Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagberg, Carl August - Hagberg, Carl Peter - Hagberg, Jacob Theodor - Hagberg, Karl August - Hagborg, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Hagberg,* C. P.—Hagborg
254
av ett stycke ur Tassos »Befriade
Jerusalem». 1831—35 utgav han
en övers, av Aristofanes’
»Riddarna», »Acharnerna» och
»Demagogerna». 1835 angrep han
anonymt i en Uppsalatidning
Alm-quists första Törnrosskrifter och
medelbart Almquists beskyddare
Atterbom samt den påstådda
im-moraliteten i Goethes »Die
Wahl-verwandtschaften». 1835—36
vistades H. i Tyskland och
Frankrike, där han trädde i beröring
med Victor Hugo och Lamartine
samt blev en varm beundrare
av nyromantiken i dess franska
form; hans brev från resan
ut-gåvos i bokform 1927. Efter en
ryktbar befordringsstrid — bl. a.
med Almquist som medsökande —
utnämndes H. 1840 till innehavare av Norbergska
professuren i Lund, vilken då omfattade både
moderna språk och estetik. H. föreläste
många år om Shakespeare, vars hela
dramatiska alstring han översatte 1840—51;
1847—51 utkommo dessa övers, i 12 delar
och vunno genast allmän och berättigad
beundran. Med utomordentlig skicklighet och
ett beundransvärt herravälde över språket
genomförde H. detta betydelsefulla och
omfattande arbete. Efter avslutandet därav
utbytte H. 1858 sin professur mot den
nyinrättade i nordiska språk och ägnade många
år åt Sv. akad:s ordboksarbete. Med
oförminskad iver och arbetslust trädde han in
på det nya forskningsområdet, där han
likväl icke kom att motsvara förväntningarna.
1843—45 redigerade han tidskriften Studier,
Kritiker och Notiser. Led. av Sv. akad. 1851.
Litt.: K. Warburg, »Den börjande reaktionen
mot nyromantiken» (i Samlaren, XXIV); A.
Österling, »C. A. H.» (1922). R-n B.
Hagberg, Carl Peter, präst, andlig
vältalare (1778—1841); se släktartikeln. Blev
1808 ord. hovpredikant och fick s. å. Sv.
akad:s dubbla stora pris för ett äreminne över
Axel Oxenstierna. 1809
blev han prefekt vid
teol. seminariet i Lund
och kyrkoherde i S:t
Peters kloster, s. å.
teol. dr samt 1811
prof, i pastoralteologi
och seminariedirektor.
1815 blev han
kyrkoherde i Klara
församling i Stockholm, 1819
led. av
psalmbokskom-mittén och 1821 led.
av Sv. akad. H. blev
1823 kyrkoherde i Rasbo och Kils pastorat i
Uppland, 1825 led. av kommittén för
granskning av rikets undervisningsverk samt 1837
pastor primarius i Stockholm. Som predikant i
upplysningstidens sentimentala och retoriskt
»Invigningen av en fiskarbåt.» Målning av A. Hagborg 1881. I
Nationalmuseum.
överdrivna stil åtnjöt H. stor popularitet.
Under inflytelserna från J. P. Mynster och
nyromantiken modifierade han på 1810-talet sitt
neologiserande predikosätt i riktning mot
större bibeltrohet. Bland hans skrifter märkas
»Predikningar» (1814—20; i senare uppl. »Hög-
mässoprediknmgar»; 8:e uppl. 1862) och
»Pas-sionspredikningar» (1821—25; olika avd. i
nya uppl.). Litt.: »Sv. akad:s handl. ifrån
år 1796», d. 22 (Chr. E. Fahlcrantz’
inträdestal) ; Th. Hagberg, »Rasboherden och hans
familj» (1925). E.Nwn.
Hagberg, J acob Theodor,
universitetslärare (1825—93), bror till C. A. H. Blev 1860
adjunkt i franska och italienska språken vid
Uppsala univ. samt var 1868—90 prof, i
nyeuropeisk lingvistik och modern litteratur där.
Av H:s arbeten märkas »Italiensk språklära»
(1863; ny uppl. 1882), »Den provenqalska
vitterhetens återuppståndelse i det 19:e
århundradet» (1873), »Literaturhistoriska gengångare»
(1884—86; studier över »Rolandssagan», »Don
Quijote» och Calderéns »Lifvet en dröm»)
samt övers, av tre dramer av Calderön 1870
och av Petrarcas sonetter 1874. H. skrev även
de historiska skådespelen »Karl den tolfte»
(1864) och »Karl den elfte» (tr. 1866; uppf. i
Sthlm 1865). (E. S-f.)
Hagberg, Karl August, översättare (f.
1865 3/io), son till J. Th. H. Blev student i
Uppsala 1884, vistades 1888—90 i utlandet,
bl. a. i Spanien och Frankrike, var 1892—
1928 anställd i Aftonbladets redaktion och är
sedan 1908 medlem av Sv. akad:s
Nobelinstitut. H. är en framstående översättare,
särskilt av romansk poesi, och har utgivit bl. a.
»Främmande dikter tolkade på svenska»
(1900), Echegarays »Den store Galeotto»
(1902), Racines »Fedra» (1906), Lope de Vegas
»Järnvattnet i Madrid» (jämte en monogr. av
Lope de Vega 1907), »Modärna trubadurer»
(1917; katalansk poesi, med inl.), Gabriel
Tél-lez’ »Förföraren från Sevilla» (1924; med inl.
om Don Juansagan).
Hagborg, August, målare (1852—1921).
H. begav sig efter studier vid Konstakad. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
