Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finans- og tolldepartementet - Finansperiod - Finansplan - Finanspolitik - Finansrätt - Finansstatistik - Finanstull - Finansvetenskap - Finbränning - Finby - Finch, Alfred William - Finchley - Fincke, Gustaf - Finck von Finckenstein, Karl Wilhelm - Find, Ludvig Frederik - Fin de siècle - Fine - Fineman, Carl Olof - Finering el. Finbränning - Fines herbes - Finess - Fingal - Fingals grotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Finansperiod—Fingals grotta
360
den; dessa sammanslogos 30 nov. 1814 till ett
dep., för finanser, handel oeh tull.
Finansperiod, även budgetperiod el.
budgetår, se B u d g e t. I Sverige numera 1 juli
ena året—30 juni det påföljande.
Finansplan, det förslag, som konungen
jämlikt § 59 R. F. i sammanhang med
uppvisandet av statsverkets tillstånd och behov låter
framställa för riksdagen rörande sättet att
genom bevillningar fylla vad riksstaten kan
erfordra utöver de ord. inkomsterna. Se
Statsreglering.
Finanspolitik, inbegreppet av praktiska
strävanden för ordnandet av en stats finanser.
Finansrätt, den numera (jfr
Förvaltningsrätt och
Kamerallagfaren-h e t) vanliga beteckningen för 1) gällande
rätt i fråga om finanserna, d. v. s. statens och
kommunernas inkomster och utgifter samt
förmögenhetsförvaltning; 2) den juridiska
disciplin, som omfattar gällande
skattelagstiftning, dess motivering och tolkning m. m. I
förstnämnda bemärkelse brukas uttrycket
positiv finansrätt. E. F. K. S-n.
Finansstatistik, se Statistik.
Finanstull, se Tull.
Finansvetenskap, läran om
finansförvaltningens grundsatser.
Finbiänning, se Finering.
Finby, socken i Åbo och Björneborgs län,
Finland; 82 kvkm, 1,852 inv. (1925), därav
^3 svensktalande.
Finch [finj], Alfred William,
belgiskfinländsk målare, keramiker och etsare (f.
1854). Är född i Bryssel, studerade vid
konstakademien där, senare i Holland, Paris och
England, flyttade 1897 till Finland och blev
läia.e i keramik vid Centralskolan för
konstflit i Helsingfors. F. har målat landskap och
stilleben i neoimpressionistisk teknik samt
utfört etsningar och raderingar. T. Stz.*
Finchley [fi’n(t)Jli], stad i eng. grevsk.
Middlesex, 12 km n. v. om London bridge;
46,719 inv. (1921). Förstad till London.
Fincke, Gustaf, finländsk ämbetsman
(omkr. 1510—66). Utnämndes 1547 av Gustav
Vasa till hövitsman på Nyslott och utförde
ett grundläggande kolonisationsarbete i
Savo-laks, Österbotten och n. Tavastland samt
tillförsäkrade riket besittningsrätten till de
herrelösa gränstrakterna i ö. 1561 utsågs han till
»gubernator» över hela Finland. (H. E. P.)
Fi’nck von FFnckenstein [-Jtaln], Karl
Wilhelm, greve, preussisk statsman (1714
—1800). Var preussisk chargé d’affaires i
Stockholm 1735—40, tjänstgjorde sedan i
Köpenhamn och London samt följde
kronprinsessan Lovisa Ulrika till Stockholm 1744, där
han åter var chargé d’affaires till 1746. Han
var 1747—48 sändebud i Petersburg och blev
1749 kabinettsminister. F. var barndomsvän
till Fredrik II, en av hans mest betrodda
rådgivare och skötte 1760—63 ensam
kabinetts-göromålen.
Find, Ludvig Frederik, dansk målare
(f. 1869). Har studerat vid akademien, hos
Kröyer, i Italien och i Paris. Intim karaktär
och känsla utmärka hans stillsamma konst —
interiörer, porträtt, lustigt och näpet
framställda barnbilder samt landskap.
Representerad i Köpenhamns konstmuseum. G-g N.
Fin de siècle [fä do siä’kl], fr., »sekelslut»,
ett på 1890-talet spritt uttryck, varmed
betecknas yttringarna av det utlevade och
nervöst överdrivna hos den västerländska
överkulturen vid 1800-talets slut.
Fi’ne, it., mus., slut, ett tonstyckes
avslutning; i satser med dakapo beteckning för det
ställe, där man vid omtagningen skall stanna.
Fineman, Carl Olof, pedagog,
läroboksförfattare (1793—1863). Fil. mag. i Uppsala
1818, ledde 1821—59 undervisningen efter
växelmetoden i Stockholms allmänna
barnskola. Hans läroböcker, i flera ämnen de
första, som utgåvos för folkskolan, behandla
räkning, elementär geometri, svensk
rättstavning, innanläsning och språklära.
Finering el. Finbränning, den
metallurgiska process, varigenom silver renas
(raffineras) från de sista resterna av främmande
metaller. F. utgör en nedsmältning vid
lufttillträde och en i möjligaste mån fullständig
avdrivning (se d. o. och Silver). E. S. B.
Fines herbes [finz ä’rb], fr., »fina örter»,
kryddväxter; särskilt i kokkonsten om en
blandning av persilja, schalottenlök, körvel,
dragon m. m., finhackad och tillsatt med smör.
Fine’ss (fr. finesse), finhet; skicklighet,
sinnrikhet; sinne för fina åtskillnader; fin
skiftning el. nyans (i t. ex. ett språk, en konstart).
Fi’ngal, se O s s i a n.
Fingals grotta.
Fingals grotta, strandgrotta på s. stranden
av den lilla ön Staffa vid Skottlands västkust
(Argyllshire). Grottan har en 35 m hög och
15 m bred ingång samt sträcker sig 89 m inåt.
En bädd av i sexsidiga pelare förklyftad basalt
(se d. o.) underlagras av en mindre
motståndskraftig tuff, i vilken grottan utgrävts av
Atlantens bränningar, som underminerat
basalten. Grottans botten ligger även vid ebbtid
en eller annan m under vattenytan. Väggarna
i grottan bildas av basaltpelarna, och denna
ståtliga pelarsal har länge varit berömd som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
