Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamfåglar - Gamin - Gamla Finland el. Ryska Finland - Gamla Grisslehamn - Gamlakarleby - Gamla Kastilien - Gamla krönikan - Gamla Lödöse - Gamla Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Gamin—Gamla Norberg
368
Huvud av kondorhane.
sen jämntjock som hos en gås och klädd med
ljust,- ulliknande dun. I övrigt är
fjäderdräkten ljust gulbrun. Ryktbarast av Gamla
världens gamar är smuts- el. as ga men (se
A sgam). — Besläktade med Gamla världens
g. äro skäggamarna (se d. o.).
Nya världens gamar, Cathartae, bilda
en särskild underordn. av dagrovfåglarna.
De kännetecknas utom av några inre
anatomiska drag bl. a. av de stora, ovala
näsborrarna och av kamlika hudbildningar på
näbbroten och i pannan samt bjärt färgade
hudveck på det nakna huvudet och på halsen.
De båda största formerna av denna grupp
sammanföras under namnet kamgamar.
De utmärkas av rätt långsträckt kropp, lång,
starkt hakformig näbb samt långa vingar och
stjärt. Kondoren (Vultur [ Sarcorhamphus]
gryphus) är till färgen svart med vitt krås.
Ansiktet är grått; den nakna halsen och
kräv-trakten äro livligt röda. Hanen bär på
näbbroten en hög kam. Hanen, som är störst, når
en längd av över 1 m och har en vingbredd
av 2,75 m. Kondoren är hemmahörande i
Anderna, där den föredrager de delar, som ligga
på en höjd av 3,000 till 5,000 m ö. h. T s. går
den dock ned till kusten. Den häckar på
otillgängliga klippor, där honan lägger de två mer
än 1 dm långa äggen direkt på marken.
Kondoren är en typisk asätare. Kungsgamen
(Gypagus [Sarcorhamphus] papa; se bild på
vidstående plansch) är mindre (vingbredd
1,8 m) men praktfullt färgad. På en
gammal fågel äro främre delen av ryggen och
vingarna rosafärgade, buken rent vit,
ving-och stjärtpennorna kolsvarta samt huvudet
och halsen brokigt färgade i svart, rött och
gult. Den förekommer i motsats till föreg.
art i Sydamerikas skogbevuxna lågländer och
i Nordamerika upp till Mexiko och Texas.
Till korpgamarna hör gal 1 i n az on eè.
askråkan (Coragyps [Cathartes] urubu),
som kännetecknas av längre och smalare näbb
samt längre vaxhud. Fjäderdräkten är
mattsvart och de nakna hudpartierna svartgrå.
Vingbredden är 1,35 m. Tills, m. närbesläktade
arter förekommer den i hela Syd- och större
delen av Nordamerika. På många håll är den
skyddad på grund av den nytta den gör genom
att förtära utkastat avskräde. T. P.
Gamin [gamå’], fr., gatpojke; sv. stavning:
g a m ä n g.
Gamla Finland el. Ryska Finland
kallas östligaste delen (Viborgs län) av Finland;
det avträddes till Ryssland genom frederna
i Nystad (1721) och Åbo (1743) samt
återförenades 1811 med det övriga Finland.
Befolkningen uppblandades småningom med
ryska element, bl. a. genom inflyttningar från
Ryssland till städerna och bortförläning av
jord till ryssar (se D o n a t i o n s g o d s).
Samtidigt sjönk den andliga och materiella
odlingen. — Sedan det övriga Finland 1809
såsom särskild stat förenats med Ryssland,
lyckades i dec. 1811 G. M. Armfelt
genomdriva en återförening av dessa bägge
landsdelar genom manifest av 11 (23) dec. 1811.
En »organisationskommitté» under
ordförandeskap av den kraftfulle landshövdingen C.
Stjernvall avgav ett omfattande förslag till
nyordnande av G:s offentliga förhållanden.
Först sent utjämnades de sociala olikheterna
mellan Gamla och Nya Finland. Genom
skolväsendets utveckling, inrättandet av Viborgs
hovrätt (1839) samt framför allt genom
dona-tionsgodsens inlösen åvägabragtes dock med
tiden överensstämmelse mellan förhållandena i G.
och det övriga Finland. De med oro motsedda
planerna 1911 att med Ryssland förena
gränssocknarna Nykyrka och Kivinebb runno ut i
sanden, till stor del till följd av
ministerstatssekreteraren A. Langhoffs bemödanden.
Litt.: J. R. Danielson, »Viborgs läns
återförening med det öfriga Finland» (sv. övers.
1894). R. C.*
Gamla Grisslehamn, se G r i s s 1 e h a m n.
Gamlakarleby (fi. Ko’kkola). 1. Stad i Vasa
län, Finland; 33 kvkm, 4,335 inv. (1925),
övervägande svensktalande. Ligger vid Bottniska
viken, men till följd av landhöjningen har den
havsvik, vid vilken G. urspr. anlades,
uppgrundats, så att därav nu återstår blott det smala
Stadssundet. Hamnen, Yxpila, ligger omkr. 5
km från G. Staden ligger vid österbottniska
stambanan (Seinäjoki—Torneå); till Yxpila
leder en bibana. Utförsel av trävaror, vilken
betydligt ökats, sedan tvärbanan Idensalmi—
Ylivieska tillkommit. Handelsflottan, som före
Krimkriget var ansenlig, är nu så gott som
ingen. Minnesstod över Anders Chydenius (av
W. Runeberg) och över de i frihetskriget 1918
stupade. På andra sidan Stadssundet utom G:s
område har en betydande förstadsbosättning
uppkommit. G. stad och kronans gods i G.
socken (tills. 177 hemman) förlänades 1651
som friherreskap åt Gustaf Pedersson Banér.
— 2. Se K a r 1 e b y. O. Brn.
Gamla Kastilien, se Kastilien.
Gamla krönikan, se E r iks k r ö ni k a n.
Gamla Lödöse, se L ö d ö s e.
Gamla Norberg, bergslag i Västmanlands
län, vid n. länsgränsen; sträcker sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
