Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellenborough, Edward Law (1750—1818) - Ellenborough, Edward Law (1790—1871) - Ellenö - Eller, Elias - Ellermann, Vilhelm - Ellesbo - Ellesmere, Francis Egerton - Ellesmere, sir Thomas Egerton - Ellesmerelandet, Ellesmere island - Elliceöarna, Ellice islands, Lagunöarna - Elliger, Ottmar - Elling, Catharinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Ellenborough—Elling
712
villes kabinett med bibehållande av sitt
domarämbete, vilket skarpt klandrades. E. var
stor kännare av engelsk handelsrätt men som
domare ofta häftig och fördomsfull.
Ellenborough [eTinboro], Edward L a w,
earl av, engelsk statsman (1790—1871), son
till E. Law, baron E. Invaldes 1813 som tory
i underhuset, kom 1818 efter fadern till
överhuset. E. satt 1828—
30 i Wellingtons
ministär, först som
lord-sigillbevarare, sedan
som president i Board
of control (India
Office). Han fruktade
det ryska
framträngandet mot Indien och
åstadkom A. Burnes’
(se d. o.) beskickning
till Lahore. E. blev
åter president i Board
of control i Peels
för
sta (1834—35) och andra ministär (sept. 1841)
men redan okt. s. å. generalguvernör i Indien.
Han ville »återställa freden i Asien», men
hela hans ämbetstid upptogs av krig, först
mot Afganistan 1842—43, sedan
annekteringen av Sind genom sir Ch. J. Napier 1843
samt väpnad intervention i staten Gwalior
(se d. o.) s. å. E:s ofta skrytsamma, svulstiga
proklamationer och högdragna rapporter
väckte kritik, och kompaniets direktörer
återkallade honom 1844. Hans förtjänster om
Indiens försvar och arméns reorganisation
belönades med earltitel. Han var kort tid förste
amiralitetslord i Peels ministär 1846 och blev
ånyo chef för Board of control i Derbys
kabinett febr. 1858 men nödgades avgå maj s. å.
på grund av egenmäktigt klander av en av
lord Cannings proklamationer i Indien. E:s
dagbok 1828—30 utgavs av lord Colchester
(2 bd, 1881). Jfr lord Curzon, »British
go-vernment in India», I (1925). V. S-g.*
Ellenö, gods i s. Dalsland; Torps socken,
Älvsborgs län; 1,186 har, därav 103 har åker.
Tax.-värde 266,600 kr. (1925). Har tillhört
släkterna Posse, Kagg och Lilliehöök samt
ägdes 1821—35 av Karl XIV Johan.
E’ller, Elias, tysk sektledare (1690—1750).
Stiftade 1726 tills, m. en reformert predikant,
Schleiermacher, ellerianernas el. r o n
s-dorfarnas (efter Ronsdorf i
Rhenprovin-sen) sekt, stundom även kallad s i o n i t e r
(efter Joh. Upp. 12). Den utmärkte sig för
den mest utpräglade mysticism och kili asm,
varjämte E. företrädde en ganska löslig moral.
Efter E :s död uppgick sekten småningom åter
i landskyrkan. (Hg Pl.)
Ellermann, Vilhelm, dansk läkare (1871
—1924). Blev 1912 med. dr och 1914 prof, i
rättsmedicin vid Köpenhamns univ. E. var
skarpsinnig i planläggningen av sina
vetenskapliga undersökningar, som han utförde
med överlägsen teknik. Hans huvudarbete
är en genom många år fortsatt undersökning
över leukemi hos höns, vari han dels bidragit
att kasta ljus över leukemi hos människan,
dels visat, att hönsleukemi är en
infektionssjukdom, vars smittämne kan passera ett
porslinsfiltrum. A. W-dt.
Ellesbo, gods på Hisingen i Bohuslän, Rödbo
socken; 143 har, därav 43 har åker. Tax.-värde
120,700 kr. (1925). Ägare Ellesbo a.-b.
Huvudbyggnaden har inköpts av Villinska
skolan i Göteborg.
Ellesmere [eTzmio], Francis Egerton,
earl av, engelsk författare, politiker (1800—
57); tillhörde eg. släkten
Leveson-Go-w e r men antog 1833 namnet Egerton, då
han efter sin far, 1 :e hertigen av Sutherland,
ärvde de Egertonska släktgodsen. Han var
1822—46 led. av underhuset (tory) samt i
Wellingtons ministär jan. 1828—juli 1830
minister för Irland och juli—nov. 1830
krigsminister. Han blev 1846 pär med titeln earl
av E. Mest bekant blev E. som konstkännare
och författare. E. utgav bl. a. en biogr. över
Wellington (1852) och diktsamlingen »The
pilgrimage» (1856). V. S-g.
Ellesmere [eTzmio], sir Thomas
Egerton, sedan 1603 baron E., engelsk
ämbetsman (omkr. 1540—1617). Blev 1596
sigill-bevarare (lord keeper) och 1603 lordkansler
samt presiderade 1608 i den domstol, som
Jakob I till behag gav post-nati (skottar,
födda efter Jakobs tronbestigning i England)
engelsk infödingsrätt. E. fick 1616 titeln
viscount Brackley. V. S-g.
Ellesmerelandet [eTzmio-], Ellesmere
i s 1 a n d, arktisk ö i nordligaste Kanada
mellan 76° och 83° n. br., skild från Grönland
genom Kennedy channel och Smith sound.
Från n. till s. räknat benämnas olika delar
av E. Grants land, Grinnell land, Ellesmere
land (i inskränkt bemärkelse) och North
Lincoln, begränsat i s. av Jones sound. Södra
delens v. kust kallas Kung Oskars land. S. E.
utforskades av andra Framexpeditionen 1899—
1902, östkusten av bl. a. Peary 1898—1902.
Elliceöarna [eTis-], Ellice islands, L
a-gunöarna, britt, ögrupp i Stilla havet,
mellan Gilbert-, Fidji- och Samoaöarna; 36 kvkm,
3,457 inv. (1921). Gruppen består av 9 låga
korallöar; den viktigaste är Funafuti (se d. o.).
E:s främsta produkt är kopra. Tillhöra
administrativt Gilbert and Ellice islands colony.
Elliger, O 11 m a r, målare av okänd
nationalitet (1633—79), enl. uppgift f. i Göteborg.
Utbildade sig hos Daniel Seghers i Antwerpen,
arbetade sedan i Amsterdam och Hamburg,
blev 1670 hovmålare i Berlin. Målade
stilleben med blommor, frukter och insekter; även
porträtt och nakna figurer, infattade i
blomsterkransar; koloriten är hård, teckningen
utförd med detaljrikedom och skärpa. H. W-n.
Elling, Catharinus, norsk tonsättare (f.
1858). Studerade musik i Leipzig och Berlin;
lärare vid konservatoriet i Oslo; organist där
sedan 1910. E. har komponerat flera
solosånger samt en symfoni i A dur (uppf. 1890),
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
