Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gentianarot, Gentianos - Gentil - Gentil, Émile - Gentile da Fabriano - Gentilhomme - Gentilia el. Gentilicia - Gentiopikrin - Gentleman - Gentlemanryttare - Gentofte, Gjentofte - Gentry - Gentsystemet - Gentz, Friedrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Gentianarot—Gentz
526
Gentianarot, Gentianös,
se Gentian a.
Gentil [sv. uttal JantiT,
fr. $äti’], finklädd;
hygglig; artig; frikostig.
Gentil [$äti’], É m i 1 e,
fransk ämbetsman och
forskningsresande (1866—
1914). Åtföljde Brazza till
Kongo och bragte 1895—
98 Bagirmi under franskt
välde samt krossade 1901
Rabehs rike i Bornu. Var
fransk
regeringskommissarie 1900—02 i Chari och
1903—08 i Franska Kongo.
GentiTe da Fabria’no
[d^en-], italiensk målare
(före 1370—1427). G. var
verksam såväl i sin
umbri-ska hemtrakt som i
Ve-nezia (1408—14), Brescia,
Florens (1419—25) m. fl.
italienska städer. Han är
den främste
representan
ten för pånyttfödelsen av den gotiska
strömningen i början av 1400-talet. G:s
betydelse ligger till stor del i förmedlandet av
de nya impulser han fått från gotikens
hemland, Frankrike. En religiös, vekt lyrisk
stämning och fin ljusbehandling utmärka G.
framför alla hans samtida men även en brokig
detaljrikedom med mycket guld. G:s mest
berömda målning är »Heliga tre kungars
tillbedjan» från 1423 (i Uffizigalleriet i Florens).
Predellabilderna äga en oförliknelig poetisk
charm, särskilt »Kristi födelse» (jämte
»Flykten till Egypten» i Florens; en tredje bild
finnes i Louvre i Paris). H. C-l.
Gentilhomme [$ätijå’m], fr., adelsman,
ädling; fin sällskapsmänniska.
Gentllia el. G e n t i 1 i’c i a (av lat. gens,
folkslag), gramm., subst. el. adj., som utmärka
nationalitet och äro härledda från ett lands
(en stads) namn, t. ex. Romänus, romare,
romersk, av Roma, Rom. A. M. A.*
Gentiopikrln, se Gentiana.
Gentleman [eng. uttal d$e’ntlmon, sv. vanl.
jä’ntolman], en bildad, belevad, välklädd,
taktfull man ur de högre samhällsklasserna;
person med god uppfostran och ridderlig
karaktär. — Gentlemanlike [-[d$e’ntlmon-läik],-] {+[d$e’ntlmon-
läik],+} som höves en g. — Ladies and
gentlemen! [léi’diz an d$e’ntlman], Mina
damer och herrar!
Gentlemanryttare [jä’ntalman-] (eng.
gentlemanrider, av gentleman och ride, rida), i
kapplöpningar deltagande ryttare, som ej rida
för betalning, i motsats till jockejerna (se
d. o.). Som g. betraktas officer i aktiv tjänst
eller civil person, som av den ledande
kapp-löpningsorganisationen i landet erhållit licens
att rida.
Gentofte, Gjentofte, kommun i
Köpenhamns amt, närmast n. om Köpenhamn; 40,137
»Heliga tre kungars tillbedjan.» Målning av Gentile da Fabriano.
inv. (1925). Bildar ett stads- och villabebyggt
distrikt av förstäder till Köpenhamn, ss.
Hel-lerup, G. by, Ordrup och Skovshoved. I G.
ligga slotten Bernstorff och Charlottenlund.
Garderhöjfortet o. a. befästningar.
Gentry [d^e’ntri], eng. (av lat. gens, ätt),
benämning i England på en samhällsklass, som
socialt står under den egentliga adeln
(nöbi-lity) men samtidigt i fråga om börd, bildning,
förmögenhet o. s. v. står över den högre
medelklassen. Fast avgränsad från andra har
denna samhällsklass aldrig varit, och
betydelsen av ordet g. har under tidernas lopp skiftat
och skiftar ännu. Oftast har därmed
betecknats den oadliga godsägarklassen, pärers yngre
söner och i allm. »ståndspersoner», särskilt
på landsbygden, stundom bildad medelklass
över huvud. Beteckningen g. är besläktad
med gentleman och har delvis följt detta ords
betydelseskiftningar. V. S-g.
Gentsystemet, se
Arbetslöshetsförsäkring, sp. 1268.
Gentz [gänts], Friedrich von, tysk
politiker och författare (1764—1832). G. blev
1786 preussisk ämbetsman, hänfördes av
franska revolutionen men slog om samt översatte
bl. a. Burke (1794). Som anhängare av engelsk
konstitutionalism uppmanade G. 1797 Fredrik
Vilhelm III att genom tryck- och
näringsfrihet förebygga omstörtningar. G. flyttade
1802 till Wien och blev kejserligt råd.
Samtidigt knöt han förbindelser med Pitt och
Grenville. G. utvecklade, ej blott som
publicist, en mycket energisk och omfattande
verksamhet mot revolutionen och Napoleon; han
var en av den senares skarpaste och
outtröttligaste motståndare. Från 1809 användes G.
för österrikiska regeringsärenden och blev
1812 Metternichs ständige och litteräre
medarbetare. G. var en initiativrik representant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
