Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappland, 1. (landskap i Norrland) - Naturbeskaffenhet - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Lappland (Naturbeskaffenhet—Geologi)
774
därav 109,848,65 kvkm land; 110.636 inv.
(1930). L. är Sveriges ojämförligt största
landskap, nära fyra gånger så stort som
Småland el. Dalarna, till folkmängden kommer
det i 20 :e rummet. L. är delat på
Norrbottens och Västerbottens län.
INNEHÅLL:
sp.
Naturbeskaffenhet .. 773
Geologi ............ 774
Klimat.............. 777
Växtvärld .......... 777
Djurvärld .......... 778
sp.
Bebyggelse och
näringsliv ................ 778
Turistförhållanden..... 778
Historia ............. 779
Litteraturanvisningar.. 780
Lapplands vapen.
I silverfält en naturfärgad
vildman, krönt och
omgjor-dad med gröna lövbindlar
samt bärande över höger
axel en likaledes
naturfärgad klubba.
Naturbeskaffenhet. L. omfattar den
innersta och högst belägna delen av det
nordsvenska höglandet. I ö. bildar landskapet en
täml. jämn, till stor del skogbevuxen platå,
där höjderna inom
samma trakter nå
ung. samma nivåer
men där terrängen
långsamt stiger
mot v. I detta
lapska platåland, som
är rikt på
moss-och myrmarker
samt smärre sjöar
och vattendrag,
äro de större
floddalarna ofta rätt
djupt nedskurna.
Den övre delen av
denna av urberg
uppbyggda lapska
platå har mer
omväxlande natur;
här höja sig
lågfjäll, såsom
Kieru-navaara, Dundret
m. fl., flera
hun
dra meter över omgivningarna, floddalarna
upptagas av sjökedjor, vilka på gränsen
mot fjällområdet i v. bli alltmer
betydande och fortsättas av de stora
lappländska randsjöarna, på gränsen mellan
urbergsområdet och fjällbildningarna. Fjällen resa
sig flerstädes brant över den lapska
platån. Dess östligaste zon tillhör lågfjällen;
dessa ha vanl. jämna höjdytor och rundade
former. V. härom vidtaga högfjällen, i regèl
uppbyggda av hårdare och mot erosionen
motståndskraftigare bergarter. Här ligga
Sveriges högsta fjäll, från n. Pältsa och
Måsko-kaise (upp till 1,518 m), Abiskofjällen (upp
till 1,765 m), Kebnekaise (2,123 m),
Sarek-fjällen (upp till 2,090 m), Ammarfjället (1,609
m), Norra Storfjället (1,764 m), Marsfjället
(1,589 m), Burg- el. N. Borgafjället (1,455 m)
m. fl., vilka genom sin motståndskraft mot
erosionen så att säga preparerats fram ur
landytan och blivit högst. V. om
högfjälls-zonen vidtar ånyo ett lågfjällsområde,
uppbyggt av Kölizonens lättvittrade berg. Dock
resa sig även här enstaka fjällmassiv högre,
ss. Vuoitaspakte (1,562 m), Sulitelma (på
svenskt område 1,869 m), Almallojäkna (1,667
m), Artfjället (1,554 m) m. fl. Inom
högfjällen framträder ofta en stark kontrast mellan
de djupt nedskurna huvuddalarna och
fjälltopparna; höjdskillnaderna bli flerstädes
1,000—-1,200 m. Landskapet avvattnas i allm.
till Bottniska viken genom ett antal stora
älvar, som komma från vattendelaren på
norska gränsen. De förnämsta huvudälvarna äro
Torne älv, med sjön Torneträsk och
bifloderna Vittangi, Lainio samt Muonio älvar,
Kalix älv med Kaitumälven, Lule älv, som
bildar Lulevatten, med Lilla Lule älv från
sjön Saggat, Pite älv med sjön Tjeggelvas,
Skellefte älv med Hornavan (med Sveriges
största kända insjödjup), Uddjaur och
Storavan, Ume älv med sjön Storuman och
Vin-delälven ävensom Ångermanälven med sjön
Malgomaj. Om djupen m. m. se kartan. Några
smärre områden avvattnas till Atlanten.
Mellan och nedanför de stora sjöarna bilda
floderna flera av Sveriges mest betydande
och kända vattenfall (se kartan), ss.
Har-språnget, Porjusfallen, Stora och Lilla
Sjöfallet. Om vattenkraftsförhållanden,
dammbyggnader och övriga regleringsarbeten se
artiklar om resp, floder. O- Sjn.
Geologi. Berggrunden utgöres i v. längs
riksgränsen av fjällkedjans metamorfa
bergarter, vilka från v. blivit överskjutna över de
på den i ö. belägna plattan av urberg vilande,
normala kambrosiluriska avlagringarna m. m.
Största delen av urbergsområdets s. parti, i
Västerbottens län, uppbygges av röda el. grå,
porfyrartade yngre graniter av
Revsundsgra-nitens typ. Av Skelleftefältets (se d. o.)
leptit- och skifferområde skjuter en flik in
vid Malå. Dessutom finnes ett skifferfält
vid Stensele. I den n. delen,
Norrbottens-delen, av urbergsområdet träda graniterna
mera tillbaka. På många ställen finnas dock
även där stora massiv därav. I Arvidsjaurs
socken förekomma sålunda röda, jämnkorniga
graniter, och i Gällivare socken spelar en
spräcklig, röd och vit granit, s. k. Linagranit
(av Lina älv), en stor roll. Porfyrer
uppträda dels i ett sydligare område, som från
Malå och Skellefte älv sträcker sig över
Arvidsjaur upp n. om Pite älv, dels i ett
nordligare, iiiellan Stora Lulevattnet och Kiruna.
I samband med detta senare förekomma
fyl-litiska lerskiffrar, kvartsitsandsten m. m.
Andra delar av urbergsområdet i norra L.
bestå av leptiter och gnejser. De
urbergs-plattan i v. närmast överlagrande
bildningarna torde delvis vara av prekambrisk ålder,
t. ex. den s. k. Sjöfallssandstenen; delade
meningar härska ännu om huruvida
sparag-miterna i L. äro prekambriska el.
kambrosiluriska. Den normala (östliga)
kambro-siluren innehåller jämte lerskiffrar
huvudsaki. kvartsiter och sandstenar. Fossil äro
däruti sällsynta.
Randen av fjällkedjans överskjutning kan
följas från Torneträsk ned till gränsen mot
Jämtland. De överskjutna massorna utgöras
av åtm. till mycket stor del kambrosiluriska
bergarter, skiffrar m. m. jämte vulkaniska
bildningar samt i dessa formationer
intru-derade eruptivbergarter, allt mer el. mindre
starkt metamorfoserat. På några ställen i
L. har man i denna s. k. västliga facies av
kambrosiluren funnit fossil (krinoidéer och
graptoliter). — I de till urberget hörande
porfyr-leptitområdena i norra L. finnas många
stora järnmalmsförekomster. Bland dessa
märkas främst Kierunavaara, Luossavaara
och Malmberget men därjämte även
Tuollu-vaara, Svappavaara, Mertainen, Ekströms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
