Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idun (mytologi) - Idun (veckotidning) - Idun (sällskap) - Iduna - Idunna - Iduns tryckeri-a.-b. - Idus (zoologi) - Idus (dag) - Idyll - Idö - I. E. - i. e. - I ena bot - If - Iffland, August Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Idun—Iffland
436
En gång lyckades jätten Tjasse med Lokes
hjälp röva henne hort från Asgård. Gudarna
blevo nu gamla och gråhåriga. De höllo ting,
och Loke måste lova att hämta I. tillbaka.
Iklädd Frejas falkhamn, flög han till jättens
gård, träffade I. ensam hemma, förvandlade
henne till en nöt och flög med denna i sina
klor tillbaka till Asgård. Om I:s bortrövande
diktade redan Tjodolf från Hvine (omkr. 900).
Namnet I. betyder sannolikt »föryngrerskan»
(av id, »åter»). Sagan om I:s äpplen återgår
till klassiska sagor om Hesperidernas gyllne
äpplen och österländska om livets träd. Till
Norden ha de kommit över kelterna. Av
edda-kvädena nämner blott den sena »Lokasenna»
I.; hon är där Brages gemål. De gyllene
äpplena omtalas även i eddadikten
»Skir-nismal». E. W-én.
Idun, illustrerad veckotidning i Stockholm,
uppsattes dec. 1887 av Fritjof Hellberg
(se d. o.) som organ särskilt för kvinnan och
hemmet samt vann snart stor spridning. Vid
romanpristävlingar för I. väckte Selma
Lagerlöf 1890 och Olof Högberg 1905 först
uppmärksamhet. Senare redaktörer ha varit Johan
Nordling 1906—15, Ernst Högman 1915—23,
Beyron Carlsson 1923—26 och Ebba Theorin
(från 1926). I. har småningom i någon mån
ändrat typ och ger ej längre det kvinnliga
och husliga fullt så dominerande plats.
Idun, sällskap i Stockholm, stiftat 22 nov.
1862, med ändamål att till personligt
umgänge sammanföra »i Stockholm bosatte män,
vilka åt vetenskap, vitterhet och konst på
skilda banor ägna verksamhet och intresse».
I. sammanträder en gång varje månad (utom
juni—aug.); på sammankomsterna hållas
föredrag el. utföres musik, varjämte konst
ut-ställes. F. n. (1929) räknar sällskapet omkr.
660 aktiva medlemmar. Styrelsen är en nämnd
av 18 pers, jämte sekr. och kassaförvaltare,
som alla väljas i dec.; nämnden avgör
invalen. Sekr. var från sällskapets stiftelse till
sin död (mars 1906) Harald W i e s e
1-gren (se d. o.); han har efterföljts av Th.
Westrin (till 1913), Knut Kjellberg (till mars
1921) och R. G:son Berg. Matrikel med
porträtt utgavs 1896 (ny uppl. 1904), historik av
Th. Westrin 1912. Jfr I d u n n a.
Idüna, Götiska förbundets (se d. o.) tidskrift.
Idu’nna, småplanet, namngiven efter
sällskapet Idun i Stockholm, hos vilket
Internationella astronomiska sällskapet gästade
Chåteau dTf.
1877, då underrättelsen om planetens
upptäckt anlände. K. Lmk.
Iduns tryckeri-a.-b., affärs- och boktryckeri
i Stockholm. Grundades 1893 av red. Fr.
Hellberg (se d. o.) genom inköp av Gernandts
bok-tryckeri-a.-b., fick 1897 rang av kungl.
hovboktryckeri och förvärvades 1904 av P. A.
Norstedt & söner. Det har specialavd. för
kortsystem, och boktryckeriet är förenat med
en avd. för kemigrafi, litografi och offset.
Personalantal 234.
Idus [!’-], zool., se Mörtsläktet.
Idus p’-], lat., en av de dagar, från vilka man
vid datumräkningen utgick i den romerska
kalendern, i mars, maj, juli och oktober den
15, eljest den 13. Namnet avsåg fullmånen
och hade urspr. hört till ett månår. E. St.
Idy’11 (grek. eidy’llion, liten bild), diktart,
eg. skapad av sicilianen Theokritos på
200-talet f. Kr. Efter förebilden av
sicilianska herdars växelsånger framställde han
scener ur herdars och lantmäns enkla naturliv
i smärre dikter, som karakteriseras genom
natursanning och ursprunglig friskhet.
Herdelivet framstår där som ett lugnt och
lyckligt naturtillstånd, personerna äro tagna ur
verkliga livet. Hos efterföljarna, bl. a. V e
r-gilius och sedermera Tass o, Guarini
m. fl., blev det idylliska snart förklädnad och
konventionell form; som herdedikt (se d. o.)
odlades i århundraden vad den litterära
smaken kallade i. En renad uppfattning, som
med uppskattning av t. ex. Ruts bok i G. T.
identifierade i. med en okonstlad skildring av
enkla människors liv i (relativt) primitiva
förhållanden, inträdde på 1770-talet. I.
förlädes gärna till exotiska o. a. fjärran folk, som
ej nåtts av den europeiska kulturen. R-n B.
Idö, ö med fyr och lotsplats s. ö. om
Västervik. Ankarsättning i s. delen av I d ö s u n d.
I. E., förk. för immunitetsenhet (se d. o.),
i. e., förk. av lat. id est, det är, d. v. s.
I ena bot, jur. Då en person för flera
brottsliga handlingar, som samtidigt komma
under bedömande (jfr Realkonkurrens),
ådömes särskilda straff, skall tillika, åtm. om
något av brotten belägges med frihetsstraff,
utsättas ett gemensamt straff, som den dömde
har att »i ena bot» undergå. Härvid skola
ofta de särskilda straffen reduceras eller
förvandlas till sin art, enl. regler i strafflagen
kap. 4. R. B-l.
If, kal klippö utanför Marseille, med slottet
C h a t e au d’I f, förr statsfängelse.
Iffland [i’flant], August
Wilhelm, tysk skådespelare, teaterledare
och dramatisk författare (1759—1814).
I. var 1777—79 anställd vid
hovteatern i Gotha, 1779—96 vid
nationalteatern i Mannheim, från 1792 som
konstnärlig ledare, och blev 1796 dir.
för hovteatern i Berlin. Bland hans
roller märkas Kung Lear, Franz Moor
i »Rövarbandet», Wurm i »Kabal och
kärlek», Martin Luther (Z. Werner)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
