Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fångläger - Fångsedel - Fångspillning - Fångstbarkar - Fångstdiken - Fångstträd - Fångtransport - Fångvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Fångsedel—Fångvård
88
Interiör av en fångbarack i Tyskland, under
världskriget.
städer för bevakningspersonal o. s. v.
anordnade förläggningskomplex, som under ett
nutida krig, då ett stort antal krigsfångar
tagits, kunna anslutas till redan befintliga
baracker (t. ex. på en större övningsplats) eller
upprättas särskilt för ändamålet. Endast
genom fångarnas sammanförande till stora f.
blir det möjligt att vidtaga sådana
skyddsanordningar genom desinfektionsanstalter ock
sträng hygien, att det egna landets
befolkning skyddas för smitta, som medförts från
fronten. Under världskriget gjorde sig
behovet att upprätta f. starkt gällande, och dessa
voro ofta avsedda för ett mycket stort
fångantal (20,000 man). De
koncentrationsläger, som engelsmännen upprättade under
boerkriget i Sydafrika och där även kvinnor
och barn inneslötos, blevo beryktade genom
den sjuklighet, som där rådde. M. B-dt.
Fångsedel, se Fångtransport.
Fångspillning, jur., äger rum, då
ämbets-eller tjänsteman, som har inseende över fånge
eller häktad person, släpper honom lös med
vilja eller av vårdslöshet. Straffet för detta
brott når i svårare fall ända upp till
straffarbete men kan eljest stanna vid böter. (V. A-t.)
Fångstbarkar, se Snytbaggen.
Fångstdiken, dets. som fångdiken (se d. o. 2).
Fångstträd, träd, i vilka barkborrar,
tall-vivlar m. fl. insekter, som leva i sjuka el.
försvagade träd och även angripa fällda el.
ringbarkade stående stammar, lockas att
lägga ägg, varpå stammarna barkas, så att
ägg och larver förstöras. Somliga insekter
yngla i såväl stående som liggande träd, andra
blott i stående eller sådana, som ligga utsatta
för solsken. Insekternas vanor iakttagas, och
barkningen får varken ske för tidigt, då
moderdjuren kunna fortsätta äggläggningen
annorstädes, eller för sent, enär många arters
larver snart intränga i veden. I. T-dh.
Fångtransport, forsling av häktad person
till fängelse, domstol etc. För f. på statens
järnvägar är taxa fastställd 30 april 1881.
Med de enskilda järnvägarna äro i allm.
kontrakt uppgjorda, merendels anslutande sig till
nämnda taxa. Jämte ord. transporter, som
på huvudlinjerna verkställas i särskilda s. k.
cellvagnar, förekomma extra f., som anlitas
dels i brådskande fall, dels mellan orter, där
ord. transporter icke finnas. Kostnaderna
bestridas av allmänna medel. — Fångförarnas
åligganden framgå av k. instr. för f å n g
ge-valdiger 21 dec. 1865. Numera besörja i
allm. fängelsernas vaktkonstaplar i tur och
ordning transporterna. Tillfälligt verkställas
f. även av landsfiskaler, fjärdingsmän o. a.
särskilt förordnade personer. Fången
erhåller nödigt underhåll på resan. — F å n
g-förpassning är den av K. B., domstol
eller polismyndighet m. fl. utfärdade order,
som anger vart fången skall föras samt
huruvida och på vad sätt han bör vara belagd
med fängsel. Fångföraren skall även medha
fångsedel, angivande fångens namn, ålder,
utseende, tillhörigheter m. m. V. A-t.
Fångvård, omsorgen om fångars förvaring,
förplägning och upprättelse. I äldre tid var
fångförvararens uppgift inskränkt till att
nödtorftigt uppehålla fångens liv och att
förekomma hans rymning. Om f. kunde icke
då vara tal. Med nyare tiders uppfattning
av straffet som icke blott en vedergällning
utan även ett medel till fångens förbättrande
och återvinnande åt samhället fick
fångbehandlingen i Sverige ett både kännetecknande
och vägledande namn i ordet f., vilket
knappast i andra språk äger sin motsvarighet.
F. handhaves närmast av fängelsernas
tjänstemän och bevakning,
fångvårdssta-t e n. Överuppsikten har i Sverige urspr. varit
anförtrodd åt olika myndigheter och var ännu
i början på 1800-talet fördelad på
länsstyrelserna, Krigskollegium, Överstyrelsen för
flottans förvaltning, Kommerskollegium och
Kammarkollegium. Några reformsträvanden kunde
i brist på enhetlighet knappast göra sig
gällande, även om insikten om deras behövlighet
förefunnits. Också inträdde förbättringar i
fängelseväsendet först med inrättande 1825 av
Styrelsen över rikets fängelser
och arbetsinrättningar, 1859
ombil-dad till det centrala ämbetsverk, som under
namnet Fångvårdsstyrelsen
fortfarande hos sig förenar överledningen över
kronans fångvårdsanstalter (se Fängelse).
Efter omorganisation genom instr. 30 dec. 1921,
då tvångsarbetsanstalterna avskildes från
styrelsens förvaltningsområde, är styrelsen, som
lyder under Justitiedep., centralmyndighet för
f. i riket, har att förordna om vad till en rätt
f. och fångbehandling samt till god ordning
och hushållning hör vid statens
fångvårdsanstalter ävensom vid fångtransporter. Den
skall, så långt dess förvaltningsbefogenhet
medger, leda och främja såväl arbetet med
förundersökning för villkorlig dom samt
tillsynen över villkorligt dömda och villkorligt
frigivna som ock verksamheten för fångars
stödjande efter frigivningen. Hos styrelsen föres
straffregistret.
Styrelsen utgöres av 1 överdirektör och
chef samt 2 byråchefer som led. Vid
behand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
