Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Livförsäkring
42
vid livränta på flera liv, så länge någon av
försäkringstagarna lever. Den
uppskjutna livräntan kan tagas mot
engångs-premie eller fortlöpande premier och börjar
utgå först sedan försäkringstagaren uppnått
en bestämd ålder; överlevelseräntan
åter utgår exempelvis till en hustru endast
för det fall, att hon överlever sin man, och
fortsätter att utgå, så länge hon lever efter
mannens dödsfall. De bägge senare
försäkringsformerna sammanfattas ofta under
benämningen pensionsförsäkring (se
d. o.). — Alla de nu nämnda typerna av 1.
kunna givetvis på olika sätt modifieras och
kombineras, varigenom en mångfald olika
försäkringsformer uppkommer.
All 1. bygger i främsta rummet på
statistisk erfarenhet rörande den mänskliga
dödligheten i olika åldrar och under
olika förhållanden samt vidare på vissa
antaganden om den räntefot, som under
för-säkringstiden anses kunna erhållas på
försäkringsgivarens placeringar, och på
tillgänglig erfarenhet ang. de omkostnader, som
äro förbundna med bedrivandet av 1. Med
utgångspunkt från bestämda antaganden om de
nämnda tre beräkningselementen kunna
matematiska formler för beräkning av premier
o. s. v. härledas. Givetvis måste man vid
dessa antaganden hålla sig på den säkra sidan
och dessutom förse premierna med vissa
sä-kerhetstillägg. Normalt avkastar därför
livförsäkringsrörelsen en betydande vinst.
Karakteristisk för 1. i bl. a. Skandinavien är
dess kooperativa natur i den meningen, att
det på rörelsen uppstående överskottet till
övervägande del i en el. annan form
återbetalas till försäkringstagarna som vinstandelar.
De premier, som inbetalas till ett
livförsäkringsbolag, förvaltas av detta på helt olika
sätt vid olika försäkringsformer. Enklast äro
förhållandena vid en temporär
dödsfallsför-säkring med s. k. naturliga premier. Varje
årspremie är där beräknad att motsvara
endast den löpande dödsrisken för året jämte
bolagets omkostnader. Om ett stort antal
personer samtidigt teckna dylika
försäkringar, komma därför deras premier att i sin
helhet förbrukas för utbetalande av
försäkringssummor för dem, som dö under året,
samt för bestridande av omkostnader. Ingen
fondbildning sker hos bolaget, och ingen
ersättning kan följaktligen lämnas en
försäkringstagare, som önskar sluta med sin
försäkring, emedan premierna åtgått till
täckande av den risk, som bolaget stått. — Vid
de flesta former av 1. äro emellertid
förhållandena mera komplicerade. Jämsides med
riskmomentet uppträder även ett
spar-moment, som föranleder en viss
fondbildning hos bolaget. Tydligast visar sig detta
vid den vanliga blandade liv- och
kapitalförsäkringen, där försäkringssumman under alla
förhållanden skall utbetalas senast vid den
bestämda åldern. Endast en del av premierna
får vid en sådan försäkring tagas i anspråk
för den löpande riskens täckande, under det
att återstoden måste fonderas efter sådana
grunder, att försäkringssumman vid den rätta
tidpunkten föreligger färdigbildad. Den fond,
som på detta sätt bildas för ett bolags
samlade bestånd av 1., kallas bolagets
premie
reserv, och dess regelbundet
återkommande beräkning är en av de viktigaste
uppgifterna för den på matematiska grunder
vilande livförsäkringstekniken.
En försäkringstagare, som önskar i förtid
sluta med sin 1., kan vid vissa
försäkringsformer erhålla en kontant gottgörelse, det
s. k. återköpsvärdet, vilket i
allmänhet beräknas med utgångspunkt från
försäkringens andel i premiereserven. Då en större
eller mindre del av premierna åtgått för
täckande av dödsrisken, är återköpsvärdet vanl.
betydligt mindre än de inbetalade och
förräntade premiernas summa, vilket alltså
ingalunda, såsom många föreställa sig, innebär
någon oberättigad vinst för
försäkringsbolaget. Livräntor, och över huvud
försäkringar för livsfall, ha i allmänhet intet
återköpsvärde, emedan här förekommande
premiereserver icke såsom vid
dödsfallsför-säkring kunna betraktas som
försäkringstagarens tillgodohavande. Det ligger nämligen
i livsfallsförsäkringens natur, att i händelse
av dödsfall den innestående premiereserven
måste tillfalla bolaget.
Redan under romartiden finner man spår
av 1. i form av sammanslutningar för
lämnande av begravningshjälp. Dylika
förekom-mo även under medeltiden, varjämte vissa
former av temporär L, t. ex. för sjöfarande,
praktiserades, ofta under form av
vadslagning. Först efter mitten av 1600-talet
grundlädes sannolikhetskalkylen (se d.
o.) av P. de Fermat och B. Pascal, varefter
den under slutet av 1600-talet och början av
1700-talet vidare utvecklades av bl. a.
Ber-noulli och De Moivre. Samtidigt uppkom
en vetenskaplig dödlighetsstatistik,
förnämligast genom ett berömt arbete av
astronomen Halley (1693). Genom dessa
arbeten, som på flera håll vidare bearbetades,
bereddes marken för en på rationella
grunder uppbyggd L, och den första på tekniskt
riktiga principer grundade
livförsäkringsanstalten trädde 1762 i verksamhet i England.
Först betydligt senare vann 1. insteg även i
andra länder; sålunda bildades det första
svenska bolaget för 1. ej förrän 1855, och
detta ehuru Sverige redan på 1700-talet
genom en för dåtida förhållanden enastående
befolkningsstatistik spelat en icke oväsentlig
roll för utvecklingen av 1. på andra håll.
F. n. (1930) bedrives 1. i Sverige av ett
tjugutal bolag, varjämte staten genom sin
socialförsäkring bedriver en omfattande
liv-ränterörelse. I viss omfattning bedrives 1.
även av understödsföreningar samt av
ränte-och kapitalförsäkringsanstalter. De enskilda
bolagens verksamhet regleras av
lagbestämmelser, förnämligast i lagen om
försäkringsrörelse (1917) och lagen om
försäkringsavtal (1927). Bolag, som bedriver L, är
skyldigt att hos konungen söka fastställelse på
grunder för verksamheten, i fråga om
beräkning av premier och fonder,
återköpsvär-den, vinstandelar o. dyl. Grundernas
tillämpning övervakas av Försäkringsinspektionen
(se d. o.), som även enl. vissa regler
kontrollerar pantsättning av bolagens fonder till
försäkringstagarnas säkerhet och i övrigt
utövar tillsyn över verksamheten. Hos bolag, som
bedriver 1., skall enligt lagens bestämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
