Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1219
Linder, S. V.—Linderås
1220
Linder, Sven Vilhelm, teolog (f. 1887
S1/12); teol. lic. 1918, docent i exegetik i
Lpp-eala 1922, teol. dr 1924, prof, i exegetik vid
Uppsala univ. 1927. Bland L:s skrifter
märkas »Sauls Gibea» (1922) och »Studier till
Gamla Testamentets föreställningar om
anden» (1926). L. har dessutom i ett flertal
skrifter nedlagt vetenskapliga rön från ett
par studieresor till Palestina. E. A.
Linderberg, Fernando, dansk
socialekonomisk författare (1854—1914). Var först
trädgårdsmästare, genomgick folkhögskola och
ägnade sig fr. o. m. 1881 åt
folkupplysningsarbete, först i anslutning till
socialdemokratien, senare till den kristlig-sociala rörelsen i
utlandet. 1898 bildade L. Udvalget til social
oplysnings fremme och gjorde 1899 dess
sekretariat till en självständig institution,
vilken mycket bidragit att sprida
socialeko-nomiskt vetande i Danmark. Han utgav bl. a.
»Frikonkurrencen og socialismen» (1895) och
»Kristendommen og den sociale udvikling»
(1903—08), L:s huvudarbete. P. E-t.
Linderholm, Johannes Emanuel,
teologisk författare (f. 1872 4/4). Blev student
1897, teol. lic. 1908, docent i kyrkohistoria
1911, teol. dr 1915, prof, i kyrkohistoria 1919,
allt vid Uppsala univ.
Som kyrkohistorisk
forskare har L. gjort
en viktig insats.
Särskilt har han verkat
för en rättvisare
förståelse av den stora
folkväckelsens och
dess föregångares
betydelse för svenska
folkets religiösa liv
liksom för en
fördjupad insikt i de
folkliga fromhetsrörelser-nas egenart (»Sven
Rosén och hans insats i frihetstidens radikala
pietism», 1911, »Pingströrelsen», 1924,
»Pingströrelsen i Sverige», 1925). L. har även
företagit värdefulla undersökningar av folklig
tro och övertro i allmänhet (»Om kometernas
religiösa tolkning i äldre tider», i
Bibelforskaren 1910, »Nordisk magi», I, 1918, »De
stora häxprocesserna i Sverige», I, s. å.). L.
har framträtt som ledande förkämpe för
liberal teologi och en av förgrundsfigurerna i
kampen mellan gammal och ny tro. Mot den
kyrkliga traditionalismen har han förfäktat
nödvändigheten av koncentration kring
kristendomens grundvärden: Jesu gudstro och
evangeliets sedliga ideal. Hindret för en
religiös reformation i sådan riktning ser han
framför allt i det kristologiska dogmat och
Kristus-kulten (»Från dogmat till evangeliet», 3:e
uppl. 1926; först i »Det andliga nutidsläget
och kyrkan». I, 1919), »Jesu bergspredikan i
kortfattad utläggning för folkskolans
undervisning», 1922). Uppmärksamhet och
erkännande ha särskilt hans förslag till
gudstjänstens reformering (»Svensk evangeliebok»,
1920, »Der Hauptgottesdienst», 1925)
tillvunnit sig. framför allt i Tyskland. Sedan 1929 är
L. ledare för det av honom då stiftade
Sveriges religiösa reformförbund, som bl. a.
genom tidskriften Religion och
Kultur (från 1930) vill verka för kristendomens
förnyelse i frisinnad anda. Mångsidighet och
uppslagsrikedom utmärka hans författarskap,
varur ytterligare må anföras »Om den kristna
statskyrkans uppkomst» (1914), »Det svenska
kyrkolifvets reorganisation» (1915),
»Kristendomen och kriget» (1916), »Evangeliets värld»
(1918), »Reformation och världsutveckling», I
(s. å.), »Evangelisk tros- och sedelära» (1925).
Sedan 1920 redigerar L. Kyrkohistorisk
Årsskrift. T. A-æ.
Linderot, Lars, väckelsepredikant i
Göteborgs stift (1761—1811). Prästvigdes 1787 och
blev komminister i Tölö 1800. L. var en
allvarlig botpredikant av säreget personligt
skaplynne. Allmogen lyssnade ivrigt till hans
färgstarka och uppskakande fria föredrag.
Efter uppteckningar utgavs efter honom en
samling »Högmessopredikningar» (senaste
uppl. 1913), som blev mycket spridd liksom
hans »Andeliga sånger» (1815). Klassisk är
hans psalm »Ingen hinner fram till den eviga
ron», n:r 576 i svenska psalmboken. B. A.
Linderoth, Gustaf Wilhelm (1816—
71) och hans son John Gustaf (1848—
1924), berömda urmakare i Stockholm, med
fabrikation av tornur o. a. större tidvisare
som specialitet. J. G. L. stiftade 1904
Urmuseet i Stockholm och donerade dit många
dyrbara föremål ur sin stora samling. G. H-r.
Linders, Frans J o s u a, statistiker (f.
1882 28/io). Blev efter studier i astronomi i
Lund oeh Wien samt i statistik i Uppsala
docent där 1925. L. har därjämte varit
verksam som statistiker i Läroverksöverstyrelsen
och Socialstyrelsen samt som souschef vid
Statens rasbiologiska institut. Han har utfört
omfattande studier över det svenska
prästerskapets demografiska förhållanden. K. Lmk.
Linders, J a c o b, jurist (f. 18 6 8 25/7), bror
till S. L. Blev assessor i Svea hovrätt 1902,
revisionssekr. 1906 och är sedan 1909
häradshövding i Södra Åsbo och Bjäre härads
domsaga i Skåne. L. har förtjänstfullt ägnat sig
särskilt åt fattigvårdslagstiftningen, blev 1907
led. av och sekr. i
fattigvårdslagstiftnings-kommittén och var 1921—23 dess ordf. L.
har utgivit bl. a. lagkommentaren »Lag om
fattigvården den 14 juni 1918» etc. (1918).
Linders, Sven, politiker (f. 1873 14/s), bror
till J. L. Ägnade sig åt jordbruk, blev 1910
led. av Malmöhus läns landsting och har varit
dess ordf. 1919—21 och sedan 1923. L. var
1909—17 led. av
Andra kammaren och
blev 1927 led. av
Första kammaren. 1912
—17 och från 1927
var han led. av
jordbruksutskottet. L. var
1917—21 och blev
ånyo 1923 t. f.
domänintendent i
Malmöhus län. L., som är
socialdemokrat, var
jordbruksminister okt.
1921—april 1923 i
Hj. Brantings andra
ministär och okt. 1924—juni 1926 i den tredje
socialdemokratiska ministären. R. L-dm.
Linderås, socken i Jönköpings län, N.
Vedbo härad, vid östgötagränsen, v. om Tranås;
104,98 kvkm, 1,661 inv. (1930). Kantas i v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
