Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägare, Fältjägare - Jägarhorn, Jakthorn - Jägarrörelsen - Jäger - Jäger, Johann - Jäger, Oskar - Jägerhorn, ätter - Jägerhorn, Fredrik Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Jägarhorn—Jägerhorn, F. A.
6
ställning som elittrupper, då det gäller att
uppträda i svårtillgänglig terräng. — I
svenska armén bäres titeln j. numera blott av
Jämtlands fältjägarregemente. M. B-dt.
Jägarhorn.
Jägarhorn, Jakthorn, ett naturhorn
utan ventiler, brukas för jaktsignaler. Står
närmast valthornet men utan den vida
öppningen; omtalas i svenska armén omkr. 1830.
Jägarrörelsen, den fosterländska rörelse i
Finland, som under världskriget ledde till
bildandet av den för frihetskriget
betydelsefulla jägarbataljonen. Hösten 1914 uppstod
bland Finlands studenter tanken att
förbereda en folkresning med landets frigörelse
från Ryssland som mål. Då planen att i
Sverige anordna en militär utbildningskurs för
finländare visade sig outförbar, vände sig
den i Helsingfors bildade hemliga
studentkommittén till de tyska
militärmyndigheterna. Sedan man jan. 1915 fått gynnsamt svar,
avreste omkr. 150 Helsingforsstudenter över
Sverige till övningslägret i Lockstedt i
Hol-stein, där en utbildningskurs anordnats.
Deltagarna voro till en början uniformerade som
tyska scouter (Pfadfinder). I aug. 1915
lyckades man, främst genom energiskt ingripande
av rörelsens representant i Berlin, vice
häradshövding Fredrik Wetterhoff, utverka
kejserlig order om truppens utvidgning till en
hel bataljon.
I Finland leddes arbetet av en
aktions-kommitté (A. K.) med en centralkommitté
(C. K., De äldres råd) som rådgivare.
Våren 1916 räknade truppen i Lockstedt
omkring 1,600 man, fördelade på fyra
infanterikompanier, ett pioniärkompani, ett
maskin-gevärskompani och en haubitspluton.
Manskapet hade rekryterats inom alla
samhällslager, både finsk- och svensktalande, både
borgerligt sinnade och socialister. Det högre
befälet utgjordes av tyska officerare med
major Maximilian Bayer som chef, men
truppens verkliga ledare voro de nominellt
endast till underofficerare befordrade
studenter, vilka deltagit i den första kursen i
Lockstedt. I maj kommenderades truppen,
nu kallad 27 :e preussiska jägarbataljonen,
till fronten i Kurland, där den med
utmärkelse deltog i striderna. I febr. 1917 drogs
bataljonen från fronten och förlädes i reserv,
först i Tuckum (lett. Tukums), sedan i Libau.
Dess intressen bevakades av den i Stockholm
jan. 1916 bildade Utlandsdelegationen för
centralkommittén för Finlands befrielse.
Planen att sända jägarbataljonen till
Fin
land fördröjdes bl. a. genom Tysklands
vapenstillestånd och fredsunderhandlingar med
ryska sovjetregeringen. Under tiden hade
ett antal hemsända jägare verksamt deltagit
i organiserandet av skyddskårerna. Efter det
röda upprorets utbrott i jan. 1918
utverkades slutligen tyska regeringens bifall till
jägarbataljonens hemsändande. Bataljonen
upplöstes som tysk trupp och inträdde under
befäl av överste W. Thesleff i Finlands
regerings tjänst. Därvid befordrades 403 jägare
till officerare och 727 till underofficerare.
Sedan några mindre kommandon tidigare
avrest över Sverige, inskeppades 11 febr, i
Danzig en trupp av 100 man på två vapenlastade
finländska ångare. 14 febr, inskeppades
huvudstyrkan i Libau. Från Ölands s. udde
erhölls konvoj av två svenska jagare. I
Bottniska viken banade isbrytaren »Sampo» väg
genom isarna till Vasa. Jägarnas uppgift
blev sedan att, fördelade på olika
truppformationer, inöva manskapet och därpå föra
det till strid. Utan jägarnas biträde hade
uppställandet av det vita Finlands nya armé,
vilken i hög grad led brist på utbildade
officerare och underbefäl, kanske stött på
oövervinneliga svårigheter.
Litt.: J. Sundwall, »Kring
jägarbataljonen» (1919); Y. O. Ruuth,
»Självständighets-politiken och jägarrörelsens uppkomst» (1919);
»Jägarbataljonen 27» (2 dir, 1919—20);
»Finlands frihetskrig skildrat av deltagare», I, II
(1921—22); H. Gummerus, »Jägare och
aktivister» (1927). H. G-s.
Jäger, se även J a e g e r och J æ g e r.
Jäger, J o h a n n, tysk humanist, se C r
o-tus Rubianus.
Jäger, Oskar, tysk historieskrivare (1830
■—1910). Var 1865—1901 direktor för
Fried-rich-Wilhelms-Gymnasium i Köln och fick
professors titel; han var även en av de
na-tionalliberalas ledare i Rhenländerna. Bland
hans mestadels populära historiska arbeten
märkas »Geschichte der Römer» (10:e uppl.
1913), »Geschichte der neuesten Zeit vom
Wiener Kongress bis zur Gegenwart» (3 bd;
25:e uppl. 1904) och »Weltgeschichte» (4 bd;
ny uppl. 1921 ff.).
Jägerhorn, tre svensk-finländska ätter utan
känd gemensam härstamning. J. af S p u r
i-1 a, härstammande från Pemar, inskrevs 1625
på Sveriges, 1820 på Finlands riddarhus. J.
af Storby, härstammande från
Luonnon-maa vid Nådendal, inskrevs 1634 på Sveriges,
1818 på Finlands riddarhus. Ätten J. från
Hertonäs i Helsinge sökte under 1600-talet
förgäves introduktion, stödjande sig på
föregivet gemensamt ursprung med Spurila- och
Storbyätterna. Efter nytt adlande 1686 (von
J.) ändrades dess namn på grund av de äldre
ätternas opposition till Jäger skiöld. —
De här nedan biograferade tillhörde ätten
Jägerhorn af Spurila.
Jägerhorn, Fredrik Adolf, finländsk
krigare (1760—1817), bror till J. A. J.
Del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
