- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
35-36

(1927) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fahrenheit, Gabriel Daniel - Fahrensbach - Faiaker, Feaker - Faiblesse - Faidherbe, Louis Léon César - Faidon - Faidra - Faidros - Failly, Charles de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Fahrensbach—Failly

36

sig i affärssyfte åt att tillverka så enkla
termometrar som möjligt. F. var den förste, som
fyllde dem med kvicksilver i st. f. sprit (omkr.
1720) och försåg dem med en skala. Denna
var grundad på tre fasta punkter. 1. Temp.
i en blandning av vatten, is och salmiak, F:s
nollpunkt; 2. Isens smältpunkt, på F:s skala
32°; 3. Temp. inne i munnen, d. v. s. blodets
temp., på F:s skala 26°, vars konstans redan
Borelli (se d. o.) observerat. Sannolikt
använde sig F. vid skalans gradering även av
vattnets kokpunkt (212° F.), ehuru han förteg
det. F. upptäckte, att vattnets kokpunkt
växlar alltefter lufttrycket (1724) och att
vatten vid absolut stillhet kan avkylas långt
under fryspunkten utan att frysa. — Jfr T
ermom e t e r.

Fahrensbach, annan namnform för
Farens-b a ch (se d. o.).

Faiäker, F e ä k e r (grek. Faiäkes, lat.
Phae-äces), ett sagofolk, vilket, enl. Homeros, urspr.
bodde i Hypereia (upplandet) men utvandrade
till Scheria. Hos deras konung Alkinoos rönte
Odysseus välvilligt mottagande och stöd, sedan
han, skeppsbruten och i fullkomligt utblottat
tillstånd, av Alkinoos’ dotter Nausikaa
anträffats på stranden. F:s stad skildras hos
Homeros som en ideell mönsterbild av en grekisk
koloni. Samhällsskicket är aristokratiskt, även
om en konung står i spetsen för staten;
bredvid honom står ett råd av 12 inflytelserika
stormän, som ständigt undfägnas i det av
underbar prakt skimrande kungapalatset.
Framför allt voro f. sjöfarare. I skildringen
inblandas legendariska drag. F. framställas
som gudarnas älsklingar, vilka, avskilda från
andra folk, njöto en med livets goda rikligen
välsignad tillvaro. Scheria är en fri
fantasiskapelse; senare har man velat lokalisera det
till Kerkyra (Korfu). (M. Pn N-n.)

Faiblesse [fäblä’s], fr., svaghet, böjelse.

Faidherbe [fädä’rb],LouisLéonCésar,
fransk general (1818 3/e—8 9 29/a)- Ingick 1840
vid ingenjörvapnet och tjänstgjorde med
utmärkelse i Algeriet, på Guadeloupe och i
Senegal. Han var 1854—65
generalguvernör i
Senegal, vidgade
betydligt koloniens område
och stärkte Frankrikes
välde i Västafrika.
Under fransk-tyska
kriget utnämndes han
nov. 1870 till
divisionsgeneral och chef
för nordarmén och
lyckades göra den redan
slagna armén åter
slagfärdig. Efter strid

23 dec. 1870 mot Manteuffel vid floden Hallue
tvangs han till återtåg men gick redan 2 och
3 jan. 1871 till anfall vid Bapaume, vann vissa
fördelar men gick på grund av de starka
förlusterna tillbaka. Då han i mitten av jan.
bröt upp för att med kringgående av den

tyska nordarmén göra en framstöt mot Paris,
blev han 19 jan. vid S:t Quentin fullständigt
slagen. Oaktat de lidna motgångarna ansågs
F. ha fört sitt befäl med mycken
skicklighet. 1879 blev han senator. — F. var en
vetenskapligt högt bildad man; han skrev
flera arkeologiska, antropologiska och
språkvetenskapliga arbeten om länderna kring
Senegal och Niger, dessutom »La campagne de
1’armée du nord» (1872). Litt.: M. I. Brunei,
»Le général F.» (1890); E. Froelicher, »Trois
colonisateurs: Bugeaud, Faidherbe, Galliéni»
(1903). M. B-dt.

Fai’don, grek. (lat. Phaè’do), från Elis, en
av Sokrates’ hängivnaste lärjungar. Kom som
krigsfånge till Aten och såldes som slav men
friköptes genom Sokrates’ föranstaltande.
Efter Sokrates’ död (399 f. Kr.) återvände
han till Elis och upprättade där en filosofisk
skola, sedermera förlagd till Eretria. Efter
F. uppkallades den berömda dialog, vari
Platon låter Sokrates utveckla läran om själens
odödlighet. A. M. A.*

Antik sarkofag, nu i Konstantinopel. Hippolytos i
begrepp att stiga till häst. Faidra andra figuren
från vänster.

Fai’dra (lat. Phaè’dra), grek, myt., dotter till
konung Minos på Kreta och Pasifae, syster
till Ariadne och förmäld med Theseus. F.
upptändes av häftig kärlek till sin styvson
Hippolytos; då denne ej besvarade hennes
böjelse, hämnades hon genom att hos Theseus
anklaga honom för samma slags brottslighet.
Före eller efter Hippolytos’ därav föranledda
död förkortade F. sitt liv medelst hängning.
Hennes lidelsefulla kärlek och tragiska slut
ha skildrats av Euripides i sorgespelet
»Hippolytos». Även Seneca och i nyare tid Racine
(i »Phèdre») ha gjort F. till föremål för
dramatisk behandling. »Hippolitus», ett av
»Lejonkulans» bästa dramer, är den enda svenska
behandlingen av ämnet. A. M. A.*

FaFdros, grekisk filosof på 300-talet f. Kr.,,
lärjunge till Sokrates och omfattad med
välvilja av Platon, som efter honom uppkallade
en av sina dialoger.

Failly [fajf], Charles de, fransk
general (1810—92). Deltog i Krimkriget som
brigadgeneral, i 1859 års fälttåg som
divisions

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:43:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free