Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingland - Förhistoria - Kyrklig konst - Etnografi - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Hälsingland (Kyrklig konst—Historia)
286
likt aldrig ägt rikt gravgods. Fynden från
romersk järnålder (Kr. f.—400 e. Kr.) tyda på
nyinvandring av el. stark påverkan från
svearna i Mälarlandskapen. Ehuru befolkningen då
säkert var jordbrukande, har jakten sannolikt
spelat stor roll, bl. a. på grund av stark
efterfrågan från romarriket på pälsverk.
Under folkvandringstiden (400—800 e. Kr.)
finner man i norra H. och s. ö. Medelpad en
huvudbygd, vars stora gravhögar lämnat
romerska guldmynt och guldringar, kärl av
brons och glas (gravfälten i Rogsta, Hög, Tuna
m. fl. socknar). Till denna tid hänföres den
stora hustomtningen vid Onbacken i Bollnäs.
Från folkvandringstiden eller vikingatiden
(800—1050 e. Kr.) härröra fornborgarna, bl. a.
Tunaborg i Tuna socken, med av jord och sten
upplagda vallar. Med vikingatiden får
bygden sin nuv. utformning, och från denna tid
härrör huvudmassan av gravfälten. Fynd av
spadliknande blad av myrmalm, tydligen
halv-bearbetat, för export avsett järn, vittna om
en järnhantering, som torde ha haft sin
huvudbygd i Gästrikland. Om vikingatidens
handelsförbindelser tala silverskatterna från
Törsta i Tuna socken och Viken i Alf ta socken
(nära 200 arabiska mynt). H:s runstenar stå
under inflytande av den väldiga uppländska
runristarverksamheten. Malstastenen m. fl.
äro ristade med s. k. hälsingerunor (se R
u-nor); om Forsaringen se d. o. H. R-h.
Kyrklig konst. H. hör i konsthistoriskt
avseende till Norrlands rikare provinser. Av
H:s romanska kyrkor äro få bevarade.
Söder-ala korskyrka med torn på mittkvadraten
representerar en äldre medeltida typ, som
förekommer bl. a. i Uppland. Kyrkor med
fristående torn (Harmånger) samt med både
öst- och västtorn (Norrala) torde även kunna
hänföras till äldre medeltid. Den vanligaste
kyrkotypen är den enkla rektangulära utan
torn och med huvudingång i s. Materialet är
gråsten med tegelornering i gavelröstena.
Denna typ fortlever genom hela medeltiden
alltifrån gotikens genombrott. Vanliga äro
stjärnvalv från 1400-talet. Till kyrkan hörde
vanl. vapenhus (oftast sekundärt) samt
sakristia. Valv och murar försågos med målningar,
bevarade i Enånger och Söderala, båda från
medeltidens slut. Från Gotland infördes
många dopfuntar (Söderala, Hög m. fl.). —
Träskulpturen, som blomstrade under
1200-talet (S:t Olof från Njutånger, krucifix från
Hälsingtuna och Undersvik), visar då
stilsammanhang med Norge. 1400-talets skulptur
utvecklades i anslutning till baltisk-nordiska
riktningar. Omkr. 1500 importerades bildverk
från Nordtyskland (altarskåp från Enånger),
men inhemsk tillverkning med Håkon
Gulles-son (se d. o.) som huvudmästare arbetade sig
fram. Efter reformationen om- och nybyggdes
de flesta kyrkorna. Klockstaplarna äro ofta
mycket ålderdomliga (t. ex. Trönö). S. H-d.
Etnografi. Inom det nordsvenska
kulturområdet, i sin helhet av ålderdomlig
karak
tär, har H. varit en infartsväg för moderna
kulturformer och ett centrum för
nybildningar. Näppeligen har allmogekulturen
annorstädes i Sverige nått till en sådan prakt
som där. Uppsvinget i hälsingekulturen går
dock ej längre tillbaka än till 1700-talets
sista hälft, och bakom de yngre
kulturformerna skymta därför ålderdomligare med
motsvarigheter i de mera konservativa
grann-provinserna, framför allt Dalarna och
Härjedalen. Den storvulna karaktären framträder
redan i gårdsskicket med rikedomen på många
och stora byggnader. På varje gård finnas
flera manbyggnader, uppförda i två, ej sällan
i tre våningar. Helgdagsstugan, som annars
utgöres av parstugans ena hälft, är här ofta
utvidgad till en särskild byggnad med flera
rum. Dessa stora utrymmen främjade det
frodiga måleri, som utgör det mest
karakteristiska i H:s allmogekonst. Det är på en gång
säreget och visar starkt beroende av
tidsmo-derna. Från barock genom rokoko och till
gustaviansk stil och empire försiggår här en
utveckling, som ej har någon motsvarighet i
svensk folkkonst på annat håll vare sig i
fråga om kort tidrymd eller nära beroende
av förebilderna. Samma konststilar möta även
i utsmyckningen av de för landskapet typiska
förstukvistarna. I bohaget, där målning är
den mest framträdande dekorationsformen, är
det framför allt rokokons blomstervärld, som
går igen. Huvudorterna för landskapets
allmogekonst äro socknarna Delsbo, Bollnäs och
Ljusdal. — Rikedomen i allmogekulturen har
även tagit sig uttryck i de starkt utpräglade
sockendräkterna (jfr Folkdräkt, sp. 705
och pl. 2). Dessa äro i hög grad originella
men visa endast i fråga om enstaka plagg
någon större ålder. På de inflytanden från
Finland, som kunnat göra sig gällande i
hälsingekulturen, är det för några socknar
karakteristiska »bågspännet» ett exempel. S. S.
Historia. Urspr. betecknade namnet H. hela
kustlandet n. om ödemården; där gällde
Hälsingelagen. Det egentliga H. sönderföll i tre
s. k. tredingar, från s. till n. Alir, Sunded
och Nordanstig, vilka utgjorde tre skilda
tingsområden. Nordanstig uppgick tidigt i
Sunded. Under striden mellan Albrekt av
Mecklenburg och Margareta huserade
vitalianerna i H., där de i närheten av
Söderhamn uppförde ett fäste, Faxeholm (se d. o.).
I unionsstriderna deltogo hälsingarna
emellanåt, i allm. vid dalkarlarnas sida. Först
efter mycken tvekan anslöto de sig till Gustav
Vasa. På grund av ovilja över reformationen
utbröto upprorsrörelser i H. 1529 men kuvades
lätt. H. förenades 1620 med det övriga
Norrland och Österbotten till ett ståthållardöme.
1634 delades detta, varvid H. kom till
Väster-norrlands län med residens i Hudiksvall. Från
detta län avskildes Västerbotten och
Lappland 1637; 1762 bildades av H. jämte
Gästrikland och Härjedalen (avskilt 1810)
Gävleborgs län. End.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
