Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lee, Fitzhugh - Lee, Nathaniel - Lee, Richard Henry - Lee, Robert Edward - Lee, sir Sidney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
919
Lee, N.—Lee, S.
920
åt jordbruk i Virginia och var 1886—90 denna
stats guvernör. Han blev 1896 Förenta
staternas generalkonsul i Habana och var
diplomatiskt ombud där till spansk-amerikanska
krigets utbrott 1898. L. var 1899 amerikansk
militärguvernör över Habana och tog 1901
avsked ur aktiv tjänst. Han skrev en biogr. över
farbrodern Robert E. Lee (1894) och »Cuba’s
struggles against Spain» (1899). V. S-g.
Lee [II], N a t h a n i e 1, engelsk dramatiker
(omkr. 1653—92). Studerade i Cambridge,
skrev från 1675 elva tragedier, bland vilka
märkas »The rival queens» (1677),
»Theodo-sius» (1680) och »The massacre of Paris» (tr.
1690). Med Dryden samarbetade han i »The
Duke of Guise» (1683). L. var från 1684 långa
tider sinnesrubbad. Hans dramer förete
lidelsefulla utbrott i mängd men även ställen
av äkta poetisk känsla. (V. S-g.)
Lee [11], Richard Henry, amerikansk
statsman (1732 20/i—94 10/8); se släktartikeln.
Fick en omsorgsfull uppfostran i England,
valdes 1757 till led. av Virginias
representantförsamling (house of burgesses) och gjorde
sig där bemärkt genom livlig opposition mot
engelska parlamentets anspråk på
beskattningsrätt över kolonierna. L. var en av de
första, som framkastade tanken på s. k.
korrespondenskommittéer (1768) för enhetligt
uppträdande av alla de nordamerikanska
kolonierna, blev 1774 en av Virginias delegerade vid
den kontinentala kongressen i Filadelfia och
författade två av dess märkligaste
aktstycken, adressen till Brittiska Amerikas
befolkning (1774) och adressen till Storbritanniens
folk (1775). Å Virginias vägnar väckte han
7 juni 1776 det berömda förslaget till
kongressresolution, »att dessa förenade kolonier
äro och böra vara fria och oberoende stater,
fritagna från all underdånighet under
brittiska kronan, och att all politisk förbindelse
mellan dem och staten Storbritannien är och
bör vara alldeles upplöst», ett förslag, som
direkt ledde till oavhängighetsförklaringen av
4 juli 8. å. L. verkade 1780—84 i Virginias
folkrepresentation, var 1784—86 president i
kontinentala kongressen och valdes efter
författningens antagande 1789 till senator för
Virginia. Trots sin motvilja mot federalismen
blev L. en varm anhängare av Washingtons
förvaltning och utrikespolitik; han drog sig
1792 tillbaka till privatlivet. — Sonsonen R
i-chard Henry L., författare (1794—1865),
utgav »Memoir of the life of R. H. L. and
his correspondence» (2 bd, 1825). V. S-g.
Lee [II], Robert Edward, amerikansk
fältherre, högste befälhavare över de
konfe-dererade staternas stridskrafter (1807 10/i—
70 12/io); »e släktartikeln. L. blev 1829 officer
i ingenjörkåren, utmärkte sig som dennas
befälhavare under kriget med Mexiko,
särskilt vid erövringen av Vera Cruz 1847, och
belönades med överstes grad. Han var 1852
—55 föreståndare för militärakad. i West
Point och anförde 1859 de trupper, som
sändes mot fanatikern John Brown (se d. o.) vid
Harper’s ferry. Vid inbördeskrigets utbrott
erbjöds honom befälet över nordstaternas
arméer. Ehuru motståndare till negerslaveriet
och vän av unionen, ansåg han plikten
bjuda, att han ej övergav sin hemstat,
Virginia, varför han vid dess utträde ur
unionen tog avsked ur unionsarmén (april
1861). L. blev i maj s. å. befälhavare över
Virginias trupper, verkade en tid som
president Jefferson Davis’ militäre rådgivare
och fick våren 1862
högsta befälet över de
konfedererades
samtliga stridskrafter. Om
L :s verksamhet på
denna oerhört svåra post
se närmare
Nordamerikanska
inbördeskriget.
Hans första stora
framgång var
försvaret av
sydstatshuvud-staden Richmond mot
Mc Clellan under
»sjudagarsslaget» i
juni 1862. Sedan planerade han den stora
diversionen norrut, som gav Richmond
lättnad från nya anfall. Ett nytt
nordstats-anfall, av Burnside, mot Richmond
tillbaka-slog L. vid Fredericksburg (13 dec.), och under
1863 års fälttåg företog han efter segern över
Hooker vid Chancellorsville (2—3 maj) en
invasion i Maryland och Pennsylvania, hejdad
genom det förlustrika slaget vid Gettysburg
(1—3 juli), vilket nödgade L. att skyndsamt
retirera till Virginia. Där gjorde han hela
året 1864 tappert motstånd mot de i antal
överlägsna nordstatsarméer, som under Grant
framryckte mot Richmond. Till sist tvangs
han 2 april 1865 att utrymma Richmond och
sökte sedan med spillrorna av sin här förena
sig med general Johnston i Nord-Carolina
men upphanns av Grant och nödgades av brist
på livsmedel och ammunition att kapitulera
vid Appomattox (9 april). L. hade under
kriget givit glänsande prov på det »offensiva
försvarets» möjligheter i strid mot en
överlägsen fiende och var före sin tid i
uppskattandet av fältbefästningars taktiska
betydelse. Efter krigets slut blev L. i aug. 1865
president (rektor) för militärskolan
Washington college i Lexington (nu Washington and
Lee university), där han verkade till sin död.
Plikttrohet och redbarhet voro hans mest
utmärkande karaktärsdrag. Han utgav 1869
(med biogr.) en ny uppl. av sin faders
krigshistoriska memoarer. — Litt.: Biogr. av
Fitz-hugh Lee (1894), W. P. Trent (1899) och G. M.
Adam (1905); sir F. Maurice, »Robert E. L.,
the soldier» (1925). V. S-g.
Lee [II], sir Sidney, engelsk författare
(1859—1926). Graduerades i nya tidens
historia i Oxford 1882, blev 1883 biträdande red.
och 1891 huvudred, för »Dictionary of
national biography». Ur
de biografier han där
skrev framgingo bl. a.
hans värdefulla
levnadsteckningar över
W. Shakespeare (1898;
4:e, revid. uppl. 1925)
och drottning Viktoria
(1902; 2:a uppl. 1904)
samt »Great
english-men of the sixteenth
century» (1904; 3:e
uppl. 1910). L. utgav
1906 en kritisk uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
