Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemskifte - Hemskillnad - Hemskog - Hemslöjd (Husslöjd) - Hemsterhuis, Frans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Hemskillnad—Hemsterhuis
846
invid eller åtm. i närheten av hemmanets
åbyggnader. Vid laga skifte eller annan
lant-mäteriförrättning kan näml, den till ett
hemman hörande jorden utläggas i flera särskilda
stycken (»skiften»), vilka betecknas antingen
efter sin belägenhet (»hemskiftet»,
»tomtskiftet» med byggnaderna, »utskiftet» eller
»utmarksskiftet» mera avlägset) eller ock
efter jordens beskaffenhet (»åkerskiftet»,
»ängsskiftet», »skogsskiftet»). C. G. Bj.
Hemskillnad, jur., av domstol föreskrivet
upphävande av ett äkta pars plikt till
sammanlevnad. Efter 1915 års svenska
äktenskapslag (nära överensstämmande med norsk
lag 31 maj 1918 och dansk 30 juni 1922)
samt den nya svenska giftermålsbalken 11
juni 1920 kallas sådant hävande av
sammanlevnaden h. i st. f. separation, såsom
det benämnes i bl. a. dansk rätt (hävandet
skall i Danmark i vissa fall, i Norge städse,
bringas till stånd genom administrativ
»be-villing» i st. f. dom). H. vinnes dels på bägge
makarnas samfällda begäran, dels ock på ena
makens yrkande på grund av särskilda, i lag
angivna skäl. Ehuru h. fritar makarna från
skyldigheten att leva tillsammans, hindrar
den dem ingalunda att godvilligt
sammanflytta. Ett års särlevnad (enl. norsk lag två
års) berättigar åter de hemskilda makarna
att vinna skilsmässa (se d. o.). H. gör vidare
slut på makarnas ekonomiska gemenskap, så
att skifte eller bodelning dem emellan kan
äga rum (se Bodelning och Skifte). —
I Finland gälla fortfarande de i 1734 års lags
giftermålsbalk givna reglerna om »skillnad
på någon tid till säng och säte». C. G. Bj.
Hemskog, den till en egendom hörande
skogsmark, som ligger närmast »hemmet»,
d. v. s. åbyggnaderna och den odlade jorden,
i motsats till de avlägsnare skogsområdena:
fäbodeskog och utskog. C. G. Bj.
Hemslöjd (även Husslöjd) betecknar
urspr. — i motsats till det yrkesmässiga
hantverket och hemindustrien — den i
hemmen av såväl män som kvinnor utövade
slöjden, vilken i främsta rummet avser att fylla det
egna hemmets behov av husgeråd, kläder m.
m. Vid sidan av husbehovsslöjden har h.
utvecklats till förvärvsslöjd, vanl. som en
binäring till jordbruket. — Redan Olaus
Magnus vitsordar svenskarnas skicklighet i h.
Under 1500—1700-talet var h. den svåraste
fienden till de av staten ivrigt understödda
hantverken och industrierna. Betydande som
h. bedrivna tillverkningar voro linhantering
och vapensmide i Hälsingland,
järntrådsdrag-ning i Gnosjö socken i Småland, stickning av
ull och vadmalsvävning på Öland och Gotland
samt vävning och träslöjd i Sjuhäradsbygden
i Västergötland. Först då manufakturerna
under frihetstiden började samarbeta med h.
för råvarornas förarbetning (spinning av lin
uch ull etc.), rönte h. uppmuntran från det
offentliga, bl. a. i form av premiering
(»pre-mielärft»), och nådde under 1700-talet en hög
blomstring. H. i ursprunglig bemärkelse faller
under begreppet folkkonst (se d. o. med
plansch). Den är ofta mer eller mindre
konstnärlig och i fråga om teknik och dekorativ
verkan starkt traditionell; föremål, tillhörande
samma grupp (t. ex. linfästen, ryor), uppvisa
utpräglat ortskarakteristiska typer. Jfr
Allmogestil och Folkdräkt.
H. har sedan gammalt stått mycket högt
i Skandinavien liksom även i Orienten och
de slaviska länderna. Vid storindustrialis
mens genombrott på 1800-talet gick h. has
tigt tillbaka i konkurrensen med
fabriksvarorna. Slöjdkunnigheten var nära att dö ut.
Delvis betingad av den ekonomiska krisen
på 1870-talet men framför allt buren av
tidens nationella idéer, uppstod i Sverige en
rörelse för att återuppliva h. Banbrytande
voro G. O. Hyltén-Cavallius’ märkliga verk
»Wärend och wirdarne», Artur Hazelius’
skapelser Nordiska museet och Skansen
samt Jakob och Tora Kulles betydelsefulla
arbete i Skåne. Viktiga för kännedomen om
gammal h. äro även många andra samlingar,
såsom Kulturhistoriska museet i Lund (1882),
Röhsska kon stslöj dmuseet i Göteborg samt
flera provinsmuseer. Med inriktning på
praktiskt tillämpande av h. stiftades 1874
Handarbetets vänner och 1899
Föreningen för svensk hemslöjd (se
dessa ord i Vidare uppstodo småningom flera
lokala hemslöjdsföreningar (jfr
Hembygdsvård). Redan 1863 hade i Kalmar det
första magasinet för försäljning av hemslöjd
upprättats. Under utforskandet av den gamla
h. framstodo snart betydelsen av egenarten i
de olika landskapens h. och kravet att i
möjligaste mån bevara ortskaraktären. För att
bevaka detta m. fl. rent praktiska intressen
sammanslöto sig flera hemslöjdsföreningar 1913
till Svenska
hemslöjdsföreningarnas riksförbund, till vilket numera
(1928) 29 föreningar äro anslutna.
Hemslöjdsföreningarna bedriva undervisning i slöjd
(hu-vudsakl. kvinnlig) i större eller mindre skala
samt även försäljningsverksamhet; de åtnjuta
anslag av landsting och hushållningssällskap.
Litt.: Se art. Folkkonst. Dessutom må
nämnas »Hemslöjdskommitténs betänkande»
(avgivet 10 dec. 1917, tr. 1918) och särskilt
däri uppsatsen »Den svenska h:s
ortskarak-tärer» av Lilli Zickerman, som sedan länge
arbetat med inventering av svensk textil
hemslöjd genom avbildningar (f. n. omkr.
18,000 st., nu i Nordiska museet); talrika
tidskriftsuppsatser (framför allt i Svenska
Slöjdföreningens Tidskrift, Fataburen, Rig
samt flera lokala kulturella tidskrifter) av
Ottilia Adelborg, Maria Collin, Henriette
Coyet, G. J:son Karlin, N. Lithberg, Stina
Rodenstam, Vivi Sylwan m. fl.; Maria Collin,
»Gamla vävnader» (1928). A. G-r.
He’msterhuis [-höls], Frans, holländsk
filosof, statssekr. (1721—90), son till
språkforskaren Tiberius H. (1685—1766). Var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
