DuvaT [dy-], Alexandre Vincent
P i n e u x, fransk teaterförfattare (1767—
1842). D:s mest bekanta arbeten, flertalet i
den lätta genre, som var populär under första
kejsardömet, äro »La jeunesse de Henri V»
(1806; »Henrik den femtes ungdomsår», 1810)
och operatexten »Joseph» (1807; »Josef i
Egypten», 1856), till vilken Méhul skrev
musiken. Kj. S-g.
Duwall, svensk ätt av skotskt ursprung.
Hette förut Mac Dougall, inkom till Sverige
omkr. 1594. Jakob Mac Dougall el. D.
(omkr. 1589—1634) blev general och
överkommendant i Schlesien, där han dog. Han
fick försäkran om friherretitel men upphöjdes
först 1674, efter sin död, till frih. med
namnet D. Jakob D:s son frih. Gustaf D. (1630
—92) medföljde Christer Bondes ambassad till
England 1655, blev resident i Danmark 1656,
landshövding i Kopparbergs län 1662 och var
lantmarskalk 1675. Som landshövding var han
ordf, i kommissionen över trolldomsväsendet
i Dalarna. Hans son frih. Axel D. (1667—
1750) blev 1700 livdrabant, deltog i bl. a.
slagen vid Narva och Poltava samt kalabaliken
i Bender. Var överste för Närkes och
Värmlands tremänningsinfanterireg:te 1715—19,
blev överste för Östgöta
tremänningsinfanteri-reg:te 1721 och generalmajor 1722, då han
fick avsked. Som äldre skrev han sig Mac
Dougall. En sonsons son till Gustaf D. var
J. D. D., se nedan. Ätten utgick på manssidan
1923, på kvinnosidan 1926. Jfr Th. A. Fischer,
»The scots in Sweden» (1907).
Duwall, Johan Didrik, frih., militär,
lantmarskalk (1723—1801); jfr
släktöversikten. Ingick 1737 vid Livreg:tet till häst, fick
1762 överstes titel, blev 1773 generalmajor
och fick 1776 avsked
med generallöjtnants
titel. Som måg till
hattchefen G. Kjerman
blev D. tidigt bemärkt
som affärsman och
hattpolitiker. 1778 blev
han förste
stallmästare hos hertiginnan av
Södermanland, som
han påverkade till
missnöje med Gustav
III. Som lantmarskalk
1786 var D. moderat
och medlande. Sommaren 1788 sändes han i
beskickning till Norge till danske kronprinsen
och prins Karl av Hessen för att skaffa
Sverige danskt förbund mot Ryssland men
misslyckades. Vid riksdagen 1789 tillhörde han
oppositionsledarna. Litt.: L. Wahlström, »Sveriges
förhållande till Danmark 1788—89» (1898) och
»Gustavianska studier» (1914). L. W-m.*
Duvalrestauranger [dyva’1-] (fr.
établisse-ments Duval), billighetsrestauranger i Paris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
