Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönsson, Peter, i Träslända - Jönåker - Jöran Persson - Jörgen (dansk prins) - Jörgen (pseudonym) - Jörgensen, Adolf Ditlev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öl
Jönåker—Jörgensen, A. D.
92
Riksbekant blev hans mer eller mindre
medvetet parodiska argumentation i den stora
järnvägsstriden: »Järnvägen skall gå förbi
Träslända, för där bor jag». E. Thms.
Jönåker, Södermanlands sydligaste
kusthärad; 946,96 kvkm, 20,206 inv. (1929).
Socknar: Tuna, Lunda, Kila, Björkvik, Halla,
Nykyrka, Stigtomta, Bärbo, Bergshammar,
Tu-naberg, S:t Nikolai. Sträcker sig från
Brå-viken och Kolmården i s. över den bördiga
Kiladalen upp till Yngaren, Långhalsen m.
fl. sjöar samt Nyköpingsån i n. Längs
kusten skärgård, i det inre typiskt sörmländskt
växlande skogs-, bergs- och odlingsbygder.
24,251 har åker, 55,610 har skogs- och
hag-mark. Järnindustri m. m. i Oxelösund och
Nävekvarn (se dessa ord). Järnvägar: se
kartan. Ingår i Nyköpings fögderi och domsaga.
Jöran Persson, Erik XIV :s gunstling (omkr.
1530—68). Var prästson från Sala,
studerade i Wittenberg, hemkom 1552 och
anställdes i Gustav Vasas kansli. J. anlitades i
flera viktiga värv men föll i onåd. Han
fick då en tillflyktsort i Kalmar hos hertig
Erik som dennes sekreterare, en befattning,
som J. bibehöll även efter Eriks
tronbestig-ning. J. var därjämte som konungens
»pro-kurator» (närmast en högste åklagare) den
ledande i konungens nämnd. Samtiden
betraktade honom som främste upphovsmannen
till nämndens många dödsdomar. Å Eriks
vägnar mötte han 1563 den fångne hertig
Johan i Vaxholm och höll ett strafftal till
denne samt gjorde hertigparets fångenskap
på Gripsholm svårare än Erik befallt. J.
var arbetsam och nitisk men maktlysten, med
uppkomlingens hat till högadeln; som
domare var han torrt saklig utan mänskliga
hänsyn. Han ledde konungens spioneriväsen,
störtade Nils Sture och föranstaltade dennes
skymfliga tåg genom Stockholm. J:s
anklagande verksamhet hetsade i hög grad den
sinnessjuke konungen till hans våldsåtgärder.
Erik lät, under sin depression efter
Sturemor-den och efter försoningen med högadeln’, sätta
J. i fängelse och kungjorde, att envar ägde
föra rättslig talan mot
J. I två processer
dömdes denne till döden: i
sept. 1567 för underslev,
besticklighet m. m., i
okt. såsom ansvarig för
Sturemorden.
Domstolen utgjordes av
nämnden, rådet och andra
särskilt förordnade men
vågade ej verkställa
domen. J. satt en tid kvar
i fängelse men anlitades
från febr. 1568 ånyo av
Erik samt adlades. Då
hertigarna med
upprorshären kommit till
Stockholm, utlämnades J.,
torterades samt avlivades
på grymt sätt 22 sept. 1568. J:s son var
historieskrivaren Erik Jöransson Tegel (se
d. o.). Litt.: Jfr litt. till art. om Erik XIV;
C. Silfverstolpe i Hist. Tidskr. 1881; R.
Eländer, »Sturemordens gåta» (1928). Fr. W.*
Jörgen, dansk prins, se Georg, sp. 558.
Jörgen, pseud., se Lundström, G. F.
Jörgensen, Adolf Ditlev, dansk
historiker (1840—97), född i Sundeved i Slesvig.
Tog realexamen 1859 och var några år lärare.
1869 anställdes J. i Kongerigets arkiv, blev
1883 geheimearkivarie
och 1889 riksarkivarie
samt hade stor del i
nyskapandet av danskt
arkivväsen. Samtidigt
utvecklade han ett
omfattande vetenskapligt och litterärt
författarskap. Begåvad
med skarp, kritisk
blick och stor
kombinationsförmåga samt
ledd av brinnande
kärlek till danskt språk
och dansk folksjäl, behandlade han en mängd
ämnen från olika perioder, vann nya resultat
och skapade stilistiska mästerverk. Nämnas
kunna »Den nordiske kirkes grundlæggelse og
förste udvikling» (3 bd, 1874—78),
biografierna »Johannes Ewald» (1888) och »Peder
Schumacher Griffenfeld» (2 bd, 1893—94), de
populära »40 fortællinger af fædrelandets
his-torie» (1882) och »Fortællinger af Nordens
historie» (2 bd, 1892—93), avhandlingarna
»Om Danebrogs oprindelse» (i Hist. Tidsskr.,
4:5, 1877), »De historiske folkeviser og Niels
Ebbesen» (i Hist. Tidsskr. 1891) och »Kong
Kristian VIII og den danske sag i
Nord-slesvig» (i Sönderjydske- Aarböger 1894).
I »Danmarks riges historie» behandlade han
tiden 1814—52 (1896—97). Den
självbiografiska »En redegörelse for min udvikling og
mit forfatterskab» utkom 1901. J:s hypoteser
voro ofta geniala, ofta alltför djärva. Som
nationell författare, särskilt ang. Sönderjyl-
JÖNÅKERS H2
Skala 1:750 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
