Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estland - Försvarsväsen - Flagga - Historia - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Estland (Flagga—Historia)
1082
16,000 man; dessutom finnes en s. k.
gränsvakt av omkr. 2,000 man. Officerarna
rekryteras nu årl. från krigsskolan (omkr. 200
elever). M. B-dt.
Flagga. E:s nationalflagga företer i
horisontala fält nationalfärgerna blått, svart och
vitt (se färgplansch till art. Flagga).
Historia. Fornfynden visa, att E. redan
under stenåldern varit bebott. Skildringar från
vikingatiden ge vid handen, att ester då bott
i landet och stått i förbindelse med
Skandinavien (jfr Estlandssvenskar). 1208
började tyskar från Livland inkräkta E., men
esterna ingingo förbund med ryssarna, och
mot dem sökte då biskop Albert av Riga hjälp
hos Valdemar II av Danmark. 1219 besegrade
konungen esterna i slaget vid Reval
(»Vol-merslaget»), och i ett fördrag 1238 stadgades,
att tyskarna fingo behålla Jerwen, vilket
tillföll Tyska orden, och Wiek, som jämte
ösel skulle utgöra ett tyskt biskopsstift;
landskapen Harrien och Wierland förblevo under
danska kronan men trädde 1304 i den
närmaste förbindelse med Livland genom att ingå
i den då bildade »livländska konfederationen».
Mot ett 1343 utbrutet estuppror stod den
danska kolonien maktlös. Den måste söka hjälp
hos Tyska orden, vilken undertryckte upproret
och 1346 genom köp från danska kronan
förvärvade även den formella överhögheten över
Harrien och Wierland. På kongressen i
Danzig 1397 medgav högmästaren Konrad von
Jungingen åt det estländska ridderskapet
arvsrätt till länsgodsen även på kvinnolinjen,
varigenom dessas förvandling till
privategendom i hög grad främjades. På 1520-talet vann
luterska reformationen insteg i E., huvudsaki.
genom Johan Lange, den förste luterske
superintendenten i Reval. Genom inre strider
råkade den gamla livländska konfederationen
i förfall, och då ryssarna 1558 gingo till
anfall, förmådde orden ej värna landets
oavhängighet.
Redan 1558 begärde ordens siste
landmästare, Gotthard von Kettler, hjälp av Gustav
Vasa. Underhandlingarna avbrötos snart, men
Erik XIV lovade Reval på dess begäran skydd,
med villkor att staden gåve sig under
Sverige. Kettler hade under tiden fått hjälp av
Polen och förlagt en avd. polska trupper till
slottet i Reval, men i mars 1561 kom Klas
Kristersson Horn till Reval, förmådde (maj)
rådet i Reval samt adeln i Harrien och
Wierland att giva sig under Sverige och tvang
slottets polska besättning till kapitulation
(juni). Revals borgerskap samt ridderskapet
i Harrien, Wierland och Jerwen avlade 2 aug.
trohetsed till konungen av Sverige, och denne
stadfäste deras gamla privilegier, fri- och
rättigheter. I freden i Stettin 1570 behöll Sverige
E., medan Danmark fick Wiek och ösel. Efter
den danske hertig Magnus’ död återförenades
Wiek med E. De många krigen och adelns
motstånd försvårade svenska regeringens
reformförsök. Dock grundlädes 1632 ett
uni
versitet i Dorpat, godsägarnas kriminella
domsrätt över bönderna upphävdes, och dessas
prestationer till godsägarna fixerades. Karl
XI :s försök att rent av upphäva
livegenskapen strandade på motstånd från adeln, som
dessutom var uppretad emot konungen till
följd av reduktionen. 1700 började det stora
nordiska kriget, och 1710 kom E. i ryssarnas
händer. Peter I stadfäste adelns privilegier
och återlämnade till de adliga godsherrarna
största delen av de genom reduktionen
indragna godsen. Genom freden i Nystad 1721
avträddes E. formligt till Ryssland.
Ryska regeringar inskränkte systematiskt
landets rättigheter, och bönderna blevo nu
fullkomligt livegna. Livegenskapen
upphävdes emellertid i norra E. 1816 och i södra E.
1819. I vederlag fick ridderskapet all
bond-jord i oinskränkt ägo. Genom lagar 1856 och
1859 överläts en del av jorden åt bönderna
som arrende, och på 1860-talet började de få
köpa jord. Under Alexander III:s och
Nikolaus II :s tid började landets våldsamma
förryskning. Estniska språket utträngdes
fullständigt ur alla ämbetsverk och skolor,
t. o. m. ur folkskolorna, och ersattes med
ryska, och den evangelisk-luterska kyrkan
utsattes för förföljelse. 1905 utbröt i
östersjöprovinserna ett uppror, riktat dels mot
det ryska självhärskardömet, dels mot de
tyska godsägarna. I jan. 1906 kommo
militära »straffexpeditioner» till E., vilka efter
anvisningar av godsägare i trakten läto de
upproriska slita spö och sedan nedskjutas.
Esternas nationella rörelse vann emellertid
terräng år efter år. Då världskriget 1914
utbröt, såg sig ryska regeringen nödsakad att
göra vissa eftergifter åt »de främmande folken»
inom riket. Efter ryska februarirevolutionen
1917 och upprättandet av furst Lvovs
provisoriska regering föreläde esterna regeringen ett
lagförslag om autonomi och lyckades med stöd
av en demonstration av de talrika i Petersburg
koncentrerade estniska truppavdelningarna
avtvinga regeringen bekräftelse på detta. Kort
därefter valdes en lantdag (maapäev), och en
förvaltning organiserades med en av ryska
regeringen utsedd guvernör (dittillsvarande
borgmästaren i Reval, JaanPoska) i spetsen.
Då bolsjevikerna nov. 1917 togo makten i
staten, grep denna rörelse även omkring sig bland
trupperna i E. Lantdagen sprängdes hösten
s. å. av ryska trupper, och makten i landet
kom i händerna på estniska kommunister,
vilka organiserade en sov jetstyrelse. På
kommunistväldet i E. gjorde de tyska truppernas
inmarsch hastigt slut. Esterna reste sig,
för-drevo kommunisterna och förklarade 24
februari 1918 E. för en självständig
suverän republik. Den provisoriska
regering, som omedelbart utsågs, skickade genast
en delegation till utlandet för att söka
förvärva erkännande från de allierade makterna.
Detta gavs även snart, i form av ett
de-facto-erkännande. Tyska regeringens av den
bal
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
