Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornsläktet - Kornsparven - Kornviveln - Kornvärde - Korois - Korolenko, Vladimir Galaktionovitj - Korollarium - Koromandelkusten - Koromgång - Korona - Koroneia - Koroneviken el. Messeniska viken - Korošec, Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1235
Kornsparven—Korosec
1236
Diagram över 2-, 4- och 6-radigt korn.
många raser märkes påfågelskornet
(var. zeocriton) med mycket breda ax och
utspärrade korn. G. M-e.
I odling och användning skiljas det
tvåradiga kornet och det sexradiga väl åt. Det
sexradiga, som mest odlas som brödsäd, har
ett vidsträckt odlingsområde men är föga
givande, varför det undanträngts till
områden, där det tvåradiga och övriga
tempererade sädesslag ej gå så bra till (övre
Norrland, n. Afrika o. s. v.). Det tvåradiga åter
är i avkastningsvärde fullt jämförbart med
vetet. Det konkurrerar därför framgångsrikt
om åkerarealen med detta. Ex. på kornodling
av detta slag erbjuda Malmöhus län, Öland
och Gotland samt Danmark, i vilka trakter
tvåradigt korn i regel odlas mer än vete och
råg. Det tvåradiga kornet är ett förträffligt
maltkorn och tillika ett utmärkt foderkorn.
Större delen av Sveriges och världens
kornodling utgöres av detta korn. I Sverige var
kornet ännu på 1500-talet huvudsädesslaget
och odlas nu i ung. samma omfattning som
vetet (165,690 har i medeltal åren 1921—25).
Endast en bråkdel, mest i Norrland, brukas
som människoföda. Dess användning som gryn
har gätt ofantligt tillbaka. O-f J-n.
Kornsparven, se Gulsparvsläktet.
Kornviveln, Cala’ndra granäria, är omkr.
4 mm lång, mörkt rödbrun. Den angriper
allt slags spannmål, dock företrädesvis korn
och vete, därjämte mjöl, makaroni o. dyl.
Den är kosmopolit och inkom till Sverige vid
mitten av 1700-talet. Larverna äta sig in i
kornen, urholka dem fullständigt och
förpuppa sig i dem. K. trivs sämst i torra och
luftiga magasin och är lättare att hålla efter
i moderna magasin med cementgolv, där inga
gömställen finnas. K. bekämpas även med
kolsvavla. I. T-dh.
Kornvärde, se Fodermedel, sp. 679.
Korois [kå’råjs], ett till Finlands
ärkebiskopsstol hörande säteri (1 mantal) i S:t
Marie socken, ett par km n. om Äbo. K.
nämnes som tillhörigt biskopsstolen f. ggn
1303. — På godsets mark stod Finlands
andra biskopskyrka under 1100-talets senare
hälft; den första låg i nuv. Nousis socken.
Grundmurarna visa, att kyrkan bestod av ett
treskeppigt långhus, möjligen av trä,
sannolikt i basilikeform, samt ett kor av gråsten,
det sistnämnda sannolikt uppbärande ett lågt
torn. S. om kyrkan, på den branta stranden
av Aura å, låg det gamla biskopshuset, varav
ruiner ännu stå kvar. Kyrkan och
biskopshuset skyddades mot landsidan av en
jordvall med utanför denna löpande torr grav.
Att döma av gravfynden har kyrkan varit i
bruk sannolikt ända tills den nuv. socken-
kyrkan i S:t Marie under senare hälften av
1300-talet uppfördes. Biskopshuset förstördes
1429 av eld, och ett nytt uppbyggdes utanför
vallen. Som ruin stod det kvar ännu 1653.
— Udden innanför vallen, där även en
handelsplats anses ha funnits, innan det nuv.
Åbo uppkom kring domkyrkokullen, inlöstes
1905 av staten för att bevaras som
fornminne. Litt.: J. Rinne, »Åbo domkyrka»
(1929). J. Re.
Korole’nko, Vladimir Galaktion
o-vitj, rysk författare (1853—1921). Var född
i Volynien som son till en kosackättling och
en polsk moder, relegerades. som student för
att ha tillhört en
politisk organisation och
deporterades 1879 till
Sibirien. Där
till-bragte K. flera år och
fick bl. a. stoff till en
berömd skildring från
jakuternas liv, »Son
Makara» (Makars
dröm; 1885). Han
erhöll 1885 tillåtelse att
bosätta sig i Nizjnij
Novgorod och skrev
där sina bästa verk,
fulla av poetisk
rea
lism och ädel humanitet, bl. a. »Ljes
sju-mit» (1885; »Skogen susar», 1891) och »Sljepoj
muzykant» (1887; »Den blinde musikern»,
1890). Sedan 1895 redigerade K. tidskr.
Russ-koje Bogatstvo och riktade flera ggr
verkningsfull kritik mot byråkratisk slentrian och
olika slags förtryck, bl. a. vid hungersnöden
1892 och vid judepogromer. K:s kanske bästa
verk voro de självbiografiska skisserna
»Isto-rija mojego sovremennika» (Min samtidas
historia; 5 bd, 1909—22; ty. övers, av Rosa
Luxemburg, bd 1—2, med inl., 1919). A. A-t.
Korollärium, följdsats; självklar följd (av
något redan bevisat).
Koroma’ndelkusten, kustremsa på ö. sidan
av Främre Indien; se Indien, sp. 511 och
kartan där.
Koromgång, se Kyrka.
Koröna, astron., se Solen.
KoronéFa (grek. Koröneia, lat. Coronéa),
forngrekisk stad i Beotien, s. v. om Kopaissjön.
I närheten låg ett åt Athena Itonia helgat
tempel, där Beotiens städer firade sin
för-bundsfest (Pambolo’tia). Fältslag utkämpades
vid K. 447 f. Kr., genom vilket beoterna
frigjorde sig från Atens övervälde, och 394 f. Kr.,
då spartanerna besegrade atenare, tebaner
och deras bundsförvanter. Endast få ruiner
av K. finnas i behåll. A. M. A.*
Koroneviken [kårå’-] el. Messeniska
viken, den västliga av de vikar, som
Medelhavet bildar på s. kusten av Peloponnesos,
Grekland. Vid K. ligger staden Koroni (2.094
inv. 1928), nära platsen för den antika staden
Korone, grundad 369 f. Kr.
Korosec [kårå’Jets], Anton, jugoslavisk
statsman (f. 1872). K. var 1895—98 katolsk
präst i Steiermark, sedan lärare och ägnade
sig alltmera åt publicistik och politik, varvid
han till en början förfäktade slovenernas sak
gentemot tyskarna. 1906 invaldes han i öster-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
