Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Industri - Handel - Sjöfart - Andelsverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Finland (Handel—Andelsverksamhet)
382
Rettig & c:o i Åbo. Kvarnindustrien har efter
världskriget visat starkt uppsving; största
anläggningen är Vasa ångkvarn. —
Textilindustrien har sitt centrum i Tammerfors. Av
de 10 tändsticksfabrikerna tillhöra 2
kooperativa organisationer, medan de flesta övriga
kontrolleras av den svenska tändstickstrusten;
deras tillverkning uppgår till 47 mill. fmk och
exporteras till ej ringa del.
F:s industriidkare ha alltid visat en
märklig förmåga av samarbete och att
sammansluta sig till organisationer, som kunna
bevaka gemensamma intressen. I sådant syfte
verka främst Finska
träförädlingsindustriernas centralförbund och Finlands
industriförbund, av vilka det senare representerar
importindustrierna (de, som arbeta med utländsk
råvara för inhemsk marknad); det förra
utger Pappers- och Trävarutidskrift för Finland,
det senare Finlands Industri. För de olika
industrigrenarna gemensamma
arbetsgivarföreningar finnas; dessa äro sammanslutna till
Arbetsgivarnas i Finland centralförbund.
Exportindustriernas försäljning sker till
betydande del genom för de olikp. branscherna
gemensamma försäljningsföreningar, som
upptaga beställningar och fördela leveranserna.
Litt.: H. Ramsay, »Huvudlinjerna i den
finska industrins utveckling» (1915); E.
Blom-qvist, »F:s vattenkraft och möjligheten att
genom sjö- och profilregleringar rationellt
utnyttja densamma» (1922); (L. Gripenberg),
»Aktiebolaget W. Gutzeit & co 1872—1922» (1924);
P. H. Norrmén, »William Ruth. Ett bidrag till
Kymmenedalens industrihistoria» (1924); B.
Fabritius och O. O. Ojala, The Finnish Timber
and Paper Calendar, I (1926). O. Brn.
Handel. F :s export utgöres dels av
obearbetade trävaror, dels av sågvirke, dels i
alltjämt högre proportion av
pappersindustriens produkter. Smör och ost ha länge
varit betydande exportvaror. Exporten av
andra varor är icke av större betydelse, med
undantag för hudar och skinn. Mängden och
värdet av exporten 1926 framgå av följande
tabell:
Kvantitet, Värde,
ton mill. fmk
Trävaror:
Osågade ............... 1,000 kbm 3,594 545
sågade .................. » » 5,261 2,392’
faner ................... » ton 50,498 141
trådrullar och spolar » » 6,055 61
Pappersindustrialster:
Trämassa ................ » 1 » 72,912 96
sulfitcellulosa ......... » 1 » 251,089 572
sulfatcellulosa ......... » 1 » 81,511 190
papp och kartong ... » » 45,025 98
omslagspapper ..... » » 30,882 110
tidningspapper ..... » » 143,903 402
papper, andra slag » » 35,324 160
Lanthushållningsalster:
Smör .................... » » 13,212 428
ost ..................... » » 2,887 51
kött .................... » » 3,726 33
hudar och skinn ... » » 5,320 99
Tändstickor ............. » » 4,899 37
Övrig export ......................... — 222
Summa 5.637
1 Torrtänkt vikt.
Före världskriget var Ryssland den
finländska industriens förnämsta marknad.
Efter världskrigets slut befanns denna
marknad vara stängd. Trävaruindustriens alster
hade redan förut mest gått till den
västeuropeiska marknaden, men pappersindustrien
måste uppsöka nya avsättningsländer och
omlägga sin produktion efter deras behov, vari
den också har lyckats. Nära 40 % av
exportvärdet gå numera till England.
Importen visar en mera mångskiftande
sammansättning än exporten. En mycket stor del
av de allmänna förbrukningsartiklarna kan
ej frambringas i ett land med F:s nordliga
klimat, och spannmålsodlingen är icke i stånd
att täcka landets hela behov. Av de för
industrien behövliga råvarorna måste den
övervägande delen införas från utlandet. 1926
infördes spannmål och spannmålsprodukter för
707 mill. fmk, kreatursfoder för 324, kaffe,
socker och tobak för 458, beklädnadsämnen
för 779, metaller och metalltillverkningar för
615, maskiner och apparater för 385 mill. fmk.
Tulluppbörden steg 1926 till något över 1,000
mill. fmk; importtullen beräknas f. n. utgöra
18 % av importvärdet. —
Handelskammar-institutionen infördes 1917. — Jfr K.
Manne-lin, »F:s smörexport» (1911). O. Brn.
Sjöfart. F:s handelsflotta består mest av
smärre fartyg för kust- och insjötrafiken.
Åland har dock många stora segelfartyg, som
trafikera oceanerna. Handelsflottan har 42
ång- och motorfartyg samt 34 segelfartyg om
500 reg.-ton och därutöver. Hela antalet
(pråmar oberäknade) är 682 ång- och motorfartyg
(107,135 reg.-ton) samt 590 segelfartyg (87,870
ton). — Regelbunden trafik till östersjö- och
Nordsjöhamnar, Västeuropa och Medelhavet
upprätthålles av inhemska rederier, i främsta
rummet av Finska ångfartygs a.-b. (se d. o.),
medan tyska rederier upprätthålla trafik
mellan F. samt Stettin, Hamburg och Bremen.
En direkt linje på Sydamerika med
finländska fartyg upprättades dock 1926. En
betydande del av varuutbytet med avlägsnare
länder samt trävaruexporten ombesörjas till
största delen av utländska fartyg. — F:s
förnämsta importhamn är Helsingfors; de största
exporthamnarna äro Viborg med omnejd samt
Kotka. — 40 större fyrar, 12 fyrskepp och
över 400 ledfyrar utmed kusten trygga
navigationen i de av undervattensgrund och
klippor uppfyllda farvattnen. Fyra större och
två mindre statsisbrytare hålla om vintern
trafiken öppen till Hangö och Åbo hamnar;
i övriga hamnar förlänges vår och höst med
deras hjälp navigationstiden. — Litt.: K. W.
Hoppu och A. Solitander, »Finnish harbours»
(1922). O. Brn.
Andelsverksamheten är jämförelsevis ny i
F:s ekonomiska liv men är icke desto mindre
av mycket stor betydelse. Visserligen
upp-stodo i form av aktiebolag redan på
1880-talet i landsorten mejeri- samt i städerna
och på fahriksorter handelsföretag, vilka del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
