Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lund - Historia - Lund (landskommun och -församling) - Lund, Alf - Lund, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Lund—Lund, E.
310
m. m. särskilt bidragit till dess nutida
karaktär. C. W-ll. (B. H-d.)
Litt.: Se litt. till art. Lunds
domkyrka, Lunds stift och Lunds
universitet; talrika uppsatser i M. Weibulls
samlingar ang. skånsk historia (1868—73, 1874—
80, 1891—95) och i Hist. Tidskr. för
Skåneland, utg. av L. Weibull (7 bd, 1901—-23);
Skrifter utg. av Föreningen Det gamla Lund
(hittills 11 n:r, 1919—29); M. Weibull, »Från
L. och Lundagård» (1902); Fr. Carlsson. »Det
gamla L.» (1907); H. Wåhlin, »L.» (1924); om
katedralskolan se monogr. (1896) av och saml.
(1926) utg. av C. Sprinchorn; se i övrigt G.
Carlquists allsidiga bibliogr.
»Lundalittera-ratur» (i Biblioteksbladet 1919). B. H-d.
En strid vid L. stod 28 april 1525, då Sören
Norbys rebelliska bondehär besegrades av
Johan Rantzau. — 4 dec. 1676 stod det
ryktbara »slaget vid L.» mellan en svensk armé
under Karl XI (och S. G. Helmfelt) och en
dansk under Kristian V (och Karl Arenstorff).
Slaget framgick ur ett tvångsläge. Karl XI
hade trots den framskridna årstiden senhösten
1676 med den nyorganiserade armén ryckt ned
i Skåne för att söka avgörande. Danskarna
undandrogo sig detta. I början av dec. lågo
arméerna mitt emot varandra 10 km n. om
L., den svenska (6,500 stridande) vid Lilla
Harrie n. om Kävlingeån, den danska (11,500
stridande) s. om ån vid Skälshög. Svenska
armén var försvagad av sjukdom och
proviantbrist. Att gå tillbaka skulle ha medfört
de allvarligaste moraliska följder, varför Karl
XI beslöt att till varje pris åvägabringa ett
avgörande. Stridsplanen var att avmarschera
åt höger, bryta av åt vänster, övergå ån, göra
vändning åt vänster och anfalla fiendens
flank. An frös till och underlättade
övergången. Natten till 4 dec. utfördes
framryckningen. Armén hann över, innan danskarna
alarmerades. Terrängen var emellertid
ogynnsam för anfall mot lägret, varför Karl XI
fortsatte mot höjden vid L., där terrängen
var gynnsammare och man stod på fiendens
förbindelseväg. Danska armén avmarscherade
åt vänster, bröt av åt vänster och
marscherade nästan parallellt med den svenska,
likaledes i riktning mot L. Kappränningen
resulterade i att täterna (svenska högra flygeln,
som Karl XI tog befäl över, den danska
vänstra närmast förd av generalmajor A.
Sandberg; båda bestående av kavalleri; i den
svenska ingick bl. a. Livreg:tet under Nils
Bielke) vid 9-tiden drabbade ihop på
Mölle-vången och Galgbacken strax n. om L.
Danskarna slogos på flykten, svenskarna förföljde
linda till Lödde å, varigenom deras högra
flygel kom att vara borta under huvudstriden.
I sinom tid kommo även arméernas mitt och
återstående flyglar i strid. Svenskarna stredo
tappert men lågo under för övermakten.
Omkr. kl. 3 e. m. stod den svenska skaran med
ryggen mot L. Mitt emot stod fienden färdig
till anfall, och svenskarna voro beredda att
uppgiva striden. Då inträffade i fiendens
rygg svenska högra flygeln, som slutligen
återvänt från förföljandet. Den möttes
omedelbart med övermakt. Läget var
utomordentligt kritiskt; situationen kunde endast räddas
genom ingripande av arméns huvuddel n. om
L.. men denna kunde ej uppfatta läget. Då
Bild 31. Kartskiss över slaget vid Lund 1676.
red Karl XI själv, åtföljd av Ascheberg och
Dahlbergh, i sporrsträck genom luckorna
mellan de danska förbanden och satte den
svenska slagordningen i marsch framåt.
Danskarna omfattades från tre håll och ledo
oerhörda förluster. Segern var vunnen. I döda
och sårade förlorade fienden omkr. 5,000 man
(dubbelt mot svenskarna), 1,500 man togos
till fånga, 51 kanoner samt 64 fanor och
standar blevo segrarens byte (svenskarna
förlorade å sin sida 26 fanor och standar). —
Segern gav möjlighet att med kraft fortsätta
kriget och kan därför sägas ha varit
avgörande. — Litt.: L. Tingsten, »Slaget vid Lund»
(i Karol. Förb:s Årsbok 1926). Wdt.
Lund, landskommun och -församling i
Malmöhus län, Torna härad, omfattar två
skilda områden invid staden Lund, det större
i n. ö., det mindre i s., begränsat av Höjeån
och bl. a. omfattande S:t Lars sjukhus; 12,90
kvkm, 864 inv. (1930). 1,183 har åker, skog
saknas. Ingår i L:s stads- och
landsförsamlingars pastorat i Lunds stift, Torna kontr.
Lund, Alf, norsk militär, ingenjör (1851—
1918), bror till O. W. L. Blev 1907 överste
samt 1911 generalmajor och chef för
Kristiansands infanteribrigad. Som ingenjör deltog
L. i järnvägsanläggningar o. dyl. i Norge,
Sverige och Spanien. Jämte brodern var han
chef för Luossavaarabolagets anläggningar i
Narvik 1889—1904. (M. H.)
Lund, Emil, svensk-amerikansk författare
(f. 1850 23/7 i Falun). Blev student i Uppsala
1870, prästvigdes 1874, var kyrkoherde i
Aspe-boda och Edsviken (Dalarna) 1880—90 samt
folkskolinspektör 1885—90. L. flyttade 1890
till U. S. A., blev pastor i Augustanasynodens
tjänst, från 1916 i Minneapolis. 1898—1902
var han lärare vid Bethany college i Linds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
