Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eksjö - Eksjö hovgård - Eksjö landskommun - Eksjö—Österbymo järnväg - Ekspinnare - Eksplintborre - Eksta - Ekstock - Ekstrand, Erik Einar - Ekstrand, Åke Gerhard - Ekström, Alfred - Ekström, C. J. - Ekström, Carl Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Eksjö hovgård—Ekström, C. U.
508
inkomst 6,144,755 kr. Platsen, där E.
ligger, har sedan urminnes tid varit en
knutpunkt för vägarna från Jönköping till
Östersjön vid Döderhultsvik (Oskarshamn) och från
sydligare Småland uppåt Östergötland samt
nämnes som tingsplats från 1300-talet. Fick
köpstadsprivilegier av Erik av Pommern,
vilka bekräftades av Karl Knutsson. 1568
brändes staden av danskarna under Daniel Rantzau.
1653 blev E. friherrskap för ätten v. Liewen
men indrogs till kronan genom 1655 och 1680
års reduktionsbeslut. 1856 nedbrann större
delen av E., varefter den nyare s. stadsdelen
med breda, raka gator uppstått. — Litt.: H.
Nilsson, »E. stad, några anteckningar» (1911).
Eksjö hovgård, herrgård i Vallsjö socken,
Jönköpings län, strax s. ö. om Sävsjö; 172
har, tax.-värde 73,400 kr. (1925). Ägare: J.
Ch. Sjöberg. E. var förr huvudgården i ett
betydande gods. Från Nydala kloster kom E.
i början av 1400-talet till ätten Sture; från
1600-talet tillhörde det bl. a. släkterna Horn,
Oxenstierna, Lewenhaupt och Wrede. Det
gamla slottet, från 1400-talet, avbildat i
»Sue-cia antiqua», är nu en vacker ruin.
Eksjö landskommun, socken i n. Småland,
S. Vedbo härad, Jönköpings län; 106,os kvkm,
1,305 inv. (1926). Omfattar skogstrakterna
runt om Eksjö stad (utom i s.). Flera
bergkullar nå över 300 m. 1,593 har åker, 7,756
har skogs- och hagmark. Ingår i Eksjö
stads-och landsförsamlingars pastorat, Linköpings
stift, Södra Vedbo kontrakt.
Eksjö—österbymo järnväg sträcker sig från
Eksjö station på Nässjö—Oskarshamns
järnväg till österbymo, marknadsplats i Sunds
socken, Östergötlands län. Järnvägen är 34,6
km lång (spårvidd 0,891 m), fick koncession 14
maj 1910 och öppnades för trafik 18 dec. 1915.
Ekspinnare, Gastro’pacha que’rcus, en till
fam. Lasiocampidae hörande spinnarfjäril av
täml. grov och klumpig kroppsbyggnad,
ragg-hårig, med tjockt fjällbeklädda vingar.
Honan, som når en vingbredd av mer än 80 mm,
är ockragul; hanen är mindre (65 mm) och
vackert kastanjebrun. Båda prydas av ett
ljusare gult tvärband utanför båda vingparens
mitt. Arten är allmän över största delen av
Sverige. Larverna leva på ek, björk och
pilarter. G. A-z.*
Eksplintborre, se Splintborrar.
Eksta, socken i Gotlands län, Södra härad,
på v. kusten mitt emot Karlsöarna, som
höra till E.; 45,34 kvkm, 604 inv. (1926). Är
till sin fastlandsdel täml. jämn, särskilt åt
kustsidan skogbevuxen. Flera myrar finnas.
966 har åker, 2,996 har skogs- och hagmark.
Bildar med Sproge, Levede och Gerum ett
pastorat i Visby stift, Södra kontraktet.
Kyrkans äldsta delar äro från 1100-talets
mitt; tornet är en återstod av anläggningens
tidigare skeden, långhusets sydportal är från
1200-talets sista årtionden. Kyrkan
underkastades genomgripande förändringar på
1700-och 1800-talet. Ö.;E. L-k.
Ekstock, se Eka.
Ekstrand, Erik Einar, diplomat (f. 1880
22/ia). Blev jur. kand, i Uppsala 1904, attaché
i Utrikesdep. 1907, innehade flera
konsuls-uppdrag (bl. a. i Riga 1913—16) och blev 1918
legationsråd och t. f. chef för Utrikesdep :s
handelsavd. Han var 1919—21 v. verkst. dir.
i Stockholms superfosfatfabriks a.-b. samt blev
1921 generalkonsul och chef för Utrikesdep :s
personal- och administrativa avd. E. visade
rådighet och energi som chef för Svenska Röda
korsets hjälpexpedition till hungerområdet i
Samara 1921—22, var 1924—26 led. av
blandade kommissionen för utväxling av grekisk
och turkisk civilbefolkning samt är sedan nov.
1925 t. f. envoyé i Buenos Aires, Santiago
de Chile, Montevideo och Asunciön.
Ekstrand, Äke Gerhard, kemist,
överingenjör (f. 1846 28/ia)- Blev fil. dr 1875 och
docent i kemi s. å. vid Uppsala univ., var 1879—89
handelskemist i Uppsala, utnämndes 1889 till
lärare vid Chalmersska institutet i Göteborg
och var 1890—1907 byrå- och 1907—13
överingenjör i Kontrollstyrelsen. Hans förnämsta
arbeten äro »Reten och några dess derivat»
(1875), »Bidrag till kännedomen om
kolhydraten» (1887) samt flera avh. om
naftalinderivat. Dessutom har E. som handelskemist
och överingenjör författat många skr. och art.
av praktiskt innehåll. Som red. av Svensk
Kemisk Tidskrift 1893—1919 har E. nedlagt
mycket förtjänstfullt arbete och där skrivit
en mängd uppsatser och referat över kemisk
industri och kemiens utveckling. Han var
sekr. 1893—1913 och ordf. 1913—25 i
Kemistsamfundet. Led. av Vet.-akad. 1903. A. Btn.
Ekström, Alfred, elektrotekniker,
affärsman (f. 1873 */n). Blev fil. dr i Uppsala 1897,
studerade vid Tekniska högskolan i Zürich
och var 1898 assistent i elektroteknik där
samt 1899 assistent i fysik vid univ. i Kiel.
E. ägnade sig därefter åt telefontekniken och
var 1901—06 anställd vid a.-b. L. M. Ericsson
& co. i Stockholm. 1906 grundade E. och var
1906—21 verkst. dir. för Hemsjö kraft-a.-b.
(se d. o.), vilket under hans ledning
utvecklade sig till ett i s. ö. Sverige dominerande
företag för distribution av elektrisk kraft. E.
har i samband därmed nedlagt ett omfattande
arbete på utvecklingen av lantbrukets
elektrifiering. G. H-r.
Ekström, C. J., se E k s t r ö m e r.
Ekström, Carl
Ulrik, zoolog (1781—
1858); kyrkoherde 1821
-—37 i Mörkö, från
1837 i Tjörn. Ägnade
sig från barndomen
åt naturstudium, blev
av ekonomiska skäl
präst, gjorde
värdefulla iakttagelser över
flyttfåglarnas
ankomst och avfärd samt
fiskarnas förekomst
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
