Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gifttecken - Gifu - Giga (musik) - Giga (sjöfart) - Giganter - Gigantisk - Gigantomakien - Gigantopteris - Gigantosaurus - Gigantostraca - Gigas, Emil Leopold - Gigas librorum, Djävulsbibeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Gifu—Gigas librorum
662
Giga.
låsta i giftskåp (se d. o.). De, som ha blott ett
g., skola vara sammanställda på särskild plats
i varje förvaringsrum på apoteket. (C. G. S.)
Gifu, stad på s. Hondo, Japan, vid
Nagara-gawa, ö. om Biwasjön; 81.902 inv. (1925).
Berömt entomologiskt institut.
Pappersindustri (parasoller, lyktor m. m.).
Giga (fr. gigue, ty. Geige),
mus., ett litet päronformigt
instrument, sannolikt ledande
sitt ursprung från arabernas
rebec (se d. o.). G. var från
början ett stråkinstrument, och
namnet övergick därför vid
medeltidens slut till att
beteckna en violin. — Om m
ungi g a se d. o. T. N.
Giga, upphala skothornen vid
bärgandet av råsegel. Jfr
Skothorn.
Giga’nter [uttalas stundom
även i svenskan med hårt g]
(grek. gi’gas, plur. g^gantes),
hos Homeros ett vilt folkslag,
enl. Hesiodos söner av Gaia
(jorden), alstrade av de från
den stympade Uranos (himlen)
nedfallande bloddropparna,
jättelika till gestalt och styrka,
vilda och obändiga till lynnet.
Beväpnade med klippstycken och trädstammar,
angrepo de Olympen och dess gudar men blevo
efter en hård strid besegrade av Zeus med
Herakles’ hjälp och nedstörtade till Tartaros.
Sådant är huvudinnehållet i giganto m
a-kien (gigantstriden; se bild). Striden
för-lägges till Flegreiska fälten (sed o.);
namn på åtskilliga g. som motståndare till vissa
gudar nämnas. Vissa g. sägas ligga begravna
under öar eller vulkaner (t. ex. Enceladus
eller Tyfon under Sicilien eller Etna). 1
grekisk konst framställes striden ofta; i äldre
tider hade g. helt
mänsklig gestalt, under den
hellenistiska tiden försågos de
med ormben. Den främsta
framställningen är frisen
från det stora altaret i
Pergamon (se d. o.; nu i
Berlin; se bilden). Litt.:
M. Mayer, »Die Giganten
und Titanen in der antiken
Sage und Kunst» (1887).
A. M. A. (M. Pn N-n.)
Giga’ntisk (av gigant),
jättestor.
Gigantomaki’en(av grek.
gi’gas, gigant, och ma’che,
strid), se Giganter.
Giganto’pteris, paleobot.,
ett släkte av
ormbunklik-nande växter, som är
särskilt utmärkande för den
övre delen av Kinas
paleo-zoiska kolförande
avlag
ringar. Floran i dessa avlagringar har
därför kallats Giga n topt e r isf lor a n. Två
arter bilda en rätt avvikande sektion, som
utom i Kina förekommer på Sumatra och i v.
Nordamerika. Th.H-e.
Gigantosåu’rus, dets. som Brachiosaurus
(se d. o.).
Giganto’straca, en ordn. inom
leddjursklas-sen Mer ostomat a. Kroppen är långsträckt och
bär 2 stora, sidoställda, sammansatta ögon,
1 par mediana punktögon och 6 par
extremiteter. Abdomen består av 12 segment
jämte ett ändstycke. Till denna ordn. höra
de största kända leddjuren. Några uppnå en
längd av nära 3 m. G. äro kända fr. o. m.
den eozoiska t. o. m. den permiska tiden.
Allmännast voro de under yngsta silurtiden. I
Sverige förekomma de utom i Gotlands silur
även i Skånes yngsta silurlager. Ordn.
indelas i 2 fam. efter de mest kända släktena,
Eurypterus och Pterygotus. R. H-gg.
Gigas, Emil Leopold, dansk
litteraturhistoriker (f. 1849). Blev fil. dr 1883 (på avh.
»Grev Bernard, de Rebolledo, spansk gesandt i
Köbenhavn 1658—59»), Från 1881 var G.
assistent, 1907—15 bibliotekarie vid Det kongelige
bibi. Han har studerat musik samt Spaniens
och renässansens kultur- och litteraturhistoria.
G. har bl. a. utgivit »Lettres inédites de
divers savants de la fin du 17me et du
commen-cement du 18me siècle» (2 bd, 1890—93),
»Litteratur og historie, studier og essays» (3 bd,
1898—1902), »Katalog over Det kgl.
biblioteks haandskrifter» (3 bd, 1903—15),
»Spaniens storhedstid» (2:a uppl. 1924; sv. övers.
1926), översättningar från Lope de Vega (2
bd, 1917—18) m. m. P. E-t.
Gi’gas librörum (av grek. gi’gas, gigant, och
lat. Wber, bok; »bokjätten»), även kallad
Djävulsbibeln, en i Kungl. bibi, i
Stockholm förvarad handskrift av ofantliga
dimensioner, utgörande 309 (urspr. 318) i två ko-
Athena i strid med giganterna. Detalj av Pergamonfrisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
