Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Himalaja, Himalaya - Himation - Himeji - Himera - Himeros - Himjarer, Himjariska språket, Himjariter - Himlakroppar - Himlavalvet - Himle - Himmel - Himmelbjerg - Himmelriket - Himmelsbrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1025
Himation—Himmelsbrev
1026
Everest: the reconnaissance, 1921» (1922);
C. G. Bruee, »The assault on Mount Everest,
1922» (1923). Ur den rikhaltiga nya litt. om
H. kunna nämnas några svenska arbeten,
näml. Sven Hedin, »Transhimalaya» (1909),
»öfver land till Indien» (1910) och »Mount
Everest och andra asiatiska problem» (1922),
samt ett flertal geologiska avh. av E. Norin
i Geografiska Annaler. — Jfr även bild å
pl. 1 till art. Asien.
Hima’tion, grek., mantel. Se Dräkt, sp.
16 och bild 25.
Himeji [-medji], stad i Japan, s. v. Hondo,
vid järnvägen Kobe—Osaka, nära
Harimabuk-ten; 55,713 inv. (1925). Lädertillverkning.
Hi’mera (grek. Eime^a’), forngrekisk stad
på n. kusten av Sicilien, vid floden H., anlagd
omkr. 650 f. Kr., nu T e r m i n i. Dess tyrann
Therillos fördrevs av Theron i Agrigentum
och anhöll om kartagernas hjälp. Dessa
skickade 480 f. Kr. en stor här under Hamilkar
till Sicilien, men Gelon i Syrakusa slog i
grund denna här vid H. 409 f. Kr. förstördes
H. av kartagerna. (M. Pn N-n.)
HBmeros, grek., se E r o s.
Himjärer, Himjäriska språket, Himjariter,
se S a b é e r.
Himlakroppar, gemensam benämning på
solen, månen och planeterna och deras månar,
kometerna och stjärnorna. Sedan man kom
till kunskap om jordens verkliga ställning i
förhållande till världsalltet, räknas jämväl
vår planet till himlakropparna. K. Lmk.
Himlavalvet, den skenbart valvformiga yta,
på vilken himlakropparna synas vara fästa.
H. ter sig icke halvsfäriskt utan synes ligga
oss närmare i zenit än vid horisonten.
Orsakerna till detta fenomen, som äro mycket
diskuterade men ännu icke utredda, torde
härröra från ett flertal samverkande
fysikaliska, fysiologiska och psykologiska
förhållanden. En följd av h:s skenbara avplattning
i zenit är, att solen och månen synas större
nära horisonten, än då de stå högt på
himlen, medan i verkligheten deras
genomskärning är något mindre i det förra än i det
senare fallet. K. Lmk.
Himle, härad i Hallands län mellan
Kattegatt och Varberg i v. samt västgötagränsen
i n. ö.; 418,55 kvkm, 12,620 inv. (1928). Socknar:
Tvååker, Spannarp, Träslöv, Hunnestad,
Gö-destad, Grimeton, Rolfstorp, Skällinge,
Nöss-linge, Stamnared, Valinge, Lindberg och Torpa.
Genomflytes av Himleån, har i s. flack och
sandig kust (även flygsand) samt n. om
Varberg skärgård. H. omfattar en milsvid, tätt
bebyggd kustslätt, i n. uppdelad av berg. Ö.
därom utmed västgötagränsen en skogfattig
bergsbygd. 19,019 har åker, 15,811 har
skogs-och hagmark. Huvudnäring jordbruk, vid
kusten även fiske. Järnvägar: se kartan.
Ingår i Varbergs fögderi och Hallands läns
mellersta domsaga.
Himmel. 1. (Astron. och fys.) Se
Himlavalvet. — Den molnfria h:s färg är om
dagen i regel blå men närmare horisonten
mera vitaktig och vid lågt solstånd skiftande
i andra färger. Dagshimmelens blå färg
visades av den tredje lord Rayleigh vara en
följd av luftmolekylernas egenskap att sprida
(diffundera) solljuset i olika grad, beroende
av dess färg. Denna diffusion, som är
omvänt proportionell mot våglängdens fjärde
po-tens, träffar i främsta rummet spektrums
violetta och blå delar, som därför överväga och
ge h. dess blå färg. Till följd av ljusets
diffusion lyser hela h. om dagen så starkt, att
stjärnorna bortskymmas och månen endast
svagt synes. Bortskymmes större delen av h.,
såsom är fallet, då man ser genom en lång tub
eller från bottnen av en djup brunn,
avskärmas det diffusa ljuset, och stjärnorna bli
då synliga. Den klara natthimlen synes
genom kontrast mot annat ljus oftast blå, ehuru,
som den fjärde lord Rayleigh visat, dess eget
ljus är så svagt, att vårt färgsinne icke däri
kan upptäcka någon färg. B. R.
2. (Teol.) Guds och de saligas boning; jfr
Eskatologi.
Himmelbjerg, höjdparti av moränkullar i
mellersta Jylland, s. ö. om Silkeborg. Stiger
brant från s. sidan av Jul sö till höjden
Kollen, berömd utsiktspunkt (147 m ö. h.).
H:s högsta punkter, 157 och 162 m, framträda
föga. Länge gällde H. som Danmarks högsta
berg. På Kollen höllos 1839—44 stora
folkmöten under Blichers ledning. Se även
Danmark, plansch 4, samt bild å sp. 1027—28.
Himmelriket, se Guds rike.
Himmelsbrev, skrivna eller tryckta blad
(någon gång små häften), vilka uppge sig
innehålla en avskrift av något av Kristus
eller »Gud själv» skrivet brev, som
nedkommit från himmelen. De ha ända in på
1800-talet i skrift och tryck varit spridda hos
allmogen och betraktats som talismaner mot
olycka, särskilt eldsvåda. Deras härkomst går
tillbaka till 500-talet. Gemensamt för alla är,
att de innehålla en botpredikan. En före-
IX. 33
HIMLE H°
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
