Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fullföljdsavgift - Fullföljdstillstånd - Fullgångenhet - Fullgörelsetalan - Fullhov - Fullkula - Fullmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Fullföl jdsavgift—Fullmakt
22
Fullföl jdsavgift. Enl. § 19 i kap. 30
rättegångsbalken i dess nuv. lydelse skall den, som
vill fullfölja talan mot hovrätts utslag eller
beslut, hos K. B. nedsätta f., 150 kr. Sådan
skall nedsättas, vare sig fullföljdssättet är
revisionsansökning eller besvär. På visst sätt
styrkt fattigdom befriar från f. (jfr
Fattigdispens). E. K.*
Fullföljdstillstånd. Genom lag 14 maj 1915,
som givit kap. 30 rättegångsbalken dess nuv.
lydelse, har rätten att från hovrätt fullfölja
talan till Högsta domstolen underkastats
vittgående inskränkningar. Huvudstadgandena i
ämnet innefattas, vad angår tvistemål, i § 5,
som uppställer principen om s. k. summa
revi-sibilis (se d. o.), och beträffande brottmål i
§ 6. Inskränkningarna äro emellertid ej
ovillkorliga. Enl. § 13 äger enskild part i två
olika fall hos konungen söka tillstånd till
talans fullföljande: dels om parten menar,
att det för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning är av synnerlig vikt, att hans
talan varder av konungen prövad, dels ock
om parten visar, att talans fullföljande för
honom skulle ha synnerlig betydelse utöver
det mål, varom fråga är. Hovrätt skall enl.
§ 17, då den finner, att part icke är
berättigad till fullföljd av talan mot slutligt
utslag, som av hovrätten meddelats, i utslaget
ge detta till känna. Om parten menar, att
sådant beslut grundas på oriktig lagtolkning,
äger han hos konungen söka f. Den, som
vill fullfölja talan mot hovrätts beslut men
ej förmår nedsätta i § 19 stadgat belopp till
säkerhet för den kostnadsersättning konungen
kan komma att tillerkänna hans motpart, kan
det oaktat fullfölja talan, om han får
tillstånd därtill (se F a 11 i g d i s p e n s). F. i
samtliga nu nämnda fall ankommer det på
Högsta domstolen att meddela; ansökningar
därom prövas av en särskild avdelning (3 led.)
av Högsta domstolen. E. K.*
Fullgångenhet, se Foster.
Fullgörelsetalan, se Fastställelsetalan.
Fullhov, veter., se Hov.
Fullkula, krigsv., en massiv projektil till
skillnad från en ihålig, s. k. sprängprojektil
(se Projektil).
Fullmakt. 1. (Jur.)
Frivilligt bemyndigande för
annan att (inom vissa
gränser) handla i ens namn,
d. v. s. med rättslig
verkan, som hade man själv
handlat. Den, som lämnar
bemyndigandet
(fullmakts-givaren, huvudmannen),
kan — men behöver
ingalunda — i sammanhang
därmed avtala med
mottagaren (fullmäktigen,
ombudet), att el. huru
denne skall begagna f.;
dylikt avtal är en art av
uppdrag (mandatum) och
förväxlas ofta med f., vilken emellertid icke
själv är ett avtal. F. kan när som helst
återkallas av huvudmannen. Den person, gentemot
vilken fullmäktigen äger handla jämlikt f.,
kallas tredje man; dennes uppfattning om f:s
innehåll och gränser får i vissa fall, även om
den är oriktig (»tredje mans goda tro»; se
God tro), avgörande betydelse för
fullmäktigens behörighet att handla. Skriftlig form
för f. är blott i enstaka fall nödig; eljest kan
f. ges muntligen, t. o. m. utan uttryckliga ord
(t. ex. genom anställning). F :s
användningsområde är synnerligen vidsträckt. F. är
sålunda användbar för nära nog alla
förmögen-hetsrättsliga rättshandlingar (se särskilt P r
o-k u r a) och de flesta arvsrättsliga, för
familje-rättsliga däremot blott såvida deras innebörd
är rent ekonomisk (ss. bodelning). Inom
processrätten förekommer
rättegångsfull-m a k t (se d. o.), bemyndigande att inför
domstol el. exekutiv myndighet företräda
huvudmannen. Förvaltningsrättslig betydelse har
den f., som avser utövande av huvudmannens
kommunala rösträtt (se d. o.); sådan f. har
numera mycket begränsad användning. Inom
den internationella rätten är särskilt att
märka f. för avslutande av viss
mellanfolk-lig överenskommelse (»internationell
konvention»); det allmänna bemyndigandet att som
sändebud företräda sitt land vid ett
främmande hov kallas kreditivbrev (se B e s
kick-ni n g 1). — I en något avvikande betydelse
utmärker ordet f. den handling, som enl.
gällande lag om val till riksdagen utfärdas till
bevis för att viss person valts till led. av
riksdagens Första el. Andra kammare. Visserligen
kallas den valde »ombud» för sin valkrets, i
äldre uttryckssätt t. o. m.
»riksdagsfullmäktig»; hans ställning i förhållande till väljarna
är dock väsentligen olik en verklig
fullmäk-tigs (jfr Riksdag). C. G. Bj.
2. (Adm.) Av K. m:t eller statsmyndighet
utfärdad skriftlig handling, varigenom en
person utnämnes till viss statstjänst. Med f.
utnämnd befattningshavare, med undantag av
förtroendeämbetsmän, kan på grund av § 36
R. F. icke utan rannsakning och dom avsättas,
ej heller utan ansökning eller medgivande
Huvudbyggnaden och flyglarna på Fullerö från trädgårdssidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
