Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Italien (Befolkning)
824
Provinser och landskap Areal i kvkm enl. indelning 31 dec. 1927 .Folkmängd censusåret 1921
Catanzaro 5,270,26 514,123
Cosenza 6,646,77 495,884
Reggio di Calabria 3,157,52 502,311
Calabrie (Kalabrien) 15,074,55 1,512,318
Agrigento 3,043,65 411,281
Caltanisetta 2,107,11 247,388
Catania 3,571,51 754,409
Enna 2.553,15 260,143
Messina 3,248,95 582,064
Palermo 4,992,31 860,306
Ragnsa 1,504,51 252,546
Siracusa 2,208,02 284,068
Trapani 2,508,81 409,247
Sicüia (Sicüien) 25,738,0» 4,061,452
Cagliari 9,243,26 415,683
Nuoro 7,326,52 191,582
Sassari 7,520,39 256,909
Sardegna (Sardinien) 24,090,17 864,174
Italien
310,137,13 38,756,433
I. anses på Augustus’ tid ha haft omkr. 7
mill. inv. Inom I:s gränser före
världskriget beräknades befolkningen 1700 uppgå till
16,477,000, hundra år senare till 18,124,000 oeh
var 1872 vid den första för hela riket
företagna folkräkningen 26,801,104. Vid 1921 års
räkning var invånarantalet inom de gamla
gränserna 37,142,886 och med de nyförvärvade
provinserna 38,756,433. Folktätheten är
särdeles hög för ett land, som till större delen
lever av jordbruk, och mycket ojämnt
fördelad. Tätast befolkade äro landskapen
Li-gurien, Lombardiet och Kampanien med omkr.
200—250 inv. per kvkm, inom vissa
storstads-provinser t. o. m. över 600; glesast befolkade
äro Sardinien (36 inv. per kvkm) samt
alpländerna, Abruzzerna och Umbrien. Sicilien
har omkr. 160 inv. per kvkm. I. lider
av stark överbefolkning, som har till följd
stor utvandring, men trots detta är
folkökningen stark.
De levande föddas antal var 1872 t. o. m.
1895 36—38 per tusen inv., sjönk därefter
sakta till 1914 från 34 till 32. 1915 (första året
I. deltog i världskriget) var födelsetalet 30,5,
följ, år 24,1 men sjönk 1917 till 19,5 och 1918
till 18,1. Sistnämnda år dogo 538,600 flera än
som föddes. 1920—22 var födelsetalet 31,8—
30,2, har sedan visat sjunkande tendens och
var 1927 26,9. Dödligheten var 30,5 på tusen
inv. 1872—75, har sedan, frånsett krigsåren,
varit i stadigt sjunkande; 1921 var den 17,4
och 1927 15,6. De senaste fem årens
befolk-ningsrörelse visar nedanstående tabell.
År
Äktenskap
Levande
födda
Döda
[-Födelseöverskott-]
{+Födelse-
överskott+}
1924 ...... 306,830 1,124,470 662,870 461,600
1925 ...... 295,769 1,108,350 669,640 438,710
1926 ...... 295,568 1,094,587 680,307 414,280
1927 ...... 302,786 1,093,054 635,996 457,058
1928 ...... 285,130 1,075,422 638,758 436,664
I Italien är införd ungkarlsskatt, som utgår
med 25 till 50 lire årl. för ogifta män i
åldrarna 25—60 år. Emigrationen har sedan
mitten av 1870-talet varit mycket stor, men den
är delvis av annan karaktär än t. ex. Sve-
riges. En stor del av utvandrarna utgöres
nämligen av säsongarbetare, vilka efter
arbetets slut återvända hem. 1876—1914
utvandrade 13,271,000 italienare, 1906 belöpte
sig utvandringen till 787,977 och 1913 till
872,598. 1919—27 utvandrade 2,684,000 pers.,
men antalet hemvändande var under samma
tid 1,202,000. Vid 1925 års början
uppskattades antalet italienare i främmande land
till 9,011,746; därav levde 3,506,073 i Förenta
staterna, 1,837,887 i Brasilien, 1,771,378 i
Argentina, 992,061 i Frankrike samt 140,000 i
Frankrikes nordafrikanska biländer.
Etnografiskt är I:s befolkning starkt
blandad. Utom de ursprungliga indoeuropeiska
eller icke-indoeuropeiska invånarna (jfr I
tali s k a folk), vilka under Roms herravälde
sammansmältes till en italiensk nationalitet
men starkt uppblandades med utomitalienska
element (inflyttade eller slavar från alla
länder inom det romerska världsväldet),
till-kommo under folkvandringsperioden och
början av medeltiden germaner (östgoter,
lango-barder), greker, araber, normanner, spanjorer,
fransmän m. fl. av de folk, som togo väldet
över olika delar av I. En utpräglad skillnad
framträder nu mellan n. och s. delarna av I.
Antalet långväxta och ljushyade avtar mot s.
I n. förhärska de kortskalliga raserna, de
alpina och dinariska, i s. den långskalliga,
kortväxta Medelhavsrasen. Norditalienarna
anses ha större energi, ordningssinne och
högre bildning än syditalienarna, kanske lika
mycket en följd av den historiska
utvecklingen som av rasegenskaper och klimat. I
allm. utmärkas italienarna av livlighet,
skön-hetssinne, arbetsamhet och stor förnöjsamhet,
äro lätta att entusiasmera men visa ej sällan
brist på uthållighet.
Före världskriget var I. ett av Europas
mest enhetliga länder i språkligt hänseende,
och endast några obetydliga språköar av
fransmän i n. v., av tyskar i n., av
rätoroma-ner i n. ö. samt av albaner och greker i s. ö.,
tills, ej överstigande 200,000 pers., förefunnos.
Genom Sydtyrolens (Venezia Tridentina) och
Istriens (Venezia Giulia e Zara) införlivande
med I. ha större områden med tysk (omkr.
200,000) och slovensk-kroatisk (400,000)
befolkning kommit under italienskt herravälde.
Av I:s befolkning äro omkr. 3/4 bosatta i
städer och stadsliknande samhällen. Detta gäller
även lantbefolkningen, som endast i
alpområdet, Toscana och Umbrien lever mera spridd
men i Syditalien och på öarna till största
delen är hopad i stora »städer», bestående av
låga bondkojor och med en folkmängd, som
ej sällan når upp till 10.000—20,000 personer.
Mellan dessa orter ligga väldiga obebodda
men ofta uppodlade vidder, på vilkas
avkastning stadsbefolkningen lever. Lanthusen äro
vanl. av sten, inrymma ofta stall o. dyl.
i nedre våningen, boningsrum i övre. Äldre,
primitivare former förekomma hos herde- och
fiskarbefolkningen, t. ex. i Latium, på Sardi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
