Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emerson, Ralph Waldo - Emesa - Emetica - Emetin - Emfas - Emfysem - Emigrantagent - Emigranter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Emesa—Emigranter
750
50; »Representanter af menskligheten», 1862;
»Mänsklighetens representanter», 2:a uppl.
1922) och »English traits» (1856; »Engelska
karaktersdrag», 1875; »Engelskt folklynne»,
1920). Dessutom märkas »Essays» (1841,1844)
samt åtskilliga artiklar i tidskrifter. E:s
saml. arbeten äro utg. i »Riverside edition»
(12 bd, 1883—94) och »Centenary edition» (12
bd, 1903—04). Hans brevväxling med Carlyle
utgavs 1883 i 2 bd; ett supplementband
utkom 1886 (revid. uppl. med nya brev 1888),
hans »Journals» i 10 bd 1910—14. För E:s
författarskap kännetecknande äro hans djupa
tro på det goda och på människonaturens
förmåga att utveckla sig i denna riktning samt
hans starka betonande av personlighetens rätt.
Den högsta auktoriteten är, enl. hans åsikt,
förnuftet, men detta uppfattar han icke blott
som förstånd utan även som känsla och
samvete. Organet för inhämtande av religiös
kunskap är för honom icke reflexionen utan
intuitionen. E:s framställningssätt är icke
systematiskt, snarare aforistiskt, samt till följd
av uttryckets korthet och knapphet stundom
svårfattligt. Stilen är alltid ädel, ofta
poetisk. övers, äro vidare »Vi och vår nästa»
(2:a uppl. 1919), »Samfundsliv och ensamhet»
(2:a uppl. 1920), »Livsvägar» (2:a uppl. 1926)
och »Kärlek och andra essayer» (2:a uppl.
1926). Bland den ganska omfattande litt. om
E. må nämnas monogr. av O. W. Holmes
(1885), Cabot (1887), G. E. Woodberry (1907),
J. A. Hill (1910) och M. Dugard (1913);
bi-bliogr. av G. W. Cooke (1908). På sv. finns
en kort essä om E. av U. v. Feilitzen i
»Realister och idealister» (1885). — E:s porträtt
återges på vidstående plansch. (S-e.)*
Emèsa, stad, se H o m s.
Eme’tica (av grek, emeVn, kräkas),
kräkmedel (se d. o.).
Emetln, en alkaloid, som förekommer i
kräkrot (se d. o.).
Emfäs (grek, e’mfasis), eftertryck,
betoning; stark tonvikt, intensitet. — Adj.:
Emfatisk; stundom = högtravande.
Emfysèm (av grek, emfysän, uppblåsa), det
abnorma tillstånd hos vissa av kroppens
vävnader, då dessa äro uppblåsta av luft eller
gaser. De vanligaste formerna av e. äro u
n-derhudsemfysem och lungemfysem.
Hos människor uppstår sådant s. k. s u b k
u-t a n t e. på olika sätt. Genom en bristning i
lungvävnaden kan luft vid andningen tränga
sig ut dels i lungans egen s. k. interstitiella
vävnad (interstitiellt e.), dels även
utefter luftrören till halsen och därifrån utbreda
sig under en större eller mindre del av den
övriga huden.
Ett subkutant e. kan uppstå även efter
infektion med gasbildande bakterier och blir då
en vanl. livsfarlig sjukdom. Likartat e. kan
efter döden uppstå i de flesta av
djurorganismens vävnader på grund av de vid
förruttnelsen bildade gaserna. — Det verkliga, s. k.
vesikulära lungemfysemet är en till
lungvävnaden begränsad, enhetlig
patologisk-anatomisk sjukdomsförändring, framkallad av
helt andra orsaker än subkutant e. Det
består i en fortvarande utspänning av de finaste
lungblåsorna, åtföljd av ett mer el. mindre
utbrett försvinnande av den elastiska
vävnaden dem emellan och sammanflytande av flera
sådana småblåsor till en enda större.
Betydande ökning av hela lungans volym blir en
följd därav. Dylika förändringar kunna
framkallas av överansträngningar av lungorna,
genom fortsatta och ihållande utspänningar
vid andningsrörelserna hos hornblåsare,
sångare, dykare etc., vidare efter svår långvarig
hosta, ss. kikhosta och luftrörskatarr. Den
vanliga orsaken till ålderdomsemfysemet är
sannolikt åderförkalkning i lungådrorna.
Dessa förändringar inom lungorna medföra
oförmåga hos dessa att utdriva den vid
andningen använda luften samt verka hinderligt
för blodcirkulationen inom lungorna, varjämte
dessa under dylika förhållanden bli mera
mottagliga för en infektion, som framkallar
lungkatarrer el. dyl. Behandlingen är vid
lungemfysemet övervägande profylaktisk och söker
förebygga utvecklandet av sjukdomens
svårare former. Sjukdomens prognos är
ogynnsam, vad fullständigt återställande till hälsan
beträffar. (I. H.)
Emigrantagent — enl. k. f. av 4 juni 1884
utvandraragent —, person, som åtar
sig att ombesörja utvandrares befordran till
främmande världsdel; se vidare Utvandring.
Emigranter (jfr Emigration),
utvandrare. Särskilt två grupper ha blivit historiskt
kända under detta namn:
1. (Fr. les émigrés.) De fransmän (mest av de
privilegierade stånden), som efter revolutionens
utbrott 1789 i allt större mängd utvandrade.
Flykten inleddes av greven av Artois (sedan
Karl X), som slog sig ned vid Turin, följd
av prinsen av Condé med son och sonson.
Rhenstäderna fylldes med e., och greven
av Provence (sedan Ludvig XVIII), som
utvandrade 1791, bosatte sig i Koblenz, där även
Artois slog sig ned, medan Condéerna valde
Worms. E. bildade egna små hov med arméer
och diplomati samt uttalade sig öppet för
väpnat ingripande med utländsk hjälp för att
återställa ordningen i Frankrike. Dessa
planer gynnades av Gustav III, bl. a. under hans
besök i Aachen sommaren 1791. E:s eget
uppträdande, de europeiska kabinettens
intressepolitik och de franska segrarna
omintetgjorde deras planer. De skingrades och togo
tjänst i olika länder, i Sverige bl. a.
Sure-main (se d. o.). I Frankrike antogos
repres-salielagar, och slutligen lät konventet 23 okt.
1792 landsförvisa dem för alltid; deras
egendom konfiskerades. Förgäves sökte e. ingripa
i Vendéeupproret. Bonaparte gav dem
villkorlig amnesti 26 april 1802. Småningom
återvände en mängd, men först
restaurationen 1814 återgav dem fulla rättigheter, ännu
osålda konfiskerade gods återställdes, och
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
