Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grünewald, Matthias - Grünhagen, Colmar - Grünwedel, Albert - Gryphaea - Gryphius, Andreas - Gryt (jaktväsen) - Gryt (socken i Kristianstads län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143
Grünewald, M.—Gryt
1144
Grunewald [-valt], Matthias, tysk
målare, verksam under 1500-talets första
årtionden. Ehuru G. är en av Tysklands mest
betydande och egenartade konstnärer, är kunskapen
om honom, frånsett bevarade verk, ytterst
knapp och osäker. Han föddes mellan åren
1470 och 1483 samt var verksam mellan 1500
och 1530 vid mellersta Rhen (Frankfurt a. M.,
Mainz och Aschaffenburg). Först under senaste
halvseklet har hans personlighet dragits fram i
ljuset genom konstforskningen. Grundprägeln
i G:s verk är en starkt sinnligt betonad
käns-lointensitet, en blossande färg och ett dristigt
behandlingssätt, som gör den moderna
beteckningen expressionistisk väl berättigad för hans
konst. G:s förnämsta verk är ett stort altare,
som till franska revolutionen befann sig i
oskadat skick i klostret Isenheim i Elsass och
av vilket nu de i måleri utförda partierna
samt en del skulpturer (av Nikolaus från
Ha-genau) befinna sig i museet i Colmar.
Isen-heimaltaret var i väsentliga delar fullbordat
1511. Kring detta stora verk gruppera sig
G:s äldre och senare arbeten: en »Kristi
be-spottelse» i München från omkr. 1503, ett
altare för Aschaffenburg (mittavlan, en
»Maria», daterad 1519), den ståtliga bilden med
helgonen Erasmus och Mauritius för domen i
Halle, beställd 1524 eller 1525 av G:s
gynnare kurfursten av Mainz, »Kardinal
Al-brecht av Brandenburg», »Kristi begråtande»
med kardinal Albrechts vapen och porträtt i
Aschaffenburg, en »Korsfästelse» och en med
denna samhörande tavla, »Kristus, som bär
sitt kors», i Karlsruhe. Bilden av G:s
produktion fullständigas genom ett antal
handteckningar (i Berlin, Dresden, Oxford,
Karlsruhe, Paris, Wien och Stockholm) till
bevarade och förkomna målningar. Teckningarna
visa samma i ljus upplösta måleriska form,
samma bisarra och överkänsliga prägel som
målningarna. Ursprunget till G:s konst har
man sökt hos den s. k. Husboksmästaren och
hos Hans Holbein d. ä. Man har gjort troligt,
att han i ungdomen någon tid vistats i
Augs-burg och över huvud i Bayern, vilket skulle
förklara vissa likheter med Baldung och
Alt-dorfer. G. har antagl. besökt Italien, i varje
fall mottagit intryck från norditalienska
konstnärer (särskilt Mantegna). Med
renässansens anda har G. föga gemensamt. Han
deformerar avsiktligt kroppsformen och
liksom bringar den i ett upplösningstillstånd.
G:s naturkänsla är sengotikens mystiskt
betonade naturalism, driven till sin spets. Den
våldsamt uttryckssträvande samtida konsten
har hos G. liksom hos El Greco upptäckt
be-fryndade drag.
Litt.: H. A. Schmid, »Gemälde und
Zeich-nungen von M. G.» (1907—11); A. L. Mayer,
»M. G.» (1920); »Die Zeichnungen von M. G.»
(utg. av Max J. Friedländer 1927); H. A.
Schmid, »G.» (i Thieme-Beckers
»Künstler-lexikon»). A. L. R.
Grunhagen, Colmar, tysk historiker (1828
—1911). Var 1863—1901 föreståndare för
statsarkivet i Breslau och blev 1866 prof, vid
Breslaus univ. G:s skrifter behandlade mest
Schlesiens historia (»Geschichte Schlesiens»,
2 bd, 1884—86, »Schlesien unter Friedrich dem
Grossen», 2 bd, 1889—92, m. fl.).
Grünwedel, Albert, tysk orientalist och
arkeolog (f. 1856), f. d. direktör för asiatiska
avd. av Museum für Völkerkunde i Berlin. 1902
—03 och 1906 företog han arkeologiska
expeditioner till östturkestan, vilka ledde till
glänsande resultat (den förra skildrad i en
»Be-richt» i bayerska vet.-akad:s handl. 1906). Av
G:s arbeten märkas »Buddhistische Kunst in
Indien» (1894; 2:a uppl. 1900), »Buddhistische
Studien» (1897), »Mythologie des Buddhismus
in Tibet und der Mongolei» (1900), »Der Weg
nach éambhala» (1915) o. s. v. Ett
egendomligt försök att tolka det etruskiska språket
framlades av G. i »Tusca» (1922).
Gryphaea [-fa’a], zool., paleont., se Ostron.
Gryphius [-fios], Andreas, tysk skald
(1616—64). Upplevde som ung trettioåriga
krigets fasor och hade många svårigheter att
övervinna för att förvärva utbildning. Som
informator kom han
1638 till Holland, vars
vetenskap och
litteratur (särskilt Vondel)
fingo stor betydelse
för honom. 1644—46
bereste han Frankrike
och Italien; 1650 vart
han syndikus i Glogau
efter att ha avböjt
bl. a. en professur i
Uppsala. — G. skrev
ett stort antal dikter
(sonetter, oden, »kyr-
kogårdstankar», epigram), fem sorgespel (»Leo
Armenius», »Katharina von Georgien»,
»Car-denio und Celinde», Tysklands enda
borgerliga tragedi före Lessing, »Ermordete
Majestät», »Papinianus») och sju lustspel (bäst
äro »Herr Peter Squentz»,
»Horribilicribri-fax» och »Die geliebte Dornrose», på schlesisk
dialekt). I de sistnämnda visar han sig som
realist och människokännare; i sorgespelen och
dikterna härskar den stoicism, det kristliga
världsförakt och längtan till evigheten, som
hos G. fått personlig färgning av hans ungdoms
nöd och bekymmer. Sami. skr. utgåvos 1657
och 1698, nytryck 1876—84. Litt.: V.
Manhei-mer, »Die Lyrik des A. G.» (1904); W.
Flem-ming, »A. G. und die Bühne» (1921). R-n B.
Gryt, jaktv., hålor, nyttjade till lyor eller
tillfällig tillflyktsort av vissa djur, t. ex.
grävling, räv och varg. Ur sand- och jordgryt,
helt grävda av djuren själva, kan
villebrådet utgrävas, i stengryt (naturliga klyftor
eller hålor) är det oåtkomligt, om det ej kan
utdrivas av hund (tax el. foxterrier). Jfr
Grytprov. (Lönnb.)
Gryt, socken i Kristianstads län, ö. Göinge
härad, ö. om Hässleholm, n. om Almaån; 31,52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
