Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faithfull, Emily - Fajans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Fajans
40
reformer, särskilt på kvinnans arbetsområden.
Upprättade 1860 i London ett tryckeri,
Victoria press, med endast kvinnliga typografer,
vilket fick anseende för utmärkt arbete.
Drottning Viktoria utnämnde henne till kungl.
boktryckare. 1863 begynte hon utgiva
tidskriften The Victoria Magazine, där hon under
18 år fortsatte kampen för vidgat område och
bättre betalning för kvinnornas arbete. 1884
utgav hon »Three visits to America» (med
värdefulla bidrag till den amerikanska
kvinnorörelsens historia). Verkade som
föredragshållare både i England och i U. S. A. E. H-n.
Faja’ns (fr. faience el. fayence’). 1. (Kem.)
Se Porslinstillverkning.
2. Gemensamt namn för olika slag av
keramiska tillverkningar, alla med
ogenomskinlig, mer el. mindre porös massa (lera),
överdragen med glasyr, antingen
ogenomskinlig tennglasyr (äkta f.) eller
genomskinlig blyglasyr (h a 1 v f a j a n s). Namnet
härleder sig från Faenza, huvudorten för
fajanstillverkningen i Italien under 1500-talet.
F. är i motsats till porslinet helt
ogenomskinlig. Massan är billigare, grövre och
mindre hållbar, men då den är mera plastisk,
erbjuder den större konstnärliga möjligheter.
Fajansliknande tillverkningar äro kända
redan från det gamla Egypten. Det äldsta ex.
på lerkärl med glasyr är ett stycke av en
grön vas med konung Menes’ namn (omkr.
3400 f. Kr.); tekniken tyder på lång
erfarenhet. I Babylonien, Assyrien och Persien
brukades sedan urminnes tider keramiska
föremål i byggnadskonstens tjänst, varpå
väggplattor med färgad glasyr från Susa i Persien
(omkr. 500 f. Kr., nu i Louvremuseet i Paris)
äro berömda ex. De klassiska folken, greker
och romare, framställde dock mest oglaserat
lergods, terrakotta. Under medeltiden
stod fajanstillverkningen synnerligen högt i
Persien. Där tillverkade väggflisor, krukor
och vaser med mångfäigad glasyr anses höra
till det konstnärligt mest betydande
fajanskonsten skapat. I Spanien bedrevo morerna
fajanstillverkning redan under 800-talet.
Under 1300—1500-talet nådde den
spansk-mori-ska fajanskonsten längst. Huvudorterna voro
Valencia och Mälaga. Den berömda s. k.
Al-hambravasen i Nationalmuseum i Stockholm
är ett sällsynt prov på konstskickligheten
under 1300-talet. Den målade dekoreringen,
stiliserade blad och djurformer, är starkt
påverkad av orientens ornamentik. Från
Spanien överfördes konsten till Balearerna; efter
den största av dem, Mallorca, varifrån
Valencias f. utskeppades till Pisa, uppkallades de
äldre italienska f., m a j o 1 i k a. Under
1300-talet och framför allt 1400-talet blomstrade
i flertalet italienska städer, särskilt i
Or-vieto och Florens, en konstnärligt mycket
betydande fajanstillverkning, apoteksburkar,
krukor, fat m. m. Under 1500-talet blevo
Faenza och Urbino huvudorterna för den
italienska majolikakonsten, vars dekoration
då huvudsaki. utgjordes av polykroma
kompositioner, överförda från tavlor eller
kopparstick av Rafael och hans skola; därav det
oegentliga namnet Rafaelsporslin.
Majolika brukades i rent skulpturala syften av
konstnärsfamiljen della Robbia i Florens.
Från Italien torde tillverkningen av f. ha
kommit till det övriga Europa. I Frankrike
verkade under 1500-talet Pallisy, vars arbeten
äro berömda för praktfull reliefdekor och
glasyr. Under 1600- och 1700-talet nådde den
franska fajanskonsten sin höjdpunkt med
Ne-vers, Rouen och Moustiers-Sainte-Marie som
centra. Som dekoration användes
renässansornament (grotesker) samt, under 1700-talet,
kinesiska förebilder och naturalistiska motiv.
Naturavbildningarna äro typiska för Hannongs
berömda fabrik i Strassburg, vars alster ofta
tjänat som förebild för svenska f. (Marieberg).
Huvudort för Hollands och därmed hela
Centraleuropas fajanstillverkning under 1600-talets
senare och 1700-talets förra hälft var Delft.
Dess f. uppdelas efter motivvalet i två
riktningar, en nederländsk och en orientalisk.
Den orientaliska gruppen återgår stilistiskt
på Kinas och Japans porslin. Detta
kopierades mer el. mindre fritt, men
Delfttillverk-ningens dekor blev oftast mera målerisk än
förebilden. Mycket intresse ägnades även rent
plastiska föremål. I Tyskland grundades
särskilt under 1700-talet en mängd betydande
fabriker (t. ex. i Hanau), som arbetade efter
samma linjer som Delft. Detsamma var
förhållandet i Danmark. Tysken J. Wolff, som
giundat fabriken i Köpenhamn, anlade 1726
vid Stockholm den första svenska
fajansfabriken, Rörstrand. Med växlande framgång
arbetade Rörstrand under de första trettio åren
endast med blåmålning i camaleu men tvangs
genom hård konkurrens från den av J. E. L.
Ehrenreich (se d. o.) 1758 grundade fabriken
vid Marieberg att införa polykrom dekor efter
modernare förebilder. Båda dessa fabriker
åstadkommo under 1700-talet konstnärligt
högtstående arbeten av olika slag, praktkärl,
kakelugnar, serviser m. m. 1782 inköptes
Marieberg av Rörstrand och nedlades 1788.
Samma år Rörstrand kunde fira sitt
200-års-jubileum, 1926, nedlades fabriken i
Stockholm, och verksamheten överflyttades till
Göteborg. — Se i övrigt färgplansch.
Under 1700-talets slut påverkades
kontinentens fajanstillverkning av den engelska.
I och med Wedgwoods uppfinning av
flintporslin el. s. k. fin fajans (lera,
uppblandad med pulvriserad flinta, en gulaktig
massa, som täckes med genomskinlig
blyglasyr) samt upptagandet av nyantika
former sjönk den konstnärliga kvaliteten.
Målningen ersattes ofta av tryckt dekor. Omkr.
1800 hade porslinet trängt undan f., men
under 1900-talet kom f. åter till heders. Numera
tillverkas prydnadsföremål och serviser i
Sverige efter ritningar av konstnärerna Hald,
Kåge, Percy m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>