Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Kungsorm—Kungsväg
298
socken, Östergötland, vid Motala ströms
utlopp i Norrbysjön; 306 har, därav 259 har
åker, tax.-värde 384,000 kr. (1928). Tillhörde
på 1400- och 1500-talet ätterna Vasa och
Leijonhufvud; tillföll Gustav I, donerades
1637 till Johan Banér men indrogs 1681 till
kronan och var sedan, 1691—1838,
överstelöjt-nantsboställe. Ett omkr. 1550 uppfört
stenhus brändes av danskarna 1568.
Kungsorm, dets. som kungsboa, se B o a-,
ormar.
Kungspalm, se Palmer.
Kungspingvin, se P i n g v i n e r.
Kungsskatt, kam., se Mantalsräntan.
Kungsskjuts, kam., se K r o n o s k j u t s.
Kungssorg, sorgetid, som inom ett land förr
anbefalldes efter regerande konungs
(drottnings) frånfälle. Enl. gammalt bruk bars då
sorgdräkt av undersåtarna. Jfr Hov sorg
och Landssorg.
Kungssång, se Folksånger.
Kungstiger el. Bengalisk tiger,
Fetis tigris (regälis), den tidigast och bäst kända
bland underarterna av tiger, tillhör
kattsläktet av rovdjurens ordning. En fullvuxen
hane kan bli 300 cm lång, vartill kommer den
intill 95 cm långa svansen; mankhöjden blir
90—106 cm. Honan är något mindre.
Kroppen är långsträckt, huvudet täml. rundat,
svansen saknar tofs, och pälsen är slät,
kort-hårig och endast på kinderna förlängd till ett
slags .skägg, som är svagare utbildat hos
honan. Mot pälsens ljust rostgula bottenfärg,
som är mörkare på ryggen, avteckna sig
oregelbundna, svarta tvärstrimmor. Svansen är
tecknad med mörka tvärringar, buken,
insidan av benen, läpparna och nedre delen av
kinderna vita, ögonen äro gulbruna. 2—6
ungar födas i kullen. K. jagar vid alla tider
på dygnet men är mest i rörelse strax före
och efter solnedgången. Helst vistas den i
täta bambusnår, vid vassbevuxna
flodstränder o. dyl. och kräver tillgång på vatten för
att trivas. På jakt smyger k. snabbt och
ljudlöst fram och griper sitt byte genom
överrumpling, särskilt vid vattningsställen,
skogsstigar o. dyl. Den är i stånd att taga
språng på intill 5 m längd men klättrar ej i
träd. Endast de största däggdjuren,
elefanten, noshörningen och buffeln, gå säkra för
k. I brist på annan föda mättar den sig
med alla slags djur ned till grodor och
gräshoppor. I tätt bebodda trakter slå sig vissa
k. huvudsaki. på boskapsjakt och kunna då
anställa stor skada, som dock ofta delvis
upp-väges av den nytta de göra genom att
skrämma bort de hovdjur, som mångenstädes
förstöra skörden. Trots att k. i allm. måste
anses vara feg, kan en boskapsrövare stundom
på grund av sin närmare kännedom om
människan glömma sin fruktan och blir då
farlig, särskilt för personer, som vandra
ensamma mellan byarna. Någon egentlig fara för
människan torde k. dock numera knappast
utgöra, och mångenstädes är den genom
skjutvapen, gift och fällor så gott som
utrotad. Jakten på k. har i Indien alltid
betraktats som ett furstligt nöje och bedrives då
ofta med hjälp av elefanter. Förr plägade
även djurstrider anordnas av de inhemska
Kungstiger, Fetis tigris.
furstarna, varvid fångna tigrar hetsades mot
bufflar. K. finnes i s. Asien. Representerad
av andra underarter, förekommer dook tigern
från Persien i v., Turkestan, Altajbergen och
Amurländerna i n. ända fram till Stilla havet.
På Sumatra, Java och Bali finnes
Sundatigern, F. tigris sondaica, som är mindre,
med tätare svarta strimmor. Den största
underarten är den östsibiriska el. m a n c h u t
i-g e r n, F. tigris mongolica, vilken lever i
tidtals snötäckta trakter och utmärkes av
långhårig päls, som har stort handelsvärde. T. P.
Kungsträdgården, en i Stockholm belägen,
staten tillhörig park, tidigare slottsträdgård.
Med kungl. trädgårdsintendenten Johan
Hår-leman började på 1690-talet K. förlänas den
barockkaraktär, som den i ett årh. bibehöll.
Under 1690-talet anlades på den plats, där nu
Karl XIII:a staty står, en vattenkonst, som
borttogs omkr. 1773. K., som med 1700-talets
senare del i större utsträckning uppläts åt
allmänheten, undergick 1796 en betydande
förändring i modifierad engelsk stil, varvid
varm växthuset (rivet 1851) en tid användes
som offentlig danssal el. s. k. Vauxhall. Med
Karl XIV Johan börjar K:s nedgångstid, då
nästan all grönska avlägsnades och K. blev
en av alléräckor omgiven sandplats (en tid
kallad Karl XIII:s torg). Från 1868
förskriver sig i stort sett den nuv. plananordningen,
under de senare åren förbättrad genom en
rikare inplantering. Se bilder på sp. 299—300.
— Jfr N. G. Wollin i S:t Eriks Ärsbok
1923—24. G. B-l-n.
Kungsvatten, en blandning av tre dir konc.
saltsyra och 1 d. konc. salpetersyra, som vid
upphettning utvecklar klor. Den förmår på
grund av klorhalt lösa nästan alla
metaller, även det i alla syror olösliga guldet,
därav namnet k. (aqua regia). Vid
reaktionen bildas resp, metallers högsta
klorför-eningar (klorider). Redan alkemisterna
framställde k. genom att blanda salmiak och
salpetersyra. — Förr brukades k. även som
läkemedel (t. ex. blandat i bad mot
hudsjukdomar m. m.). I. B.
Kungsväg, se Väg.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
