Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlossning, Födelse el. Barnsbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Förlossning
226
av utvidgning men är under normala
förhållanden så rymlig, att den icke utgör något
hinder för ett normalstort fosters passerande
(om abnorma förhållanden se
Bäckenförträngning). Ännu på 1500-talet hyllades
de gamles åsikt, att fostret aktivt arbetar
sig ut, i det att det tager spjärn med
fotterna mot livmoderbottnen, men man vet nu,
att det under f. förhåller sig fullkomligt
passivt och drives ut. Den drivande kraften
utgöres av muskelsammandragningar dels i
livmodern, som liksom hjärtat är en ihålig
muskel, arbetande oberoende av viljan, dels
även under senare delen av f. i bukhålans
väggar. Orsakerna till att livmodern sålunda
vid en viss tidpunkt, i regel först sedan
fostret blivit moget, börjar med stor kraft
sammandraga sig och uttömma sitt innehåll äro
sannolikt flera men ej med visshet kända.
Livmoderns sammandragningar, som till
skillnad från alla andra kroppens normala
funktioner äro smärtsamma och därför fått
namnet värkar (barnvärka r), äro
kortvariga, omkr. 1 minut, men tätt återkommande,
i början av f. med längre mellantider, varje
kvart eller så, mot dess slut ofta slag i slag.
Den kraft, som värkarna utveckla, är mycket
stor. Effekten av värkarna under f:s första
och längsta skede, det s. k. öppnings- el.
utvidgningsskiftet, är väsentligen en
småningom skeende vidgning och tänjning av
livmoderhalsen, tillräcklig att låta fostret
passera. Sedan denna vidgning är fullbordad,
brista i regel ägghinnorna nedtill, och en del
fostervatten avrinner (»vattnet går»). F.
inträder därmed i sitt andra skede,
utdrivnings-skiftet, varunder fostret drives igenom
bäckenkanalen och ut genom blygden. Värkarna
bli under detta skede allt kraftigare och få
under dess senare del en annan karaktär,
övergå till s. k. krystvärkar, i det att
samtidigt med livmoderkontraktionerna av
viljan delvis beroende sammandragningar av
bukhålans väggar, s. k. krystningar, inställa
sig. Dessa krystningar äro av samma slag
som de, vilka verka vid blåsans och
ändtarmens tömmande, ehuru mycket kraftigare.
Den voluminösaste och hårdaste delen av
fostret är fosterhuvudet. Dettas passage
underlättas dels genom den ovan omtalade
uppluckringen och tänjbarheten hos
livmoderhalsen, slidan och blygden, dels genom att benen
i fosterhuvudet ej äro såsom hos de fullvuxna
orörligt sammanfogade med varandra utan
sammanhänga medelst hinnaktiga partier, s. k.
sömmar, varigenom de av trycket kunna
förskjutas över varandra, så att huvudet
undergår en viss grad av omformning, s. k.
tillspetsning. Trots dessa för f:s fortgång
gynnsamma faktorer uppstå emellertid mycket
ofta även vid f. ö. fullt normal f. bristningar
hos kvinnan i modermunnen och i blygden,
särskilt i mellangärden, d. v. s. det
muskulösa partiet, beläget mellan blygden och
stolgången. En annan synnerligen viktig omstän-
Bild 2. Början av förlossningen. Livmoderhalsen
ännu sluten, fosterhinnorna hela.
dighet, möjliggörande huvudets passage
genom bäckenet, är den, att fosterhuvudet under
fortskridandet genom bäckenkanalen till följd
av ett flertal mekaniska faktorer undergår
vridningar och på så sätt anpassas efter det
Bild 3. Slutet av öppningsskiftet. Livmoderhalsen
utplånad, hinnorna färdiga att brista.
helt olika utrymmet i bäckenets olika plan.
Huvudet står i bäckeningången, vars största
vidd är den från sida till sida, med
nackspet-sen åt ena sidan, vanl. åt vänster, och pannan
Bild 4. Huvudet börjar trängas ut genom den starkt
uttänjda blygden.
VIII. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
