Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrifiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Elektrifiering
576
tionen. Särskilt i Sverige med dess
relativt goda tillgång på mindre vattenfall och
dess brist på kol och olja har det
befunnits ändamålsenligt att anordna ett
samarbete mellan de elektriska kraftstationer,
som tillgodogöra sig de lokala
vattenkrafttillgångarna, samt de värmekraftcentraler, som
erfordrats, så att naturaenergien (vattnet)
t ages i bruk, i den mån den ej med fördel
kan magasineras, och först därefter det
importerade bränslet.
Kartorna sp. 571—574 giva en överblick över
e. i Sverige. På den ena återgivas de mera
betydande kraftstationerna och de högspända
distributionsledningarna, den andra
åskådliggör i vilken grad landet är elektrifierat. Av
förefintliga anläggningar kan blott ett fåtal,
i främsta rummet statens, anses avse allmän
energidistribution. Det övervägande antalet
betjänar lokala behov för industrier,
samhällen eller avgränsade landsbygdsområden.
E:s betydelse i socialt och ekonomiskt
hänseende har föranlett vissa statliga åtgärder.
Genom elektricitetslagstiftning
(se d. o.) ha företagares och det allmännas
intressen tillgodosetts och reglerats, genom
förordning om behörighet för elektrisk
installatör (se d. o.) har avsetts att
främja i tekniskt avseende tillfredsställande
anläggningar, genom anslag för
konsulentverksamhet har en planmässig e. befordrats
o. s. v. Staten har genom
Vattenfallsstyrelsen (se d. o.) utbyggt och driver
landets största kraftverk samt underlättar e. för
enskilda företagare genom inrättande av
lånefonder
(seKraftledningslånefon-den och Vattenkraftslånefonden).
E., som i början framför allt avsåg
elektrisk belysning (sed. o.), har sedermera
kommit att beröra de flesta industrier,
transportmedlen, jordbruket och hemmen.
Vid e. inom industrier kan den
elektriska drivmotorn anordnas så, att den
antingen medelst mekaniska transmissioner
driver samtliga förekommande arbetsmaskiner,
en viss grupp av dessa (gruppdrift) el.
enskilda maskiner (enkeldrift). Den i varje fall
lämpligaste anordningen bestämmes av de
fordringar, som ställas på arbetsmaskinerna.
Om dessa ständigt kunna drivas med
konstant hastighet, kunna de drivas gemensamt
i större el. mindre grupper. Gäller det åter
arbetsmaskiner med intermittent drift, med
stor el. växlande belastning, med varierande
hastighet el. omkastad rotationsriktning
m. m., är det oftast nödvändigt att anpassa
särskild elektrisk drivmotor därefter.
Därvid har särskilt likströmsshuntmotorn (se
Elektriska maskiner) kommit till
användning på grund av sin egenskap att
med bibehållande av god verkningsgrad
möjliggöra kontinuerlig hastighetsreglering inom
vida gränser. En ofta använd metod är, att
en särskild (motordriven) likströmsgenerator
matar drivmotorns ankare med efter önskad
hastighet avpassad spänning
(Leonardprinci-pen) — i olika riktningar, om
rotationsrikt-ningen skall omkastas. Där sådan
motorgenerator förekommer, kan denna förses med
ett svänghjul för utjämnande av stora
belastningsvariationer (Ilgnerprincipen). Särskilt
vid gruvspel (bild 1), vid reverserbara
valsverk och vid pappersmaskiner ha dessa
principer fått tillämpning.
Inom trafikväsendet har elektrisk
drift, förutom vid elektriska
järnvägar (se d. o.) och elektriska
spårvägar (se d. o.), kommit till vidsträckt
användning. Vid a u t o m o b i 1 e r (se d. o.),
traktorer (= dragare) och trallvagnar
användas ackumulatorbatterier för
energitillförseln. De senare ha vunnit allt större
användning vid järnvägsstationer, hamnar
och inom varumagasin för kortare
varutransporter, ofta i kombination med
»släpvagnar». Som drivkraft användas
elektriska motorer vid spel (bild 3), kranar, hissar
och andra mekaniska transportanordningar.
Vid bogsering genom kanaler användas
elektriska lokomotiv eller motorvagnar som
»dragare» o. s. v. Elektrisk energi har även
kommit till användning för arbetsöverföring
från det energialstrande till det drivande
maskineriet vid vissa transportmedel, ss.
vid elektriska järnvägar (se d. o,)
och vid fartygsdrift. Därvid tillämpas ofta
likströmsdrift enl. Leonardprincipen (se
ovan) på grund av dennas lämplighet för
bekväm hastighetsreglering från »fullt fram»
till »fullt back». Inom jordbruket har
en allmännare e. påbörjats först under det
senaste årtiondet och då i samband med en
allmän landsbygdsele k trifierin g,
vilken i Sverige f. n. vunnit en relativt stor
omfattning (se karta, sp. 571). Detta
förhållande kan förklaras med Sveriges relativt
goda tillgång på vattenkraft och den under
världskriget rådande bristen på brännoljor,
som påskyndade landsbygdselektrifieringen,
även där sådan under normala förhållanden
ej kan anses ekonomiskt bärande.
Organisatoriskt sett har denna e. utförts av lokala
sammanslutningar, vanl. ekonomiska
föreningar, vilka antingen kontrakterat om
inköp av elektrisk energi från mer eller
mindre avlägsen kraftkälla eller förvärvat och
utbyggt lokal vattenkraft. I tekniskt
hänseende ha dessa anläggningar utförts så, att
den alstrade eller inköpta trefasenergien vid
lämplig spänning fördelats på ett antal
understationer (i vissa fall efter föregående
nedtransformering i andra sådana stationer,
avseende större områden), vilka kunna sägas
motsvara tryckpunkterna vid
elektricitetsverk. Större motorer, för tröskning, sågning
o. dyl., anslutas direkt till
högspännings-ledningen genom s. k. tröskmotorvagnar.
Vagnen är försedd med transformator, motor och
manöverapparater. En större understation
återgives på bild 4. De mindre utföras
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
