Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hornavan - Hornbæk - Hornblände - Hornbländeskiffer - Hornbländesten - Hornborg, Anders Johan - Hornborg, Eirik Mikael - Hornborga - Hornborgasjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hornavan—Hornborgasjön
22
Hornavan. Efter K. Ahlenius.
Hornavan, insjö i Arjeplogs socken,
Norrbottens län, näst Torneträsk den största av
lappmarkssjöarna; 262 kvkm, 60 km lång,
2,5—6 km bred, 221 m djup (största i Sverige
uppmätta insjödjup), 425 m ö. h. Har ett för
fjällregionens randsjöar typiskt klipp- och
uppdämningsbäcken (se kartskiss), bildat
genom glacial erosion och avlagring. H.
genom-flytes av Skellefte älv, som i tills. 6 m höga
fall vid Arjeplogs kyrka utfaller i Uddjaur.
Jfr uppsats av K. Ahlenius i Ymer 1901.
Hornbæk, stationssamhälle, badort och
fiskläge på n. Själland, Frederiksborg amt, vid
Öresund och järnvägen
Helsingör—H.—Gille-leje; 1,122 inv. (1925). På flygsanden vid H.
har anlagts H. plantage (240 har).
Kustsanatorium för skrofulösa barn, uppfört för
medel, insamlade av svenskar i Köpenhamn
som bröllopsgåva till prinsessan Margareta.
Hornblände, på seskvioxider (AI0O3 och
Fe2Os) rika amfibolmineral (se d. o.). H. ha
grön till svart färg och äro isomorfa
blandningar i varierande proportioner av de i
aktinolit (se Amfibolmineral) ingående
II
Ca-Mg-(Fe-) silikaten med sådana, i vilka
lerjord och järnoxid ingå. H. hör till de
viktigaste bergartsbildande mineralen och är
dessutom vanligt i skarnbildningarna vid svenska
järnmalmer. Vanligt hornblände
kallas de (i t. ex. slipprov) med grön färg
genomskinliga arter, som förekomma i granit,
sye-nit, gnejs, amfibolit m. m. Basalt iskt
hornblände karakteriseras kemiskt bl. a.
av hög järnhalt och större mängd seskvioxider
än vanligt h. och visar i tunna preparat
mörkare, vanl. bruna färger. Det uppträder i
många yngre vulkaniska bergarter, t. ex. vissa
basalter, och ibland i hornbländegabbro (se
Gabbro). N. Zn.
Hornbländeskiffer, en skiffrig, mörk,
huvudsaki. av hornblände uppbyggd, vanl.
kvarts-haltig metamorf bergart (se Bergart
s-metamorfos). N. Zn.
Hornbländesten, en massformig, mörk,
hu-vudsakl. av hornblände bestående bergart.
Hornborg, Anders Johan, finländsk
biskop (1821—83). Blev teol. dr 1863,
domprost i Borgå 1877 och biskop där 1878. Han
var 1851—54 sekr. i kommittéerna för ny
kyrkolag, psalmbok, katekes och handbok och
1879—80 ordf, i den stora skolkommittén. Vid
lantdagarna spelade han en framträdande roll
och var 1882 prästeståndets talman. H. E. P.
Hornborg, Eirik Mikael, finländsk
skolman, författare och politiker (f. 18 7 9 29/g), av
samma släkt som A. J. H. Blev fil. kand.
1901 och har verkat som historielärare vid
flera skolor (1907—15
och från 1924 rektor
för Nya sv. flickskolan
samt 1914—18 för Nya
sv. samskolan). I
arbetet för Finlands
självständighet under
världskriget tog H.
verksam del genom
litterär propaganda och
som man i ledet i den
av finländare
sammansatta preussiska
jägarbataljonen. Han har
varit lantdags- och riksdagsman i olika repriser
1916—24 (svenska folkpartiet) och ivrigt
arbetat för stärkandet av landets försvar, bl. a.
som ordf, i försvarsrevisionen 1923—25. H. har
utgivit reseskildringen »Under segel till
anti-poderna» (1915), flera, historiska arbeten, bl. a.
»Kriget» (1921), »Segelsjöfartens historia»
(1923), »Sjörövare» (1927), och skönlitterära
verk, vanl. med motiv från historien eller
sjölivet, bl. a. »Fortuna» (1910), »Svallvågen»
(1911), »Tristan da Cunha» (1916), »Gudarna»
(1919), samt äventyrsböcker under pseud.
Edward M. Henderson. Under titeln
»Stridsmän och färdmän» utgav han 1927 ett
urval försvenskningar av Kiplings dikter.
Sedan 1927 tillhör han redaktionen av Nya
Argus. H. E. P.
Hornborga, socken i Skaraborgs län,
Gudhems härad, s. ö. om Skara, vid
Hornborgasjön och Slafsans nedre lopp; 16,98 kvkm, 294
inv. (1928). Odlad slätt; enklaver bl. a. på N.
Billingen. 619 har åker, 381 har skogs- och
hagmark. Ingår i Broddetorps, H., Sätuna och
Bolums pastorat i Skara stift, Billings kontr.
Hornborgasjön, insjö i Skaraborgs län,
Gudhems och Valle härader, strax v. om S.
Billingen; omkr. 28 kvkm, 1,3 m djup, 119,5 m
ö. h. Betraktas som typsjö för de svenska
silurslättsjöarna och har flera gånger
vetenskapligt undersökts. Genom sänkningar 1803,
1848—52, 1874—77 och i synnerhet 1904—14
har H. avsevärt förminskats och samtidigt
berövats en sällsynt rik fågelfauna och flora.
Avflyter till Lidan genom Flian. Litt.: H.
Schiller, »Kring Hornborgasjön» (1926);
uppsatser av R. Sandegren (i Geol. Fören :s i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
