Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enna, August - Enneandria - Enneper Strasse el. Emper Strasse - Ennes, Barthold Anders - Enningdalsälven - Ennius, Quintus - Enns - Enoch - Enontekis (socken i Finland) - Enontekis (socknen Karesuando) - Enophthalmus - Enos - Enoshima - Enostos - En passant - En profil - Enpucklig kamel - Enquête, Enkät - Enrollera - En rouche el. Lump sum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Enneandria—En rouche
878
voro »Areta» (1882) och »Aglaja» (1884);
studerade 1888—89 i Tyskland, slog fullständigt
igenom 1892 med operan »Heksen», vilken
uppfördes först i Köpenhamn, sedan flerstädes
i Europa (Sthlm 1894).
E. har sedan helt
ägnat sig åt
tonsättar-verksamhet utan att
bekläda någon plats.
Hans senare
operaverk ha ej alla haft
framgång men alltid
mottagits med
aktning. Bland de mera
berömda märkas
»Au-cassin og Nicolete»
(1895), »Pigen med
svovlstikkerne» (1897),
»Prinsessen paa ærten» (1900), »Nattergalen»
(1912). De flesta av dessa verk äro i en viss
eklektisk stil med tydlig påverkan av ital.
operamusik från 1890-talet. Efter 1912 ha
hans kompositioner varit mera deciderat
moderna med tysk efterwagnersk tongivning.
Hit höra »Gloria Arsena» (1917), »Don Juan
Marana» (1925) och »Kronbruden» (Berlin
1913; till Strindbergs text). Därjämte har
han skrivit flera baletter, körverket
»Historien om en moder» (1904), en festuvertyr
(1905), violinkonsert i D dur, två symfonier,
därjämte flera romanser och solosånger. T. N.
Ennea’ndria, se Linnés sexualsystem.
E’nneper Strässe el. Emper Strasse,
dal i preuss. reg.-omr. Arnsberg (Westfalen),
kring floden Ennepe, mellan Milspe och Hagen.
Stora fabriksanläggningar (järnverk m. m.).
Ennes, Barthold Anders, krigare,
författare (1764—1841). Bevistade som officer
krigen i Finland 1788—90, i Pommern 1806
—07 och i Norge 1808; s. å. fick han majors
avsked. E. skrev bl. a. en historisk uppsats
om indelta regementen i tidskr. Hermathene
(1822—23) samt det för sin tid utmärkta
arbetet »Biografiska minnen af konung Carl
XII:s krigare» (2 bd, 1818—19; numera ersatt
av A. Lewenhaupts 1920—21 utkomna »Carl
XII:s officerare»). (B. H-d.)
Enningdalsälven, avloppet för sjön Bullaren
(se d. o.) i Bohuslän, går genom Enningdalens
socken, Norge, till Idefjorden.
E’nnius, Q u i n t u s, romersk skald, bördig
från Apulien (239 f. Kr.—169 f. Kr.). Från
204 vistades E. i Rom, där han verkade som
lärare i grekiska och latin och som skald;
vän till Cato d. ä. och Scipio Africanus d. ä.;
fick 184 romersk medborgarrätt. Av E:s
omfattande diktning ha blott fragment bevarats
(»Ennianae poesis reliquiae», utg. av J.
Vah-len, 2:a uppl. 1903), främst från hans stora
epos »Annales» (årsböcker) i 18 böcker,
behandlande Roms historia från äldsta tid till
hans egen. Epokgörande var E:s anslutning
till det grekiska eposet, främst Homeros. I
st. f. saturniern (se d. o.) upptog E.
hexametern, som han kallade versus longus,
»lång-Ord, som saknas under
vers». Han skapade det latinska episka
konstspråket. Som dramatiker bearbetade E. främst
tragedien, huvudsaki. efter Euripides, vars
skeptisk-rationalistiska läggning tilltalade
honom. Vidare skrev E. saturae, »blandade
dikter» på olika versmått, »Epicharmus», en
naturfilosofisk lärodikt, samt epigram, där
distikon (se d. o.) f. ggn kom till
användning i latinet. E :s »Euhemerus» (se E u
hemer o s) är den första kända latinska
prosaboken. H. Sgn.
Enns. 1. Biflod fr. h. till Donau, i
Österrike, från Radstädter Tauern. 260 km lång,
segelbar i sitt nedre lopp (31 km), där den
bildar gräns mellan övre (Österreich ob der
E.) och Nedre Österrike (Österreich unter der
E.). — 2. Stad i övre Österrike, vid floden E.;
4,203 inv. (1923); en av Österrikes äldsta
städer. Museum med romerska fornlämningar.
Enoch, se H e n o c h.
E’nontekis, socken i nordvästligaste
Finland, Uleåborgs län, bildande den mellan
svenska Lappland och Norge inskjutande
kilen, längst i n. v. blott 4 mil från
Lyngen-fjord; 8,068,3 kvkm, 1,194 inv., därav omkr.
300 lappar (1925), finsktalande. Pastorat i
Uleåborgs stift.
E’nontekis, till 1907 namn för socknen
Karesuando (se d. o.).
EnophthaTmus (av grek, en, i, och
ofthal-mo’s, öga), vanl. ensidig insänkning av ögat. Är
någon gång medfödd men kan ock förvärvas
av olika anledningar, ss. yttre våld, som
medför bristning på något ställe av ögonhålans
benvägg, minskning av fettvävnaden bakom
ögat vid stark avmagring (härvid dubbelsidig
insänkning), förlamning av sympatiska
nerven m. m. K. G. P-n.
Enos, hamnstad i europ. Turkiet vid Maricas
utlopp i Egeiska havet; omkr. 7,000 inv. Efter
första Balkankriget 1912—13 var linjen E.—
Midia en tid Turkiets gräns i Trakien (jfr B a
1-kankrigen 1912 och 1913, sp. 786).
Enoshima [-Jima], en liten ö invid
Sagami-bukten i Japan, ön, som vid ebb
sammanhänger med fastlandet, är full av tempel och
berömd för en väldig, som mycket helig
betraktad grotta; omtyckt turistort. B. Kgn.
Enostös (av grek, en, i, och oste’on, ben),
en bensvulst (bestående av bensubstans), som
utvecklar sig i ett ben i riktning inemot
benmärgen, till skillnad från e x o s t o s, en
liknande svulst på benets yttre sida. G. F-r.*
En passant [ä pasä’], fr., i förbigående.
En profil [ä pråfiT], fr., från sidan; i
genomskärning.
Enpucklig kamel, se Kameldjuren.
Enquète [äkä’t], fr., Enkät, rundfrågft;
spörsmål, som samtidigt riktas (t. ex. av en
tidning) till flera personer för att bli
mångsidigt belyst.
Enrollera [aq-] (fr. enröler), värva;
inregistrera.
En rouche [ä ro’J] el. Lump s u m, ett
vanl. vid resebefraktning använt befrakt-
E, torde sökas under A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
