Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiedler, Max - Field, Cyrus West - Field, David Dudley - Field, John - Field, Nathaniel - Fielding, Anthony Vandyke Copley - Fielding, Henry - Fierabras - Fieschi, släkt - Fiesco, släkt - Fiesole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Field—Fiesole
304
direktör i Essen. F. framträdde först som
pianist och vann sedan anseende som god
orkesterdirigent (i Stockholm f. ggn 1915).
Har även framträtt som kompositör. T. N.
Field [fild], Cyrus West, amerikansk
affärsman (1819—92), bror till D. D. F. Fick
1854 monopol för 50 år på upprättande av
telegrafförbindelse mellan Amerikas fastland
och Europa (över New Foundland) och
lyckades 1860 fullborda den besvärliga
kabelnedläggningen från jättefartyget »Great Eastern».
F. var även verksam vid nedläggandet av
undervattenskabeln mellan Amerika och
Japan över Hawaii (1871). V. S-g.
Field [fild], David Dudley, amerikansk
jurist (1805—94), bror till C. W. F.; sedan
1828 advokat i New York. Var den ledande
i den kommission, som utarbetade en ny
rättegångsordning för staten New York (»Codes
of civil and criminal procedure»), vilken
sedan antogs av 23 bland unionens stater och
territorier.
Field [fild], John, engelsk pianist och
kompositör (1782—1837), elev av Clementi.
Slog sig 1804 ned i Petersburg, företog på
1830-talet konsertresor i Europa och prisades
som en betydande pianist. Av hans många
kompositioner för piano vunno särskilt
noc-turnerna beaktande och efterbildades av
Cho-pin. — Biogr. av H. Dessauer (1912). T. N.
Field [fild], Nathaniel, engelsk
skådespelare (1587—1633). Redan omkr. 1610 näst
Burbage Englands ryktbaraste skådespelare,
drog sig F. tidigt (omkr. 1619) tillbaka från
scenen och slutade som bokhandlare. Han
skrev även skådespel.
Fielding [fiJdiq], Anthony Vandyke
C o p 1 e y, engelsk målare (1787—1855).
Målade landskap och sjöstycken i akvarell och
nådde stort rykte. Även tre bröder till
honom voro akvarellmålare. G-g N.
Fielding [fiTdiq], Henry, engelsk
författare (1707 22/4—54 8/io). Besökte kort tid
skolan i Eton och studerade därpå i Leiden. Från
omkr. 1730 sökte han i London livnära sig
genom att skriva för
teatrarna samt
uppträdde som
skådespelare. Han skrev de
närmaste åren ett stort
antal farser och
liknande, ss. »The Temple
beau» (1730), »The
au-thor’s farce» (1730),
»The coffee house
po-litician» och »Tom
Thumb» (1730; även
utg. under titeln »The
tragedy of tragedies»,
1731). Flera av dessa stycken hade stor
framgång. Hösten 1734 gifte sig F. med
Charlotte Craddock, vars kroppsliga och andliga
drag sedan återfinnas i F :s hjältinnor Sophia
Western och Amelia. Han levde därefter något
år tämligen slösaktigt som lantjunkare, måste
snart återvända till London för att förtjäna
pengar, uppsatte en skådespelartrupp och skrev
en satirisk komedi, »Pasquin»,som gjorde lycka.
1740 utkom Richardsons »Pamela», som väckte
F:s lust att parodiera dess puritanska anda,
vilket skedde i »Joséph Andrews» (1742; sv.
övers. 1779), hans första roman. Därmed hade
F. funnit det område, som skulle göra
honom odödlig. Hans komedier äro däremot utan
större betydelse. S. å. utkom även hans
»Miscel-lanies», bland vilka även fanns »Mr Jonathan
Wild», en satirisk tjuvroman. 1749 utkom
»Tom Jones» (sv. övers. 1765 och 1926), F:s
mästerverk, och följdes 1751 av »Amelia».
Enär F:s hälsa försvagats, begav han sig i
juni 1754 till Lissabon, där han dog. I sin
»Journal of a voyage to Lisbon» (utg. 1755)
gav han en skildring av resan.
Vid sidan av Richardson är F. den
förnämste representanten för den borgerliga
romanen i England, vilken dessa båda män
egentligen skapade, om de också kunna sägas
bygga vidare på olika sidor hos Defoe. F.
började visserligen med att parodiera
Richardsons sentimentalitet, men han utvecklade sig
på samma gång till en djärv och realistisk
skildrare av tidens seder, vilkas råhet ännu
åskådligt framträder i hans romaner. Hans
eget livsglada väsen, slösande frikostighet och
goda hjärta såväl som hans humanitet och
känsla sprida värme över alla hans brokiga
tavlor. F:s stil är bättre än Richardsons.
»Tom Jones» är alltjämt en av de allra
märkligaste romaner, som existera; den var den
första, vari man gjort ett försök att skildra
livet i hela dess fyllighet utan att främst
lägga an på någon äventyrlig intrig. F:s
»Works» utgåvos 1762 och senare bl. a. 1902
ff. — Litt.: W. L. Cross, »The history of H.
F.» (3 bd, 1918); A. Digeon, »Les romans de
F.» (1923; eng. övers. 1925); F. T. Blanchard,
»F. the novelist» (1926). J. M.*
Fierabras [fiärabra’], fransk riddarroman på
vers från omkr. 1200 om en saracensk jätte F.
Tillhör Karlasagan.
Fieschi [fiä’ski], en av Genuas »fyra stora
familjer» (jfr D o r i a). Släkten är känd sedan
1000-talet och har bland sina medlemmar att
uppvisa 30 kardinaler och två påvar
(Inno-centius IV och Hadrianus V; se dessa ord).
Mest känd är G i a n 1 u i g i de’ F., greve av
Lavagna (omkr. 1523—47). Avundsjuk på
släkten Dorias makt i Genua, bildade han en
sammansvärjning, som kom till utbrott natten
till 2 jan. 1547. Gianluigi själv föll vid
revoltens början i sjön och drunknade. Schiller
gjorde honom till hjälte i sorgespelet »Fiesco».
Litt.: E. Callegari, »La congiura dei F.»
(1892). (B. H-d.)
Fiesco [fiä’skå], genuesisk släkt, även
kallad Fieschi (se d. o.).
Fiesole [fiä’zåle], stad i ital. prov. Firenze,
5 km n. ö. om Florens; 4,843 inv. (1921; som
kommun 10,059 inv.). Ligger på en kulle ovan
Arnos biflod Mugnone. Katedralen grundlagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
