Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Instruktionsapotekare - Instruktiv - Instruktivus - Instruktör - Instrument - Instrumentförlossning - Instrumentalis - Instrumentalmusik - Instrumentation, Instrumentering - Instrumentera - Instrumentering - Inställelsedag - Inställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Instruktiv—Inställning
652
Läkemedelsformer. De läkemedel, som eleven
därvid har att bereda, äro huvudsakligen
de-kokter, emulsioner, infusioner, kapslar,
medi-kamentkakor, piller, plåster, salvor, stolpiller
och tabletter. Tidigare var (från 1816)
innehavaren av apoteket »Nordstjärnan» i
Stockholm i., och detta apotek kallades då i
n-struktionsapotek. Numera skall
genom beslut av K. m:t 19 dec. 1913 i. jämte
suppleant för honom utses av styrelsen för
Farmaceutiska institutet bland de
apoteks-innehavare i Stockholm, som äro villiga eller
skyldiga att utan särskild ersättning åtaga
sig sådant uppdrag. Innehavaren av apoteket
»Nordstjärnan» är skyldig att, därest så
påfordras av institutets styrelse, fullgöra de
åligganden, som tillhöra i. Styrelsen har 26
jan. 1914 utfärdat instruktion för denna
befattning. I. är sedan 1914 innehavaren av
apoteket »Vita björnen», apotekaren K. A.
Ahlberg. O. v. F.
Instruktiv, upplysande, lärorik.
Instruktlvus, se Kasus.
Instruktör (fem. -1 r i s), person, som ger
undervisning.
Instrume’nt, verktyg, redskap, i synnerhet
sådana för naturvetenskaplig eller musikalisk
(se Musikinstrument) verksamhet. —
Jur. Skriftlig handling ang. vissa åtgärder
av rättslig betydelse, ss. bouppteckning,
bodelning, arvskifte, syn el. dyl.
Instrumentälförlossning, med konst
avslutad förlossning, varvid instrument, t. ex.
förlossningstång (se d. o’.), kommit till
användning. Tångförlossning får i Sverige under
särskilt trängande omständigheter (livsfara
för moder eller foster), då läkare ej hinner
komma tillstädes, utföras även av
barnmorska. Bvn.
Instrumentälis, se Kasus.
Instrumentälmusik, musik, utförd blott
med instrument. Under antiken hade
vokalmusiken urspr. företrädet, men hos romarna
blev den instrumentala efter hand den
förnämsta. Kyrkan återinsatte vokalmusiken som
den ledande tonkonsten. Först med
trubadurtiden (1100- och 1200-talet) vann den
instrumentala konsten (under arabisk påverkan)
ånyo anseende. Under för- och
högrenässansen förekommer åter ensidigt vokalmusiken,
och 1600-talets operaförtjusning förmådde ej
skapa några dominerande instrumentala
konstformer. Först med 1700-talets tyska
period kommo instrumenten i den stora
orkestern och de instrumentala konstformerna
ånyo till heders.
De instrumentala konstformerna
kunna indelas i fyra huvudgrupper: de för
soloinstrument, kammarmusik, orkester samt solo och
orkester. Till de förstnämnda höra de äldre:
fuga, preludium, toccata, fantasi, svit m. fl.,
samt de yngre: variation, sonat,
karaktärs-stycke (nocturne, Lied ohne Worte m. fl.),
dansstycke (menuett, polonäs, vals m. fl.).
Till den andra gruppen räknas alla de för
flera instrument men med enkel besättning.
Hit höra stycken för 2—8 instrument eller
flera, vanl. benämnda duo, trio, kvartett m. m.
De ha oftast sonatens form. De för orkester
äro: symfoni, symfonisk dikt, svit, rapsodi
m. fl.; även marsch, dansstycke o. dyl. De
slutligen, som äro för både solo och orkester,
kunna indelas i två grupper: concerto grosso
och solokonsert. Den förra har en
soloensemble med ett instrument för var stämma och
en tuttiensemble med flera. Solokonserten
med ett el. flera soloinstrument har
individuellt behandlat instrument och
orkesterackompanjemang (orkesterpart) därtill. De
vanliga formerna äro konsert och
konsertstycke (fantasi), variation m. m. T. N.
Instrumentation, Instrumentering
(se Musikinstrument), fördelning av en
orkesterkompositions stämmor på
instrumenten. I. kan vara en originalkomposition, redan
från början tänkt för orkester, el. ett verk
för andra instrument (även ett instrument),
som arrangerats för orkester. Genom
karakteristisk individualisering av instrumenten får
kompositionen en ny, distinktare belysning.
— Kunskapen om hur instrumenten böra
sammanställas för att ge den ratta klangen
kallas instrumentations lär a,
kunskapen om instrumenten, deras stämning,
tonomfång m. m.
instrumentkännedom. Bland instrumentationsläroböcker
märkas främst H. Berlioz, »Traité
d’instrumen-tation» (1839); F. A. Gevaert, »Nouveau traité
d’instrumentation» (1885) och »Cours
métho-dique d’orchestration» (2 bd, 1890); E. Prout,
»The orchester» (2 bd, 1898—99). Böcker i
instrumentkännedom ha bl. a. skrivits av C.
Sachs (1920). T. N.
Instrumentèra, sätta ett tonstycke för
flera instrument samfällt. Jfr
Instrumentation.
Instrumentering. 1. (Mus.) Se
Instrumentation. — 2. (Elektrot.)
Sammanfattande benämning på de kontroll-, mät- och
skyddsapparater, som ingå i en elektrisk
högspänningsanläggning. Se Elektriskt
ställverk. G. H-r.
Inställelsedag, dag, då rättsägare har att
inställa sig inför domstol eller myndighet
för att bevaka sin talan. I konkurs
förekommer numera enl. sv. rätt icke någon
särskild i. I stället skall konkursdomaren i den
om konkursen utfärdade kungörelsen
tillkännage en viss tid, inom vilken borgenärerna
böra hos konkursdomaren bevaka sina
fordringar (konkurslagen § 19). I rättegången
vid hovrätt och i Högsta domstolen betecknar
i mål, som inkomma genom vad och
revision, i. den dag. då parten senast skall möta
inför rätten, vid äventyr att annars förlora
sin talan eller rätt att höras. T. E.
Inställning, psyk-, en av F. Muller och F.
Schumann införd term, som fysiologiskt
innebär en predisposition för vissa förändringar.
Rent psykologiskt sättes i. även som en pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
