Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kühlmann, Richard von - Kühn, Julius - Kyhn, Peter Vilhelm Carl - Kühne, Gustav - Kühne, Wilhelm - Kükenthal, Willy - Kykladerna, Cykladerna - Kykliska skalder, Cykliska skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Kühn—Kykliska skalder
394
personligen de förhandlingar, som föregingo
fredssluten med Sovjetryssland i Brest-Litovsk
(mars 1918) och med Rumänien i Bukarest
(maj s. å.). Ett uttalande av K. i en
riksdagsdebatt 24 juni om att kriget ej kunde bringas
till slut enbart genom militära avgöranden
bragte honom i ohjälplig konflikt med högsta
krigsledningen, som framtvang hans avgång
9 juli s. å. _ V. S-g.
Kühn [kyn], Julius, tysk agronom (1825
-—1910), 1862 prof, vid univ. i Halle och 1863
ledare för det s. å.
inrättade lantbruksinstitutet där. Hans
högt skattade
vetenskapliga arbete
omfattade dels växternas
sjukdomar, om vilka
han utgav det
berömda verket
»Krank-heiten der
Kulturge-wächse» (1856; 2:a
uppl. 1859), dels
husdjurens utfodring.
Hans arbete »Die
zweckmässige Ernähr-
ung des Rindviehes» (1861; ll:e uppl. 1897;
sv. övers, av J. Th. Bergelin 1862) var länge
en allmänt använd lärobok. H. J. Dft.
»Sommarafton.» Målning av Vilhelm Kyhn.
Kyhn [kyn], Peter Vilhelm Carl, dansk
målare (1819—1903). Var en högt ansedd
skildrare av dansk natur, av bokskogen — ej
minst av solskimret under de lummiga
träden — och av slätten i olika årstider. K.
utförde även förträffliga raderingar. Han är
rikt representerad i Kunstmuseet och i
Hirsch-sprungs museum i Köpenhamn. G-g N.
Kühne [ky’no], Gustav, tysk författare
(1806—88), tillhörde Das junge Deutschland
och redigerade i Leipzig Zeitung für die
Elegante Welt och Europa. K. skrev
tendensromaner och -noveller, dikter och dramer; av
värde äro de kritiska »Weibliche und
männ-liche Charaktere» (2 bd, 1838), »Porträts und
Silhouetten» (2 bd, 1843) m. fl. och »Mein
Tagebuch in bewegter Zeit» (1863). Sami,
verk i 7 bd_ 1862—67. R-n B.
Kühne [ky’ne], Wilhelm, tysk fysiolog
(1837—1900). Blev prof, i fysiologi i
Amsterdam 1868 och i Heidelberg 1871. K:s
»Untersuchungen über das Protoplasma und
die Contractilität» (1864) äger grundläggande
betydelse för den allmänna biologien.
Dessutom utförde han viktiga undersökningar
bl. a. över äggviteämnenas
digestionsproduk-ter. Led. av sv. Vet.-akad. 1898. R. T-dt.*
Kükenthal [ky’kentäl], W i 11 y, tysk
zoolog (1861—1922). Blev 1889 prof, i Jena, 1898
i Breslau och 1917 prof, och direktör för
zoologiska museet i Berlin. K. studerade
särskilt tandutvecklingen hos däggdjur, främst
valdjuren. Hans »Leitfaden für das
zoolo-gische Praktikum» (1898; många uppl.) är
även i Sverige mycket anlitad. E-k N-d.
Kykladerna [ky-], Cykladerna, ögrupp
i grekiska arkipelagen, mellan 36° 13’ och
38° n. br.; politiskt höra några öar längst i
s. ö. till de italienska Tolvöarna, de övriga
bilda det grekiska nomos K.; 2,640 kvkm,
129,702 inv. (1928); huvudstad Hermupolis på
Syros. Se kartorna vid Grekland, öarna
äro 24 större och omkr. 200 mindre. Störst
är Naxos (449 kvkm). öarna höja sig över en
gemensam undervattensplatå av ringa djup
(100—300 m), som stupar brant till omgivande
djupbäcken. De äro höga, platåartade el.
bergiga (Naxos 1,003 m ö. h.), till övervägande
del uppbyggda av kristalliniska bergarter;
öarna utmed sydranden, Makra, Thera (se
d. o.), Christiani m. fl., ha vulkanisk
karaktär, Melos har heta källor. Nederbörden inom
området är ringa och öarna till följd därav
vattenfattiga, i allm. skoglösa. Bördigast äro
Naxos och Andros; även Melos och Keos äro
väl uppodlade. Jordbrukets allmänna
produkter äro korn, vete, olivolja, grönsaker
(lök, tomater, bönor), sydfrukter (citroner,
vin m. m.); tobak exporteras. På samtliga öar
hållas får, getter och nötboskap. Smärgel
brytes på Naxos, järnmalm på Serifos, Sifnos
och Kythnos, mangan, svavel och gips på
Melos, marmor på Tenos; de forna
marmorbrotten på Paros äro nedlagda. Vissa av öarna
(Andros, Amorgos) driva betydande sjöfart,
även fiske. Befolkningen är av ren grekisk
härstamning med ringa inblandning av
albaner (Andros) och något italienskt inslag från
venezianska tiden. — I forntiden voro K. säte
för en hög kultur. Den lilla ön Delos var då
huvudplatsen, och öarna erhöllo namnet K.
(»kretsöarna») efter sitt läge i förhållande
till denna ö. — Litt.: A. Philippson, »Beiträge
zur Kenntnis der griechischen Inselwelt»
(Pe-termanns Mitteilungen. Ergänzungsheft 134,
1901); O. Maull, »Kykladen» (i
Pauly-Wis-sowa, »Real-Encyklopädie der classischen
Al-tertumswissenschaft»). A. B-n.
Kykliska skalder [ky’k-], Cykliska
skalder (av grek. ky’klos, krets), en rad
grekiska episka diktare, först och främst de,
som kompletterat Iliaden och Odysséen genom
att framställa de föregående och efterföljande
händelserna. Dessa dikter äro: »Kypria»
(tillskriven Stasinos från Cypern), som
berättade orsakerna till och början av kriget
mot Troja; »Aithiopis» av Arktinos från
Miletos, om amasondrottningen Penthesileia,
etiopernas konung Memnon och Akilles’ död;
»Lilla Iliaden», som gick från striden om den
fallne Akilles’ vapen till trähästens införande
i Troja; »Ilions förstöring»; »Återkomster-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
