Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Karl XV (Carl Ludvig Eugen, svensk konung) - 1. Karl Filip (svensk prins) - 2. Karl (Karl August, svensk prins) - 3. Karl Adolf (hertig av Värmland) - 4. Karl (Carl Oscar Wilhelm, hertig av Södermanland) - 5. Karl (Oscar Carl Wilhelm, hertig av Västergötland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Karl
380
Karl Filip. Samtida
medaljong.
verklighet. Studier över den skandinaviska
krisen 1864» (s. å.); P. v. Ehrenheim, »Några
minnen» (1916); L. Kihlberg, »Den svenska
ministären under ståndsriksdag och
tvåkam-marsystem» (1922); C. Hallendorff, »Karl XV»
(»Sveriges historia till våra dagar», bd 12, 1923)
och »Från Karl XV:s dagar» (1924); J. G.
Ar-senius, »Minnesanteckningar» (1924). C. H. H.
Karl, svenska prinsar.
1. K. F i 1 i p (1601—22), son till Karl IX
och Kristina av Holstein, erhöll 1609 faderns
forna hertigdöme (se d. o.). Då Jakob De la
Gardie 25 juli 1611 förmått storfurstendömet
Novgorod att förbinda
sig att välja en av
Karl IX:s söner till
tsar och Gustav Adolf
efter att ha blivit
konung måst uppge
tanken på egen
kandidatur, sändes K. till
Viborg, där
förhandlingar om hans val fördes
1613—14. Den stolta
planen korsades
emellertid av den ryska
nationella samlingen
kring Mikael
Roma-nov. K. följde 1621
sin broder på tåget mot Livland och deltog
med utmärkelse i Rigas belägring. Han dog
kort därpå i Narva och ligger begraven i
Strängnäs domkyrka. K., som 5 mars 1620
ingått hemligt äktenskap med Elisabet
Rib-bing, hade med henne en dotter, Elisabet
Gyllenhielm (se d. o.). Jfr H. Almquist,
»Tsarvalet år 1613. Karl Filip och Mikael
Romanov» (i »Hist. studier tillägnade H.
Hjärne», 1908). Fr. W*
2. K. (K. August), tredje son till hertig
Kristian Frejdrik av
Slesvig-Holstein-Sönder-borg-Augustenborg och Charlotta Amalia
Vilhelmina av Holstein-Plön (1768 9/7—18 1 0 28/s),
döpt till Kristian
August. K. A.
inträdde i danska hären,
blev 1790
generalmajor och deltog på
österrikarnas sida i
krigen mot franska
republiken. Som
militärbefälhavare i Norge
1804—09 visade han
stor duglighet och
vann genom
rättframhet och enkelhet
norrmännens tillgivenhet.
Efter fredsbrotten med Engla,nd (1807) och
Sverige (1808) hänvisad uteslutande till Norges
egna fattiga resurser, presterade han likväl ett
lyckat försvar och avvärjde den hotande
svenska invasionen. Härens eländiga tillstånd
omöjliggjorde dock varje tanke på offensiv, och
prinsen behövde ej råka i någon egentlig
pliktkollision, då han lovade G. Adlersparre att
hålla sig stilla, när denne i mars 1809 tågade
mot Stockholm för att avsätta Gustav IV
Adolf. Huruvida han redan då visste, att man
tänkt på honom som tronföljare i Sverige, är
ej känt, men man vet, att han yttrat sig för
en nordisk union under Fredrik VI. När den
svenska tronföljdsfrågan blev aktuell, avslog
han ej kandidaturen men kunde ej förmås att
medverka till Norges lösslitande från
Danmark och dess förening med Sverige.
Adlersparre genomdrev dock prinsens val till
tronföljare i Sverige (juli 1809). Denne antog ej
tronföljden, förrän han inhämtat sin konungs
bifall och fred mellan Sverige och Danmark
slutits. I jan. 1810 ankom han till
Stockholm, adopterades av Karl XIII och antog
då namnet Karl (Carl August).
Kronprinsens gedigna egenskaper tillvunno
honom även i Sverige sympatier på olika håll.
Men det undgick honom ej, att han ingalunda
var välkommen för alla. Han misstänkte
gustavianerna G. M. Armfelt, J. G. De la
Gardie och E. Ruuth för att stå i komplott
med hans arge fiende vid danska hovet
presidenten F. J. Kaas. Från ständerna gjordes
påstötning om hans giftermål, men han
tvekade mellan detta och att adoptera prins
Gustav, Gustav IV Adolfs son, om vilken han
genom sin broder Fredrik Kristian höll sig
underrättad. Med brodern sammanträffade
han i Ramlösa dagarna före sin död. När
han 28 maj på Kvidinge hed åsåg
Mör-nerska husarernas övningar, förlorade han
herraväldet över sin häst, avkastades och
avled inom en halvtimme. Den ett par dagar
senare av livmedikus F. J. A. Rossi och tre
professorer från Lund företagna obduktionen
ansågs utvisa, att dödsorsaken varit
slaganfall. Förgiftningsryktena blevo dock allt
starkare och riktades mot familjen Fersen,
vars läkare Rossi varit; de ledde till att
riksmarskalken A. v. Fersen vid K:s likfärd 20
juni 1810 mördades av Stockholmspöbeln.
Litt.: H. Schulz, »Briefwechsel des Herzogs
Friedrich Christian zu Schleswig-Holstein____
mit König Friedrich VI. von Dänemark»
(1908); »Handlingar till kronprinsen Carl
Augusts historia», utg. av S. Clason (i Hist.
HandL, 27:2, 1925); H. G. Söderbaum, »Äldre
och nyare åsikter om kronprinsen K. A:s
obduktion» (i Hygiea, bd 87, 1925). A. G-de.
3. K. A d o 1 f, hertig av Värmland (3/7—10/7
1798), son till Karl XIII.
4. Karl (Carl Oscar Wilhelm
Fredrik), hertig av Södermanland (1852
14/i2—54 13/3), son till Karl XV.
5. K. (Oscar Carl Wilhelm), hertig
av Västergötland (f. 186 1 27/ä), tredje son till
konung Oskar II och Sofia av Nassau. Blev
1881 underlöjtnant vid Livgardet till häst,
Västgöta reg:te och norska Kavaleribrigaden,
studerade tre terminer 1881—82 vid Uppsala
univ. och företog 1884—85, efter att ha
genomgått Krigshögskolan, en resa till Indien,
Egypten, Syrien och Turkiet. Som officer
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
