Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maya (indianfolk) - Mayaspråk - Mayenne (flod) - Mayenne (departement) - Mayenne, Charles de Lorraine - Mayer, Christian - Mayer, Johann Friedrich - Mayer, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
Mayaspråk—Mayer
1062
Litt.: A. P. Maudslay, »Archaeology» (
»Biologia Centrali-Americana», 4 vol., 1889—
1902); W. H. Holmes, »Archeological studies
among the ancient cities of Mexico» (1895—
97); K. Sapper, »Das nördliche
Mittel-Amerika» (1897); E. Seler, »Gesammelte
Abhand-lungen zur amerikanischen Sprach- und
Alter-thumskunde» (5 vol., 1902—23); A. M. Tozzer,
»A comparative study of the mayas and the
lacandones» (1907); H. J. Spinden, »A study
of maya art» (1913), »The reduction of mayan
dates» (1924), »Ancient civilizations of Mexico
and Central America» (1928), »Maya dates and
what they reveal» (1930); S. G. Morley, »An
introduction of the maya hieroglyphs» (1915);
Diego de Landa, »Relation des choses de
Yuca-tan» (1928—29); F. Termer, »Zur Ethnologie
und Ethnographie des nördlichen
Mittelameri-ka» (i »Ibero-Amerikanisches Archiv», 1930). I
»Bulletin 28, Bureau of american ethnology»
(1904) finnas 18 viktiga uppsatser om m:s
religion, tideräkning, skrift etc. av E.
Förste-mann, E. Seler m. fl. Omfattande bibliografi
finnes i Ethnologischer Anzeiger (l:a årg.,
1926) och i den årl. utkommande Journal de
la Société des Américanistes de Paris. S. L-é.
Mayaspråk, en grupp amerikanska språk,
som talas av mayafolken i detta ords
vidsträcktare mening (se Maya). De förnämsta
och mest kända av dessa språk äro maya
i Yucatan, huasteca på Mexikos ö. kust samt
quiché i Guatemala o. s. v. Till mayaspråket
höra trol. även de ännu icke tolkade
hiero-glyfiska inskrifterna på fornlämningarna inom
detta folks område. Manuskript med samma
slags skrivtecken på papper av en ficusarts
bastfibrer finnas i Dresden, Paris och
Madrid. En om händelserna 1511—18 (i
Yucatan) handlande krönika är utg. och tolkad
av H. de Charencey i »Chrestomathie maya»
(1891). Det för alla m. gemensamma
fonetiska systemet omfattar 5 vokaler (a, e, i, o,
u), vidare k, t, p; b, w, m, n; j, l, s, s (tyskt
sch), ch samt affrikatorna ts, ts. Grammatiskt
genus saknas, men vid nomen göres skillnad
mellan ord, som beteckna levande el. dött.
Av mayalitteratur må nämnas Popol-vuh
(quichéstammarnas nationalkrönika, utg. av
Scherzer, 1857, och E. C. Brasseur de
Bour-bourg, 1861); D. G. Brinton, »The books of
Chilan Balam, the prophetic and historic
re-cords of the mayas of Yucatan» (1882), »The
maya chronicles», utg. av Brinton (s. å.). Jfr
Brasseur de Bourbourg, »Dictionnaire,
gram-maire et chrestomathie de la langue maya»
(1872); C. P. Bowditch, »Memoirs on the maya
language and antiquities» (1900—01). K. F. J.*
Mayenne [majä’n]r högerbiflod till Loire, i
n. v. Frankrike, flyter 195 km mot s. och
förenar sig med Sarthe till den 10 km långa
Maine. Segelbar 125 km.
Mayenne [majä’n], dep. i n. v. Frankrike,
kring floden M.; 5,212 kvkm, 259,934 inv.
(1926). Utgjorde förr en del av provinserna
Maine och Anjou. Är ett vågformigt
slättland, som norrut höjer sig till omkr. 400 m.
Jordbruk huvudnäring, betydande biskötsel
och beredning av cider. Huvudstad: Laval.
Mayenne [majä’n], Charles de
Lor-r a i n e, hertig (från 1573) av M., fransk
politiker (1554—1611), var andre son till
Fran-gois de Lorraine, hertig av Guise (se d. o.).
M. deltog i hugenottkrigen som anhängare
till sin bror Henri och ställde sig i
spetsen för den katolska
ligan, sedan Henrik
III dec. 1588 låtit
röja ur vägen M:s
bröder Henri och
Louis. M. ville ej
själv uppträda som
tronpretendent utan
sköt fram den gamle
kardinalen av
Bourbon (se Bourbon,
sp. 1011), vilken som
»Karl X» utnämnde
M. till rikets
lieute-nant général. M.
be
segrades av Henrik av Navarra vid Arcques
1589 och Ivry 1590 men slöt 1596 fred med
denne (då Henrik IV), blev guvernör i
Ile-de-France och var sedan en lojal undersåte.
Mayer [mäPer], Christian, tysk
astronom (1719—83). Upprättade och förestod ett
observatorium i Mannheim. M. var den förste,
som uppmärksammade dubbelstjärnornas
betydelse och påbörjade systematiska studier
av dessa. Han utgav den första
dubbelstjärn-katalogen med iakttagelser över 80 objekt,
de flesta upptäckta av M. själv. K. Lmk.
Mayer [måi’or], Johann Friedrich,
generalsuperintendent över Svenska
Pommern och Rügen (1650—1712). M. har blivit
mest känd genom sin bittra kamp mot
pie-tismen. M. blev 1691
överkyrkoråd, och det
var utan tvivel på
hans föranstaltande,
som Karl XI 6 okt.
1694 utfärdade ett
strängt edikt för sina
tyska provinser mot
pietismen och särskilt
mot »hemliga
conven-ticula». Av Karl XII
utnämndes M. 1701
till
generalsuperintendent över Pommern
och Rügen. 1704 upp
sökte han Karl XII, då i Polen, och utverkade
1705 en kungl. befallning till ärkebiskopen i
Uppsala att sätta sig i förbindelse med M. till
pietismens motarbetande. 1706 var han ånyo
hos Karl XII, som då utfärdade det skarpa
ediktet mot pietister, daterat Luszk i
Voly-nien 7 juni 1706. En mängd stridsskrifter
utgick från M :s hand. G. A-n.
Mayer [mäPor], Robert, tysk
naturforskare (1814—78), studerade medicin och
praktiserade i sin
hemstad, Heilbronn, samt
besökte som läkare på
ett holländskt fartyg
Java. Där observerade
M., att blodet vid
åderlåtningar hade
ljusare färg än i
Europa. Därav slöt han,
att kroppens
ämnesomsättning beror av
luftens temp.: ju
hetare luft, dess svagare
ämnesomsättning
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
