Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grimm, Friedrich Melchior von - grimm, Hermann - Grimm, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Grimm, H.—Grimm, J.
1072
25-årig till Paris, där han livnärde sig som
informator, sekr. o. dyl. hos högtstående
personer och infördes i de encyklopedistiska
salongerna. H. o. h. förfranskad, knöt han
intima vänskapsband
med bl. a. Diderot och
madame d’Épinay samt
började 1753 sin
verksamhet som rapportör
av Parislivets små och
stora händelser till ett
flertal europeiska hov.
Denna omfattande
korrespondentverksamhet,
som ersatte en nyare
tids fria press, bragte
honom i förbindelse
med bl. a. Katarina av
Ryssland — vars hemlige politiske agent han
även var —, Fredrik II av Preussen, Lovisa
Ulrika och Gustav III. Titlar o. a.
nådeveder-mälen strömmade över honom, sedan han 1“74
personligen dragit sig tillbaka från
redaktör-skapet. 1775 blev G. Gothahovets minister i
Paris, 1777 baroniserad av kejsar Josef II och,
sedan revolutionen 1792 tvingat honom alt
lämna Paris, ryskt sändebud i Hamburg.
Ruinerad och sjuklig, slog han sig ned i Gotha,
där han dog i halv misär. — G:s
»Correspon-dance générale littéraire, philosophique et
cri-tique» (tr. f. ggn 1812—-14; flera uppl., den
bästa utg. av M. Tourneux 1877—82 i 16 bd)
meddelade icke blott nyheter från politikens,
konstens, litteraturens, modets och
sällskapslivets värld utan också en klok och klarsynt
mans kritiska omdömen om vad som tilldrog
sig i Paris. För eftervärlden har denna
korrespondens ett oskattbart värde som uttryck
för den ocensurerade samtida opinionen i
viktigare frågor. Den har också utgjort en flitigt
anlitad källa för studiet av det senare
1700-talets kulturhistoria. Jfr monogr. av E.
Sche-rer (1887) och K. A. Georges (1904). Kj. S-g.
Grimm, H e r m a n n, tysk författare (1828
—1901), son till W. G.;‘ 1872 prof, i
konsthistoria i Berlin. En mångsidig lärd och
själfull berättare (»Novellen», 1856; romanen
»Unüberwindliche Mächte», 1867), var G.
framför allt en utomordentlig essäist, som med ett
fängslande personligt föredrag parade
originella synpunkter, överraskande infall, dyrkan
av snillet och det sköna, förakt för
metodslaveri och materialism. Av hans verk må
nämnas »Essays» (6 saml., 1859—1900),
»Le-ben Michelangelos» (1860—63; 15:e uppl., 2 bd,
1912), »Vorlesungen über Goethe» (1876) och
»Fragmente» (postumt, 3 bd, 1900—02).
Grimm, Jakob, tysk språkforskare (1785
*/i—1863 2O/o). Student 1802, påverkades tidigt
av Savigny, som han följde till Paris,
anställdes 1808 som konung Jérömes av Westfalen
privatbibliotekarie, var 1813 hessisk sekr. i
Paris och därpå nitisk medlem av den
kommission. som återkrävde från Tyskland rövade
litteraturskatter, deltog 1814—15 i Wienkon-
gressen, utnämndes 1816 till andre
bibliotekarie i Kassel och kallades 1830 till prof, i
Göttingen. G. var en av de sju professorer,
som 1837 protesterade mot konungens av
Hannover rättsvidriga upphävande av grundlagen
och till följd därav blevo avsatta och
lands-förvisade. På uppmaning av Bettina von
Ar-nim kallade konungen av Preussen 1841 G.
till Berlin, av vars vet.-akad. han blev led.
med rätt att hålla föreläsningar vid univ.
1844 besökte G. Sverige, 1848 var han led. av
Frankfurtparlamentet. — G. är jämte Bopp
den nyare språkforskningens gruudläggare;
han skapade den historiska och vetenskapliga
behandlingen av de germanska språkens
grammatik och gav de viktigaste bidrag till många
av germanistikens grenar. Han utgick från
nyromantiken, framför allt
Heidelbergsgrup-pen, och var nära vän med Achim von Arnim,
på vars uppmaning han och hans broder W i
1-h e 1 m G. utgåvo den epokgörande samlingen
»Kinder- und Hausmärchen» (2 bd, 1812—15;
2:a uppl. i 3 bd 1822), som jämte »Des Knaben
Wunderhorn» är folkloristikens upphov. G.
hade då redan gjort sig känd genom flera
skrifter i forntysk filologi, bl. a. Ȇber den
altdeutschen Meistergesang» (1811). 1819
utkom l:a delen av G:s banbrytande »Deutsche
Grammatik» (de forn- och nygermanska
språkens deklination och konjugation). I 2:a uppl.
(1822) tillädes ljudläran, vilken innehåller
hans viktigaste upptäckter (jfr Ljudskri
d-n i n g). Den följdes 1826—31 av delarna II
och III, behandlande ordbildningen; del IV
(1837) börjar läran om ordfogningen. Hela
verket utgavs i ny uppl. av G. Roethe, W. Scherer
och E. Schröder 1870—98. Vidare må nämnas
»Deutsche Rechtsalterthümer» (1828), »Deutsche
Mythologie» (1835) och »Geschichte der
deut-schen Sprache» (1848); »Kleinere Schriften» (8
bd, 1864—90) innehålla strödda uppsatser och
avh. Ensam eller tills, m. brodern Wilhelm G.
utgav G. ett stort antal texter (»Altdeutsche
Wälder», 1813—16; »Lieder der alten Edda»,
1815; »Deutsche Sagen», 1816—18;
»Weisthü-mer», 1840—63, m. fl.). Bröderna började
även »Deutsches Wörterbuch», del I (1852), som
vid G:s död hunnit till »Frucht», fjärde delens
första hälft; det monumentala verket har
fortsatts med statsanslag sedan 1867 men är ännu
ej färdigt. — Bröderna Grimms mångåriga,
trogna samliv, ägnat åt samma eller
sam-höriga forskningar, har en egen tjuskraft.
Båda voro rikt begåvade, fina och ädla
naturer. Jakob var den snillrikare, en
ursprunglig, djärv och på samma gång grundlig,
kraftfull personlighet; hans stil utmärkes av
ovanlig självständighet och friskhet. — Av
brödernas ytterst omfattande brevväxling har ett
stort antal band utgivits, bl. a. breven mellan
J. G. och J. D. Graeter (1877), vänbrev av
J. och W. G. (1878), deras ungdomsbrev till
varandra (1881), brev till nordiska lärda
(1885), brevväxlingen med Gervinus och F. Chr.
Dahlmann (2 bd, 1885—86), med E. v. d. Mals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
