Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lomonosov, Michail Vasiljevitj - Lomsläktet - Łomża - Londe - Londinium - London - Läge och naturförhållanden - Areal och administrativ indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Lomsläktet—London (Areal och administrativ indelning)
156
skapande av en från Västerlandet
emancipe-rad rysk bildning, blev han — personligen
livet ut en råbarkad rysk musjik — sin tids
ryska kulturella monumentalgestalt. I kemi,
fysik, metallurgi, astronomi, geografi
författade han en rad arbeten, vilka, icke utan
självständiga vetenskapliga uppslag av djärvt
skarpsinne, utgöra goda populariseringar av
dåtida vetenskap, för vars samhällsnyttiga
exploatering han intresserade sig (själv
an-lade han en fabrik för tillverkning av mosaik).
Bland hans geografiska arbeten märkes en
latinsk skrift, som han i egenskap av
utländsk medlem (från 1761) av sv. Vet.-akad.
publicerade i dess handlingar: »Tankar om
isbergens uppkomst uti de nordiska hafven».
Största betydelsen ägde L. som litterär
banbrytare (»ryska litteraturens fader») dels
genom en del teoretiska skrifter i rysk
retorik, poetik och grammatik (viktiga äro
särskilt hans försök att, med uppdragande av
gränslinjer mellan kyrkslaviskan och ryskan,
skapa ett ryskt litteraturspråk), dels också
genom litterär alstring. Mest bekanta äro
hans oden, vilka med all sin servilism
gentemot tronen och sin bombastiska stil dock
äga en viss poetisk schvung. En del
stilistiska förtjänster — men också endast sådana
— äger hans ryska -historia, där han för lång
tid framåt lyckades ur ryska
historieskrivningen fördriva den tyske akademikern i
Petersburg G. Fr. Müllers teori om Ryska rikets
varjagiska ursprung. A. Kgn.
Storlom, Colymbus arcticus (överst t. v.), vitnäbbad
islom, C. adamsi (överst t. h.), islom, O. imber (i
mitten), smålom, C. stellatus (nederst t. v.).
Lomsläktet, Coly’mbus, ett till fam. lommar
av ordn. lomfåglar (se d. o.) hörande
fågelsläkte. Framtårna äro förenade med simhud,
baktån är liten, näbben stark, rak, hoptryckt
och mycket spetsig med springlika näsborrar,
vingarna spetsiga med mycket styva pennor,
fjäderdräkten tät. Alla simma och dyka med
stor skicklighet och flyga snabbt, trots att
de endast med en viss svårighet förmå lyfta.
De leva huvudsaki. av fisk men förtära även
kräftor, blötdjur och vatteninsekter. De häcka
vanl. vid insjöar, helst belägna ej långt från
havet, dit de ofta flyga för att fiska. Boet
bygges alltid mycket nära stranden. Kullen
innehåller två, vanl. bruna ägg. Alla 1. ha
ett genomträngande, skrikande läte. Då
köttet är onjutbart och fjäderdräkten till föga
nytta för människan, utsättas de ej för
syste
matisk jakt. L. förekommer i de
nordliga delarna av n. halvklotet. S t o r 1 o
m-m e n, C. arcticus, når en längd av 77 cm.
Huvudet är ovan askgrått, kroppen ovan
svart och tätt vitfläckig, under vit.
Dunungen är svartbrun. Den förekommer täml.
allmänt över hela Sverige vid sjöar med
övervägande steniga stränder. Vintern tillbringas
vid kusterna, så länge vattnet är öppet.
Smålommen, C. stellatus, blir 71 cm
lång. Ryggsidan är brunsvart, undersidan vit,
huvudet och halsen askgrå, utom framhalsen,
som är brunröd (i vinterdräkt vit). Den är
allmän vid fjällvattnen men förekommer som
häckfågel även längre söderut ända ned i
Götaland, ehuru sparsammare. I s 1 o m m e n,
C. imber, som blir större än storlommen,
häckar på Island och Grönland, anträffas
vintertid vid norska kusten och tillfälligtvis i
Sverige. Vitnäbbad e islommen, C.
adamsi, från Sibirien och arktiska Nordamerika
har några gånger iakttagits i Sverige. T. P.
Lomza [lå’m$a], stad i po. vojevodskapet
Bialystok, vid Narew; 22.014 inv. (1921). L.,
förr en av Polens största städer och den
starkaste av Narewfästningarna, gick tillbaka
efter upprepade belägringar (bl. a. av
svenskarna i början av 1700-talet). — Under
världskriget var L. en av de befästa
stödjepunkterna vid Narews försvar mot de från n.
framträngande tyskarna men intogs av armén
Scholtz 10 aug. 1915. Jfr Polsk-ryska
fronten.
Londe, missionsstation i Belg. Kongo, vid
hamnstaden Matadi, anlagd av Svenska
missionsförbundet 1892. Se kartan vid Kongo.
Londlnium, lat. namnform för London.
London [la’ndon], Englands och Brittiska
rikets huvudstad. L. ligger på ömse sidor
om Thames, omkr. 80 km från flodens utlopp
i Nordsjön.
INNEHÅLL:
sp.
Läge och
naturförhållanden .............. 156
Areal och administrativ
indelning ........... 156
Folkmängd............ 157
Stadsbeskrivning...... 158
Industri, handel,
sjöfart och hamn......... 163
Kommunikationer ..... 164
Livsmedelstillförsel ... 164
Förvaltning ......... 165
Rättsväsen........... 165
Finanser............. 166
Fattig- och sjukvård ... 166
sp.
Gas, elektricitet, vatten,
brandväsen .......... 166
Religiösa förhållanden
och
undervisningsväsen ............... 166
Museer och bibliotek... 167
Tidningspress ........ 168
Teatrar, lärda sällskap
och klubbar ......... 168
Sport................. 168
Svenskarna i London... 169
Historia ............. 169
Litteraturanvisningar.. 171
L. är beläget i en sänkning i kalkgrunden
mellan North Downs i s. och Chiltern hills
i n. Landet är i allm. lågt men höjer sig
norrut vid Highburys kullar till 46 m ö. h.,
vid Highgate till 129 m och vid Hampstead
till 134 m. S. delen av L. omges av
utlö-pare från North Downs, som vid Sydenham
nå en höjd av 112 m. Thames har ett
slingrande lopp genom L. och en bredd av 180—
270 m. Den är mycket sällan isbelagd.
L. är en i jämförelse med andra storstäder
hälsosam stad. Dödlighetssiffran 1928 var
11,3 °/oo- Årliga medeltemp. är omkr. 10° C.
Nederbörden är i genomsnitt omkr. 925 mm.
Egendomlig för L. är den s. k. London fog,
en gulsvart dimma (se Dimma, sp. 939).
Areal och administrativ indelning. L:s ad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
