- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 6. Drumev - Fackeldans /
1235-1236

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Expedition - Expeditionschef - Expeditionsdeputationen - Expeditionsföreståndare - Expeditionslösen - Expeditionsministär - Expeditionssekreterare - Expeditionstaxa - Expeditionsutskott - Expeditionsvakt och Förste expeditionsvakt - Expeditris - Expeditör - Expektoration - Expektorerande medel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1235

Expeditionschef—Expektorerande medel

1236

eller långsam e.), eller den skriftliga
handling, i vilken beslutet innefattas. Ldht.

Expeditionschef. Vid statsdepartementens
inrättande och omorganisationen av K. m:ts
kansli 1840 erhöllo cheferna för
Justitiedepartementets justitiestatsexpedition,
Lantför-svars- och Sjöförsvarsdepartementens
kansliexpeditioner samt Civil-, Finans- och
Ecklesiastikdepartementens expeditioner titeln e.
Chefen för det 1900 inrättade
Jordbruksdepartementets kansli erhöll även titeln e. Fr. o. m.
1918 uppdelades e:s göromål i Lantförsvars-,
Civil-, Finans-, Ecklesiastik- och
Jordbruksdepartementen på en statssekreterare och en
e. I Justitie- och Sjöförsvarsdepartementen
erhöllo e. jämväl titeln statssekreterare. Efter
kansliets omorganisation 1920 finnas en e.
i Försvars-, Social-, Kommunikations-,
Finans-, Ecklesiastik- och
Jordbruksdepartementen samt en statssekreterare och e. i
Justitie- och Handelsdepartementen. Enligt
K. m:ts instruktion för befattningshavarna
i statsdepartement 31 dec. 1921 åligger e.
huvudsakligen att ägna slutlig granskning
åt koncepten till utgående expeditioner; att
övervaka de löpande ärendenas behöriga gång
samt tillse, att följdriktighet och enhetlighet
därvid iakttagas; att hålla hand över
underlydande befattningshavare inom dep. och
avgiva förslag till deras indelning till
tjänstgöring; att efter departementschefens
bestämmande bereda och föredraga vissa ärenden;
samt att i tillförordnad regering föredraga de
till dep. hörande ärenden, som det tillkommer
den tillförordnade regeringen att upptaga och
avgöra. I de dep., där e. jämväl är
statssekreterare, tillkomma honom dessutom
dennes åligganden eller handläggning av alla till
dep. hörande riksdagsärenden. E. tillsättas
på förordnande och inneha enl. R. F. § 35
förtroendesyssla. (Se Departement och
Kansli.) I Utrikesdepartementet benämnes
den e. motsvarande ämbetsmannen
kabinettssekreterare. — I Riksmarskalksämbetet och
Hovexpeditionen finnes även en e. Ldht.

Expeditionsdeputationen, se Deputation.

Expeditionsföreståndare, vid statens
järnvägar titel på föreståndarna vid större
gods-och biljettexpeditioner samt på föreståndaren
vid Statens järnvägars resebyrå i Stockholm.
I löneavseende m. m. äro de likställda med
kontrollörer m. fl. F. P.

Expeditionslösen, den avgift, som erlägges
för skriftliga expeditioner, utfärdade av
offentlig myndighet. Den tariff, som
bestämmer avgiftens belopp för olika slag av
expeditioner, vanl. benämnd expeditionstaxa,
är intagen i k. f. om e. 7 dec. 1883, i vilken
tariff dock sedermera en mångfald ändringar
gjorts. Bestämmelser i ämnet finnas därjämte
i ett antal specialförfattningar (se nämnda
förordning § 5). Avgiften, förr en del av
tjänstemännen tillkommande sportler, har genom
de senare årens löneregleringar fråntagits dem
och ingår nu till statsverket. Ldht.

Expeditionsministär, politiskt färglös
ministär, som handlägger löpande ärenden, tills
en ministär av bestämd politisk färg bildats.

Expeditionssekreterare. Enl. 1720, 1773,
1801 och 1809 års kansliordningar fanns i
varje statsexpedition en e. (tidtals även förste
e.), vilken var statssekreterarens närmaste
man, företrädde honom vid förfall och hade
uppsikt över expeditionens personal. Antalet
ökades under årens lopp. Vid
departemental-reformens genomförande 1840 bibehöllos dessa
ämbetsmän, vilka då fingo .till huvudsaklig
uppgift att bereda ärendena inom
departementen och uppsätta erforderliga koncept till
expeditioner. 1875 blevo e. avdelningschefer
i Utrikesdep. samt i övriga dep. med undantag
av Sjöförsvarsdep. byråchefer, samtliga med
bibehållande av titeln e. 1878 erhöllo e. i
Utrikesdep. och byråcheferna i andra dep. titeln
kansliråd. E. ha även funnits i K. m:ts nedre
justitierevision (där jämväl förste e.),
Hov-kanslersexpeditionen, Kolonialdepartementet
m. fl. myndigheter. En e., nu med titeln
byråchef, fanns i Justitiekanslersämbetet 1919—
22 samt i Justitie- och
Militieombudsmans-expeditionerna 1919—21. Se Departement,
Expedition 2 och Kansli. Ldht.

Expeditionstaxa, se Expeditionslösen.

Expeditionsutskott. 1. Ett av de tre
ständiga utskott, som vid varje kyrkomöte skola
tillsättas. Det består av sex led. och har till
uppgift att uppsätta förslag till de skrivelser,
som till följd av mötets beslut skola från
detta avlåtas. — 2. Enl. R. O. 1810 skulle av
riksdagen utses ett e., bestående av tolv led.,
tre från varje stånd, med uppgift bl. a. att
uppsätta de expeditioner, som utfärdades av
stånden gemensamt, ävensom riksdagsbeslutet.
E. framgick ur den i 1723 års R. O. stadgade
expeditionsdeputationen. — Om det nuv.
ex-peditionssättet i fråga om riksdagens
skrivelser se Riksdag. J. R. N.

Expeditionsvakt och Förste e x p e d
i-tionsvakt, nu benämning i ämbetsverk
på tjänstemän av lägre grad, vilka förr
kallades vaktmästare och förste vaktmästare.

Expeditris (fr. expéditrice), kvinnlig
expe-ditör.

Expeditör (fr. expéditeur), en, som
expedierar, avsändare; titel för vissa posttjänstemän.

Expektoratiön (av lat. ex, ur, och pe’ctus,
bröst), upphostning; (i bildlig betydelse)
ut-gjutelse. — Verb: Expektoréra (stundom
även Expektorera sig), vräka ur sig.

Expektorerande medel, medel, som
underlätta avlägsnandet av innehåll i luftvägarna.
Det normala avlägsnandet av sekret från
luftrören försiggår framför allt genom
flim-merepitelets ständiga verksamhet i riktning
utåt. När icke detta är tillfyllest, t. ex. vid
inflammatoriska processer (luftrörskatarr,
lunginflammation o. dyl.), tillkommer som
utdrivande faktor den stötvisa utandningen,
hostan. Når avsöndringen av sekret i
luftrören en sådan grad eller är den av sådan

Ord, som saknas under

E, torde sökas under Ä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 14 22:47:36 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdf/0804.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free