Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dynekilen - Dyner - Dynerna (The Downs), Slaget vid - Dyngbaggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Dyner—Dyngbaggar
186
måste utrymma Norge. Såväl från svensk som
från norsk sida ha flera gånger försök gjorts
att upptaga de sjunkna fartygen och deras
last, men dessa försök ledde icke till något
nämnvärt resultat förrän sommaren 1880, då
man lyckades upptaga åtm. några kanoner
och kulor. — D. erbjuder god ankarsättning
längst in i viken utanför Dyne. A. G.*
Läsida av en sanddyn, vandrande in över skogen.
Gotska Sandön.
Dyner (ty. Dünen, fr. dunes, eng. downs, da.
klitter), de ofruktbara, nakna sandkullar, som
bildas på ställen, där vinden för med sig sand
och hopar den till urspr. mot vindriktningen
vinkelräta, mer el. mindre oregelbundna
förhöjningar, som förflytta sig med vinden.
Förflyttningen av d. i vindriktningen försiggår på
så sätt, att sandkornen av blåsten föras
uppför kullens sluttande sida, till dess de nå
själva kammen av höjden, och därifrån
fortsätta de sin bana utåt men falla då ned på
andra sidan av kammen. Därigenom bildas
på den mot vinden vettande sidan en 1
o-var t s i da med mindre lutning, i regel 5—
10°, och på den motsatta sidan en 1 ä s i d a
med en lutning av omkr. 25—30°. Vid sitt
framryckande kunna d. förorsaka betydande
skada och täcka åkrar, förkväva skogar samt
begrava hela byar etc. — D. förekomma vä-
Lovartsida av en sanddyn, vandrande inåt land och
blottande rester av förstörd skog. Gotska Sandön.
sentligen vid låga havskuster, där den
torrlagda strandsanden av vinden föres in mot
land; villkoren för dynbildning äro sålunda
gynnsammare vid kuster, där tidvattnet har
någon betydelse. I Europa finnas d. längs
största delen av Danmarks, Tysklands,
Hollands, Belgiens och Frankrikes
västerhavskuster. I Sverige finnas kustdyner
företrädesvis vid Skånes, Hallands, Ölands och
Gotlands kuster; särskilt goda exempel erbjuda
Gotska Sandöns stränder. — Även på
sandslätter inne i landet bildas, framför allt i
sandöknarna (se Barchan och öken), d.
på samma sätt som vid kusterna, s. k. i
n-landsdyner. Dylika förekomma i
Sverige på enstaka ställen, företrädesvis på
sandfält, som höra till de glacifluviala (se d.
o.) randbildningarna, t. ex. i Dalarna
flerstädes längs Dalälven, såsom vid Orsasjön.
In-landsdyner äro ingalunda sällsynta på
sandslätter i Danmark (Jyllands hedar) och i
Nordtyskland. — Det enda verksamma
medlet till förhindrande av flygsandens
ödeläggel-ser genom d:s vandring är plantering av först
gräsarter strandråg (Elymus arenarius) och
marhalm eller sandrör (Calamagrostis
arena-ria) samt sedan barrträd, främst bergfur
(Pi-nus montana). I kulturländerna har man
allmänt igångsatt energiskt arbete för att hejda
flygsanden, och »levande» d. av större mått
äro numera sällsyntheter. K. A. G.
Dynerna (The Downs), Slaget vid,
se Downs.
Dyngbaggar, Copro’phaga, en till
skalbaggs-familjen bladhorningar hörande
under-fam., så kallade, emedan de i allm. leva i
spillning och genomlöpa sin utveckling där.
Genom att förtära spillning eller begrava den
i jorden och därigenom sprida
den spela de en stor och
nyttig roll vid återförandet av
organiska ämnen till
oorganiska. De erbjuda därjämte
stort intresse genom sin högt
utvecklade omsorg om
avkomman. Den enklaste formen av
yngelvård visar släktet
Apho-dius, vars arter blott krypa
in i spillningen och där lägga
sina ägg, överlåtande åt
larverna att själva finna sin
föda. Högre utvecklat är
släktet tordyvlar (Geotrupes), vars
arter gräva djupa gångar ned
i jorden, vilka de fylla med
gödsel, som tjänar till föda åt
larverna. Dessa gångar
utgöras av ett lodrätt rör, så
vitt som en buteljhals och
omkr. 30 cm långt; från detta
grävas 3—-8 avlånga kamrar,
som fyllas med gödsel och
vardera förses med ett ägg. Ett
ännu högre steg i
yngelvår-den ha de arter tagit, vilka ej
Yngelvård hos
Geotrupes
typhoeus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
