Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edlund, Gustaf Wilhelm - Edman, Johan August - Edmonton - Edmund el. Eadmund, 1. (konung av Östangeln 840—870) - Edmund el. Eadmund, 2. (konung av Mercia och Wessex 922—946) - Edmund el. Eadmund, 3. Järnsida - Edmund, earl av Kent - Edna Lyall - Edom - Edomiter - Edquist, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Edlund, G. W—Edquist
314
Edlund, Gustaf Wilhelm, finländsk
bokförläggare (1829—1907). Verkade som
bokhandlare och förläggare i Helsingfors och
förläde bl. a. arbeten av Runeberg, Topelius
och Cygnæus samt flera stora historiska verk.
Förlagsrörelsen, på sin tid den största i
Finland, fortsattes efter hans död av ett bolag,
som upplöstes 1917, då lagret övertogs av
Holger Schildts förlags-a.-b. (H. E. P.)
Edman, Johan August, teolog (1848—
1921), adjunkt i Luleå i kristendom, tyska
och svenska 1877—1913. E. utgav en egen
sv. övers, av N. T. (1900).
Edmonton [e’dmonton]. 1. Stad i s. ö.
England, grevsk. Middlesex; arbetarförstad till
London, 13 km n. om London bridge; 66,809
inv. (1921). — 2. Huvudstad i kanad. prov.
Alberta vid North Saskatchewan; 58,821 inv.
(1921). Viktig järnvägsknut och handelsort
(bl. a. pälshandel) i en bördig åkerbrukstrakt.
I närheten kolgruvor. I förstaden South E.
Albertas statsuniversitet. E. anlades 1795
som handelsfaktori av Hudson-bay-kompaniet
och hade ännu 1901 blott omkr. 2,650 inv.
Katolskt ärkebiskopssäte sedan 1912.
Edmund [eMmond] el. E a d m u n d,
angel-saxiska konungar. 1. E., den siste konungen
av östangeln (840—870), besteg tronen 855,
blev 870 tillfångatagen av danska vikingar
och, då han ej ville avsvärja sin kristna tro,
pinad till döds. E. ärades sedan som martyr
och helgon. — 2. E., konung av Mercia och
Wessex (omkr. 922—946), son till Edvard den
äldre, besteg tronen 940 och underkuvade 945
riket Cumbria, som han gav åt konung
Malkolm av Skottland mot att denne ingick
förbund med honom. Han mördades av en
fredlös. — 3. E. Järnsida (eng. Ironside-,
omkr. 980—1016), son till Ethelred II, som han
efterträdde i april 1016, kämpade tappert mot
Knut den store men blev slagen vid Assandun
(10 okt. s. å.). De båda konungarna förliktes
sedan och delade landet; E. fick Sydengland
men dog redan 30 nov. s. å. »Järnsida»
kallades han för sitt mod och sin kroppsstyrka.
Edmund [e’dmend], earl av Kent, engelsk
prins (1301—30), yngste son till Edvard I.
Slöt sig 1326 till den resning, som störtade
brodern Edvard II från tronen och leddes av
dennes gemål, Isabella av Frankrike, samt
hennes älskare Roger Mortimer. Då E.
började stämpla mot Mortimer, lät denne
avrätta honom som förrädare. (Å. S-n.)
Edna Lyall [e’dno laTol], pseud. för A. E.
B a y 1 y, se Lyall, Edna.
Edom. 1. I G. T. namnet på dalsänkan
e 1 - A r a b a (se Arab a, Wadi el) och
höglanden på båda sidor därom. El-Araba
löper från Döda havets sydända till Röda
havets östligaste vik, Akabaviken (omkr. 160
km). Bergarten i höglandet utgöres av
porfyr, kalksten och en sandsten, som utmärker
sig för sin rikt schatterade röda färg. Dalen
är ökenartad och stenig, berglandet v. om
dalen en öken med få oaser. Befolkningen är
därför i hög grad hänvisad till jakt.
Berglandet i ö., som på flera ställen i G. T. kallas
S e i r eller Seirs bergsbygd, har däremot icke
få fruktbara dalar, där invånarna kunna odla
säd och vin. Under forntiden färdades
karavanerna mellan Arabien och
medelhavskusterna genom denna trakt. Dalklyftorna här
ha ofta nästan lodräta väggar, och invånarna
byggde därför sina nästen »så högt uppe som
örnen» (Jer. 49: 16; Ob. 4). I ö. berglandet
ligger den genom sina storartade ruiner
intressanta, fordom viktiga handelsstaden Petra
(se d. o.) i en av lodräta klippväggar omgiven
dal. Nordligaste delen av el-Araba är ett
sumpigt marskland, möjligen till en del
samma land som den forna Siddimdalen, där
Sodom, Gomorra m. fl. städer voro belägna.
Bland av G. T. omtalade städer eller områden
i E. må nämnas Bosra, huvudstad i E. (trol.
bevarat i Busera, n. om Petra) och Elat vid
Akabaviken av Röda havet i s.
2. (E d o m i t e r.) Ett i E. bosatt folk, i
G. T. även kallat S e i r, Seirs barn el. Esau.
Omkr. 1230 f. Kr. tillät enl. egyptiska källor
Menefta invånarna i E. att driva sina
boskapshjordar in på betesmarkerna vid Suckot
och Pitom. Enl. patriarkberättelserna i 1 Mos.
var Esau den äldre tvillingbrodern till Jakob,
d. v. s. båda folken voro nära besläktade, och
E. (Esau) hade först hunnit till ett bofast
levnadssätt och blivit en organiserad stat (1 Mos.
25:25 ff.; 36: 31 ff.), vilket likväl icke hindrade
den yngre Jakob (Israel) att senare underlägga
sig E., ett förhållande, som 1 Mos. 25: 31 ff.;
27 vill förklara. David underkuvade E., som
därefter styrdes av judiska ståthållare.
Under Joram (omkr. 850) avföll E. från Juda,
men Amasja (omkr. 790) lyckades besegra
det, och hans son Asarja erövrade den
viktiga hamnstaden Elat. Striderna mellan Juda
och E. räckte ända till Juda rikes fall. Vid
Jerusalems förstöring ställde sig E. på
baby-loniernas sida och trängde in i Juda. När den
ismaelitiska stammen nabatéerna omkr. 300
f. Kr. undanträngde edomiterna från deras
land, utbredde de sig i s. Juda, som därefter
fick namnet Iduméen. Iduméen underkuvades
av mackabéerna, och judarna härskade sedan
där, ända tills både Juda och Iduméen 70
e. Kr. försvunno ur historien.
Om edomiternas religion vet man nästan
intet. De voro polyteister, och deras gudar
torde ha hetat Kos, Malik och Baal. Enl.
några uttalanden i den senare
profetlitteraturen måtte edomiterna ha varit berömda för
sin vishet (Jer. 49: 7; Ob. 8). — Litt.: F. Buhl,
»Geschichte der Edomiter» (1893). (S. H-r.)
Edomlter, se E d o m 2.
Edquist, Carl, präst, pedagog (f. 18 7 0 20/i2).
Prästvigdes 1900, var folkskolinspektör i
Gästrikland och Hälsingland 1904—08, blev rektor
vid Ateneum för flickor i Stockholm 1908,
kyrkoherde i Jukkasjärvi och Vittangi 1913
samt komminister i Katarina församl. i
Stockholm 1920. E. har skrivit bl. a. »Läseriet
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
