Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hawaiiöarna el. Sandwichöarna - Växtvärlden och djurvärlden - Infödingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Hawaiiöarna
650
förenade genom ett lågt näs. Det äldre, västra
(Puu Kukui, 1,764 m) är av samma natur som
Kauais högland med av erosionen framkallade
fantastiska former. Det yngre, östra partiet,
Haleakala, utgör en 3,057 m hög, före
historisk tid utslocknad vulkankägla, vars
instört-ningskrater är 12 km lång, 3.5 km bred och
®mkr. 800 m djup; i dess botten finnas flera
yngre askkäglor och lavaströmmar. Maui har
öarnas största sockerplantager samt stora
ananasodlingar. På större höjd bedrives
jordbruk (majs, bönor, potatis). Huvudort är
Wailuku i laodalens mynning med
hamnplatsen Kahului. — L a n a i (1,036 m, 200 inv.)
och Kahoolawe (442 m, 3 inv.) ligga i
lä om Maui och äro därför torra och föga
eroderade. Båda ha betesmarker för
nötkreatur och får. — Hawaii (78.500 inv.) består
till största delen av yngre basalter,
härstammande från tre väldiga, flacka vulkaner:
Mauna Kea, Oceaniens högsta berg (4,211 m),
Mauna Loa (4,168 m) och Hualalai (2,520 m).
Mauna Kea, som för länge sedan slocknat,
saknar huvudkrater men har talrika askkäglor;
östsidan är regnrik, skogklädd och starkt
sönderskuren. Hualalai hade sitt senaste utbrott
1801. Mauna Loa är alltjämt verksam
(senaste utbrott 1926, då lavan nådde havet och
förstörde en by). I toppen jättekratern
Mo-kuaweoweo, en 150—300 m djup, 6,7 km lång
och 3 km bred gravsänka. ö. om Mauna Loa,
på 1,200 m ö. h., ligger den ryktbara Kilauea,
en brett oval gryta med omkr. 150 m höga,
lodräta sidor och plan botten av stelnad lava;
största vidden är 5,4 km. I bottnen vid ena
sidan finnes en djup brunn av växlande vidd,
Halemaumau, där glödande lava periodiskt
stiger upp och bildar den ryktbara »eldsjön»,
öarnas största sevärdhet. Trakten kring
Mauna Loa och Kilauea utgör jämte
Haleakala på Maui Hawaiis nationalpark. Stora
områden i öns inre samt s. ö. delen äro täckta
av lava och vulkanisk sand och halvt
öken-artade. Av helt annan natur än det övriga
H är nordligaste delen, Kohala, vida äldre
och djupt eroderat. Plantagerna, mest socker,
finnas huvudsaki. på de fuktiga öst- och
sydsluttningarna, tidigare helt täckta av urskog.
På de högre bergssluttningarna bedrives
boskapsskötsel. Huvudort är Hilo (12,400 inv.)
på östkusten.
Växtvärlden och djurvärlden äro i hög grad
egenartade och rikare än på någon annan
isolerad ögrupp. Deras viktigaste rötter äro
in-domalajiska och polynesiska; även
australiska element finnas, medan de neotropiska
äro osäkra. Flertalet arter, många släkten
och en del djurfamiljer äro endemiska, men de
undanträngas snabbt av kulturen. Många arter
äro inskränkta till en enda ö. Kärlväxterna
äro omkr. 1,100; de viktigaste grupperna äro
ormbunkar, gräs, halvgräs, sandelträd,
ärtväxter, rutacéer, myrtacéer, araliacéer,
rubia-céer, lobeliacéer (rikare utvecklade än någon
annanstans på jorden) samt kompositéer;
pal
mer (Pritchardia) och orkidéer äro sällsynta.
Regnskogens viktigaste träd äro o h i a
(Met-rosideros polymorpha) och k o a (Acacia koa).
Lianer och epifyter äro få. Bergsskogen är
kryptogamrik och berömd för sina ståtliga
ormbunksträd (Cibotium). Läsidorna ha
torrskogar, snår samt ängs- och hedartad
vegetation. Regionerna äro bäst utbildade på
Hawaiis berg, där skogsgränsen vid 2.000—2.500
m bildas av m a m a n i (Sophora chrysophylla,
ärtväxt); fjällregionen är torr med tuvade
gräs, ljungväxter (Vaccinium) och
egendomliga kompositéer, ss. släktet Raillardia och
det ryktbara »silversvärdet», Argyroxiphium.
— Inhemska däggdjur saknas (möjl. en
fladdermusart), likaså grodor, ormar, sköldpaddor
och sötvattensfiskar, och alla ödlearter äro
sannolikt införda. Vida berömd är
fågelvärlden, numera dock starkt minskad.
Intressantast äro tättingarna, av vilka samtliga
släkten samt fam. Drepanididae (35 arter)
äro endemiska. Flera arter, alla redan eller
snart utrotade, jagades av infödingarna för
vissa små fjädrar, av vilka hövdingarnas
praktfulla mantlar och hjälmar förfärdigas. Av
övriga endemiska fåglar må nämnas en
vråk-(Buteo solitarius), en kråk- (Corvus
hawaiien-sis), en gås- (Bernicla sandwicensis) och en
andart (Anas wy ville ana). Talrika marina arter
häcka på H.; skären och korallöarna i v. bilda
en stor fågelreservation. Av landsnäckor
finnas många hundra arter, alla endemiska, de
flesta av fam. Achatinellidae. Bland
insekterna märkas några få dagfjärilar, många flyn
och skalbaggar. Spindeldjur äro talrika.
Infödingarna, den hawaiiska rasen, äro
po-lynesier och antagas ha anlänt på 500-talet
e. Kr., möjl. från Sällskapsöarna. Under den
följande isoleringen utvecklade de en i vissa
avseenden hög
kultur. De äro
ståtliga och välbyggda,
djärva och
intelligenta, ofta, i
synnerhet kvinnorna,
med vackra
anletsdrag. Hudfärgen är
täml. mörk, håret
svart och vågigt
eller krusigt. De
voro skickliga
sjömän, fiskare och
jägare men hade
även ett väl
utvecklat jordbruk
(sockerrör, taro,
banan, brödfrukt,
kokosnöt etc.) och
som husdjur svin,
hundar och höns.
Tabuinstitutionen var strängare genomförd än
annorstädes, religionsutövningen förknippad
med människooffer. Lämningar av
tempelbyggnader finnas på många ställen. Sport
och dans (särskilt hula-hula, som fortlevat till
Flicka från Hawaii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
