Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk konst - Medeltidens arkitektur - Medeltidens skulptur - Medeltidens måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Engelsk konst
824
byggnadsverksamhet, både kyrklig och profan.
Flera stora katedraler ny- el. ombyggdes av
benediktiner, cistercienser o. a. munkordnar.
Den vanliga typen för de större kyrkorna blev
en treskeppig anläggning med ett, ibland
två, tvärskepp, rikt utbildat östparti, två
västtorn och ett mittorn. Interiörens
kraftiga pelare eller kolonner, det långsträckta,
smala mittskeppet med emporer i två
våningar, de trånga, rundbågiga öppningarna i
de tjocka murarna, allt samverkade till att
framhålla denna arkitekturs fästningsartade
stränghet och kraft. Portalernas bågar fingo
en kärv utsmyckning av geometrisk
ornamen-tik, sicksacklinjer, diamant- och stjärnstavar
o. dyl. Katedralen i S:t Albans, påbörjad av
benediktinerna omkr. 1080, fick sju absider
vid mittskeppets och tvärskeppets östsidor.
Västra tvärskeppet till katedralen i Ely visar
en för epoken typisk interiörarkitektur med
emporer, triforier och blindarkader. Ett av
de bästa ex. på den normandiska
byggnadskonsten i England är katedralen i Durham,
vilken anlades 1093. På 1100-talet började den
normandiska tyngden i arkitekturen ^ika för
en elegantare, lättare, med tunnare murverk
och rikare dekoration. Detta förebådade den
unggotiska (early english) eller lansettstilens
genombrott omkr. 1175. Till denna stil höra
bl. a. katedralerna i Lincoln och Salisbury
samt delar av katedralen i York. Omkr. 1200
uppfördes S:t Briavels castle, Monmouthshire,
o. a. slott och borgar i unggotik, ö. delen av
Westminster abbey i London, 1245—70, är det
mest fulländade unggotiska byggnadsverket
vid övergången från lansettstilen till den
dekorerade stilen (decorated style). D-n andra
perioden i engelsk gotik kännetecknas av
rikare ornamentala former samt flera och
rörligare linjer i valv- och bågsystem. För
denna stilfas representativa byggnadsverk
äro västfasaden till katedralen i Exeter samt
katedralen i Lichfield, vilken senare nästan
helt tillhör denna period. De intressantaste
nyskapelserna då voro dock de polygonala
kapitelhusen, så det i Wells. Andra
beaktans-värda arkitekturverk äro hallen till
biskops-palatset i Wells, 1280—92, och partier av
Windsor castle, 1360—75. Gotiken i England
nådde under detta skede sin höjdpunkt men
blev mest karakteristiskt engelsk mot slutet
av 1300-talet med perpendikelstilen
(perpen-dicular style). Denna stil införde främst i
innerarkitekturen en rikedom på lodräta linjer,
som, oberoende av byggnadens konstruktiva
element, fortsatte upp i valven i dekorativt
syfte. De yppigt dekorerade altarväggarna i
kapellen till Magdalen, All Souls’ och New
colleges i Oxford från 1300-talets slut och
1400-talet med den starka vertikala och
horisontala linjebetoningen visa den dekorerade
stilens konsekventa utveckling till
perpendi-kelstil. Huvudskeppet till katedralen i
Winchester, 1390—1410, är ett mera nyktert verk,
medan i kapellet till King’s college i
Cam
bridge, 1440—1515, denna interiörstil nått
kulmen. Lika eleganta solfjädersvalv slogos
omkr. 1400 över Gloucesterkatedralens
korsgång. Under detta årh. fulländades också en
annan innertaksform, typisk för engelsk gotik
och renässans, näml, bjälktaket, exempelvis
det i Westminster hall, som vittnar om ett
tekniskt och estetiskt högtstående
snickar-hantverk. Flera av Englands förnämsta slott
uppfördes under 1400-talet. I Henrik VII:s
kapell vid Westminster abbey, London,
sammanfattas, kan man säga, periodens stilideal;
medan detta kapell uppfördes, 1502—20,
började också nyare tiden, vars första årh. i
England karakteriseras av stilkaos.
Medeltidens skulptur. De tidigaste
märkligare ex. på monumental plastisk konst i
landet äro de med keltisk ornamentik sirade
fristående stenkors, om vilka de medeltida
gotländska ringkorsen påminna. En rikare
figurskulptur utvecklades under angelsaxisk tid;
den har efterlämnat sådana intressanta
arbeten som stenrelieferna i Chichesterkatedralen
från 1000-talets slut. Efter normandernas
erövring förekom knappast någon självständig
bildhuggarkonst förrän på 1200-talet.
Ro-chesterkatedralens västportal visar ex. på
franskt inflytande vid mitten av 1100-talet.
Från att ha inskränkt sig till en
miniatyr-artad utsmyckning av konsoler och slutstenar
började de engelska skulptörerna under
1200-talet fylla svicklar och tympana med större
figurer, ofta änglar. I portaler till
katedralerna i Lincoln, Westminster och Salisbury
finner man en förfinad realistisk skulptur
från tiden 1240—70. Synnerligen rikt
utsmyckade med plastisk konst äro katedralerna
i Wells och Exeter, vilkas fasadstatyer äro
av olika stilistiskt kynne: i Wells är
skulpturen arkitektoniskt högtidlig, i Exeter
dramatiskt livfull. Gravmonumenten över
Edvard II i katedralen i Gloucester och över
Edvard III i Westminster ha tagit intryck
av de samtida arkitekturstilarna, den
dekorerade och perpendikelstilen. Efter
upptäckten av kalkstensbrotten på Purbeck,
Dor-setshire, uppkom en stenhuggarskola, som
tillgodogjorde sig Purbeckmarmorns möjligheter
och under halvtannat årh., 1175—1325, höll
plastiken på en hög nivå (gravmonument i
Peterboroughkatedralen). På 1300-talet, då den
engelska gotikens bästa verk på alla konstens
områden tillkommo, blomstrade även
elfen-bensplastiken. Under medeltidens sista
århundraden utfördes skulpturer även i trä,
brons och alabaster, över hela landet
upp-stodo skulpturverkstäder med alabaster som
material. Det var lätt att arbeta däri, vilket
icke alltid blev till fördel för det
konstnärliga. Ännu på 1600-talet sändes från
England till utlandet i alabaster utförda bilder
till gravmonument m. m., oftast
hantverksmässiga arbeten.
Medeltidens måleri. Parallellt med den
plastiska konsten och sannolikt ej utan stor be-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
