Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meyer, Julius Lothar - Meyer, Kuno - Meyer, Ludvig - Meyer, Markus - Meyer, Otto Johan Fredrik - Meyer, Paul - Meyer, Richard Moritz - Meyer, Victor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1295
Meyer, K.—Meyer, V.
1296
nalzahlen neu berechnet» (1883) och
»Grund-züge der theoretischen Chemie» (1890; 3:e
uppl. 1902). G. S-ck.
Meyer [måPør], Kuno, tysk keltolog (1858
—1919), yngre bror till Eduard M.
Studerade i Leipzig, blev 1884 lektor i tysk och
keltisk filologi vid Liverpools univ. och 1895
prof. där. 1897 uppsatte han Zeitschrift für
Celtische Philologie, som blev den ledande
tidskriften på området, och 1898 Archiv für
Celtische Lexicographie. Samtidigt var han
ledare av School of irish learning i Dublin
och utgav dess publikation Erin. 1911
kallades han till prof, i keltiska i Berlin. Som
utgivare, kulturhistoriker och filolog var M.
framstående. Jfr W. Schulze i
Sitzungsbe-richte der Berliner Akademie 1920.
Meyer [mejar], Ludvig, norsk jurist och
socialpolitiker (f. 1861). Tog 1882 jur.
äm-betsexamen och gjorde sig snart politiskt
bemärkt genom vältalighet och oräddhet. Sedan
1885 har M. varit advokat i Oslo. Han förde
bohemförfattaren Hans Jægers sak i
tryckfrihetsmålet mot denne 1885—86. M. slöt sig
till socialdemokratien, redigerade 1898—99
partiets huvudorgan Socialdemokraten men
bröt 1903 med partiet. Av M :s broschyrer
märkes »Socialistisk beskatning og
samfundsordning» (1917). Sedan 1921 har han ej deltagit
i politiken. M. H.
Meyer [mäPer], Markus, tysk politiker
(omkr. 1500—juni 1536), en av Lybecks
ledande män vid tiden för grevefejden (se d. o.).
M. hade varit smed i Hamburg och därefter
legoknektsanförare i dansk tjänst, tog sedan
anställning i Lybeck och vann där anseende
som duglig krigsman. I grevefejden, vilken
huvudsaki. var M:s och Jürgen Wullenwevers
verk, kröntes icke M:s personliga deltagande
med framgång. Sedan han i dec. 1534 begivit
sig till Skåne för att bekämpa svenskarna
och skånska adeln, blev han slagen och
tillfångatagen vid Hälsingborg 13 jan. 1535. Han
sattes i fängelse i Varberg, lyckades
visserligen 12 mars 1535 genom en djärv kupp göra
sig till herre över detta slott men måste 27
maj 1536 ge sig åt danskarna, dömdes till
döden och avrättades. Fr. W. (G. C-n.)
Meyer [mejar], Otto Johan Fredrik,
konstgjutare, ciselör (f. 1852 24/i), son till
lito-grafen Johan Fredrik M. (1806—93), som
var bosatt i Stockholm 1842 och bl. a. utgav
Illustrerad Tidning med A. Blanche o. a. 1855
—67. M. studerade vid Konstakad. och
Slöjdskolan samt arbetade hos statygjutarfirman
Lenz Heroldt i Stockholm och Nürnberg,
därefter ett år i Wien, Stuttgart och Florens.
1874—1919 hade M. eget konstgjuteri i
Stockholm, där ett stort antal monument götos
under M:s ledning.
Meyer [mäja’r], Paul, fransk filolog (1840
—1917), prof, i sydeuropeiska språk och
litteraturer vid Cöllège de France 1876—1906,
chef för École des chartes 1882—1916, utgav
»Alexandre le Grand dans la littérature
fran-gaise du moyen äge» (2 bd, 1886), »Histoire de
Guillaume le Maréchal» (2 bd, 1891—94),
många utmärkt kommenterade fornfranska
texter, »Documents linguistiques du midi de
la France» (1909) m. m. 1872 grundläde han
jämte G. Paris tidskr. Romania. M., en av
franska romanistikens främste, var särskilt
utomordentlig vetenskaplig kritiker,
textutgivare och manuskriptforskare. (E. S-f.)
Meyer [mäi’or], Richard Moritz, tysk
litteraturhistoriker (1860—1914), 1903 e. o.
prof, i Berlin, skrev »Die altgermanische
Poesie» (1889), »Goethe» (1894), »Die deutsche
Litteratur im 19. Jahrhundert» (1900),
»Deutsche Stilistik» (1906), »Nietzsche» (1913) m. m.
Meyer [maPer], Victor, tysk kemist (1848
—97), blev 1872 prof, vid Polytechnikum i
Zürich, 1885 i Göttingen och 1889 i
Heidelberg. M. var en av sin tids mest betydande
representanter för organisk-kemisk forskning,
mångsidig oeh synnerligen produktiv. Han
dels upptäckte, dels närmare undersökte
ali-fatiska nitroföreningar och oximer, tiofen,
jodo-, jodoso- och jodoniumföreningar m. fl.
Vidare utförde han viktiga undersökningar
inom isomeriläran o. a. organisk-teoretiska
områden. M. utarbetade en enkel metod för
bestämning av gasers molekylvikt, som funnit
allmän tillämpning och bidrog att lösa
svävande frågor om flera grundämnens valens
och atomvikt. Tills, m. P. H. Jacobson utgav
M. »Lehrbuch der organischen Chemie» (1891
—96; nya uppl. efter M:s död). G. S-ck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
