Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Lagerbring, S.—Lagercrantz, C. G.
590
och Bohus län slöt han sig till kammarens
moderata parti och var en av dess
förtroendemän. Han var ordf, i el. led. av många
utskott och verkade för bl. a. antagandet av [-olycksfallsförsäkrings-förslaget-]
{+olycksfallsförsäkrings-
förslaget+} 1901, den s.
k. Mossebolinjen i
rösträttsfrågan 1903 men
bekämpade det kungl.
förslaget om
proportionella val även till
Första kammaren
1907. Bland de
kommittéer, varav han
var led., må nämnas
den s. k.
parlamentariska försvarskommit-tén 1909—10, mot vars
beräkning av landets
ekonomiska bärkraft han avgav en
uppmärksammad reservation. Som landshövding tog
han många betydelsefulla initiativ, särskilt
för fiskarbefolkningens bästa. L:s kvickhet i
tal och skrift var ryktbar. Han författade
bl. a. »Guvernörer och landshövdingar i
Göteborgs och Bohus län 1658—1897» (1917). Ths.*
Lagerbring (skrev sig L a ge r B r i n g)
Sven, historiker, akademisk lärare (1707
24/2—87 5/i2) ; jfr släktart. L. blev 1720
student vid Lunds univ. och 1731 jur. adjunkt
där. Senare var han några år i Stockholm
lärare i von Fersenska familjen och fick då
tillfälle att i Riksarkivet och
Antikvitetskollegium forska och samla historiskt material.
L. blev akademisekr. i Lund 1741 och prof, i
historia 1742, adlades 1769 och fick 1770
kansliråds titel. Jämte Dalin är L. den egentlige
banbrytaren för den moderna, kritiska
hävdaforskningen i Sverige genom sina
urkunds-publikationer och historiska arbeten, i vilka
han med skärpa skilde mellan primära och
sekundära källor och därigenom lade en fast
grund till en vetenskaplig källkritik. I fråga
om noggrannhet, fördomsfri sovring och
käll-värdering står han över Dalin, överträffar
tidigare historiker i kritisk skärpa, vidsynt
forskarblick och omutligt sanningskrav. L.
ägde en skapande fantasi och förmåga att
leva sig in i den tid han skildrade, en
ursprunglig stil, full av humor och med
kärnfulla, pregnanta vändningar. Som akademisk
lärare var han högt uppburen och utövade
som inspektor bland studenterna ett
patriar-kaliskt, välgörande inflytande. L:s viktigaste
urkundseditioner äro »Monumenta Scanensia»
(1744—51; i disputationsform innehållande
viktiga urkunder till Skånes historia, bl. a.
»Liber daticus» och »Necrologium Lundense»)
samt »Samling af åtskilliga handlingar och
påminnelser» ’ (3 dir, 1749—58; aktstycken av
allmänhistoriskt intresse och smärre
historiska uppsatser). L:s huvudarbete, ett
mästerverk av lärdom och skarpsinne, är »Svea rikes
historia ifrån de äldsta tider til de
närvarande» (4 bd, 1769—83; av bd 5 voro vid L:s
död blott 32 sidor tr.; forts., åren 1460—63,
utgavs 1907 av L. Weibull i »Sven LagerBring,
Skrifter och bref»). En kortare
sammanfattning av Sveriges öden är L:s »Sammandrag
af Svea rikes historia» (1775; flera uppl. i
ny, utvidgad form), som slutar med Gustav
lil:s revolution. I 1778 års omarbetade och
avsevärt utvidgade uppl. av detta arbete
ingår en för sin tid överlägsen skildring av den
svenska statens organisation och förvaltning,
folkmängdsförhållanden, jordbruk, industri
m. m., för samtiden en välbehövlig handbok
i svensk statskunskap. L. skrev även många
dissertationer om Skånes arkeologi och
historia samt i filosofi, juridik, teologi och
kyrkohistoria. Litt.: S. E. Bring, »Förteckning
öfver Sven LagerBrings tryckta arbeten och
manuskript» (i Lunds Univ:s Arsskr. 1907);
Hist. Tidskr. för Skåneland, 4 (1910). L:s
porträtt återges på vidstående plansch. Hans
byst, modellerad av Stockenström, avtäcktes
1907 på universitetsplatsen i Lund. S. E. B-g.
Lagerbärsblad, bot-, se Lager.
Lagerchef, se Lagerbokhållare.
Lagercrantz, svensk släkt, urspr.
(1500-talet) från Sätra by i Hille socken vid Gävle.
Sedermera överkommissarien vid Amiralitetet
Magnus Gavelius (1648—93) adlades
1682 med namnet L. Om hans son C. O. L.
(1683—1746) se nedan. Från dennes bror
härstammade L. W. A. L. (se nedan) och hans
syssling Carl Gustaf L. (1816—67), som
1858 blev major, s. å. chef för artilleristaben
och 1862 överste i armén. Han blev t. f.
landshövding i Jämtland 1865 och finansminister
4 sept. 1866 men avgick på grund av
sjukdom 1867. Om hans son H. L. F. L. se nedan;
brorson till denne är Claes Gustaf L., se
nedan. Till en yngre gren av ätten hör prof.
C. O. L., se nedan. — Om M. Gavelius’ bror
Jacob Gavelius, adlad Lagerstedt, se d. o.
Lagercrantz, Carl Otto, politiker (1683
—1746); jfr släktövers. Gick officersbanan
och var med i större delen av stora nordiska
kriget samt några år i utländsk tjänst i
spanska tronföljdskriget. I riksdagspolitiken
deltog L. från 1734 som ivrig hatt. 1738—39
ledde han riksdagens mest aktivistiska
offi-cerskrets, den s. k. Lagercrantzska frikåren,
och vid 1740—41 års krigsförberedelser
tillhörde han den innersta cirkeln. I fälttåget
i Finland deFog han med utmärkelse som
överste. Efter nederlaget och sedan
tron-följdsfrågan aktualiserats genom Ulrika
Eleonoras död, framträdde L. som huvudman för
den holsteinska tronföljdens anhängare inom
armén och upptog, då han sänts till Ryssland
för att underhandla om fred, utan
bemyndigande vidlyftiga underhandlingar om
hertig Karl Peter Ulriks tronföljarkandidatur.
Denna officerspolitik, som verkade
disciplinupplösande och ogillades av överbefälhavaren
Lewenhaupt, ådrog L. arrestering och
anklagelse inför en kommission. Han blev
småningom frikänd men kom ej att spela någon
bemärkt roll i tronföljdsfrågans
slutbehandling. T. S-g.
Lagercrantz, Carl Otto, filolog,
universitetslärare (f. 1868 20/2); jfr släktart. Blev
1898 fil. dr och docent i grekiska språket och
litteraturen i Uppsala, 1907 docent och 1913
prof, i Göteborg samt 1919 prof, i grekiska
språket och litteraturen vid Uppsala univ.,
prorektor 1928. Sitt vetenskapliga
författarskap har L. huvudsakligen ägnat åt
ljudhistoria och etymologi men lämnat bidrag även till
inskrifts- och papyruskännedom samt andra
områden av klassisk filologi.
Lagercrantz, Claes Gustaf, bankman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
