Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meyerheim, Friedrich Paul - Meyerhof, Otto - Meyerhold, Karl - Meyer-Lübke, Wilhelm - Meyerson, Gerda - Meyer-Waldeck, Alfred - Meyfart, Johann Mattheus - Meyn, Antoinette - Meynert, Theodor - Meyrinck, Gustav - Meysenbug, Malvida von - Meytens, Meidens, Maytens, Mytens, Mijtens, 1. Aert (Arnoldo) - Meytens, 2. Daniel, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Meyerhof—Meytens
4
menagerier, akrobater och cirkusscener;
djuren äro förträffligt karakteriserade. G—g N.
Meyerhof [maPorhäf], Otto, tysk fysiolog
(f. 1884), prof, vid Kaiser-Wilhelm-Institut
för medicinsk
forskning i Heidelberg.
Fick 1923 halva 1922
års Nobelpris i
fysiologi och medicin för
sin upptäckt av det
lagbundna
förhållandet mellan
syreförbrukning och
mjölk-syreomsättning i
muskeln. M:s upptäckt
innebar, att av den
mjölksyra, som
antages utgöra en viktig
del i mekanismen vid
muskelns förkortning el. riktigare
anspän-ning, förbrinner, 3/i återombildas till
utgångsmaterialet — glykogen. J. E. J-n.*
Meyerhold [mäPorhålt], Karl, rysk
regissör, se M e j e r h o 1 d, V. E.
Meyer-Lii’bke [maPar-], Wilhelm, tysk
romanist (f. 1861), f. i Schweiz, var 1892—
1914 prof, i Wien, 1915—29 prof, i Bonn. M.
är efter Diez den romanska filologiens främsta
lingvistiska namn.
Såväl genom sin
lärar-verksamhet som
framför allt genom sina
alltid betydelsefulla,
delvis epokgörande
arbeten har han i
säll-spord grad främjat
den romanska
språkforskningens utveckling. Hans
»Grammatik der romanischen
Sprachen» (4 bd, 1890
—1902) betecknar en
epok i romanistikens
historia både genom överblicken över
vetenskapens dittills vunna resultat och
framför allt genom vidsyntheten och skärpan
i metoden. Hänsyn tages där till de olika
språkens äldre och nyare dialekter i förut
okänd utsträckning. Förf, sammanför
framgångsrikt de olika företeelserna under större
förklarande synpunkter samt detaljbehandlar
och delvis löser flera av den romanska
grammatikens problem. M:s viktigaste övriga verk
torde vara »Italienische Grammatik» (1890),
»Einführung in das Studium der
romanischen Sprachwissenschaft» (1901), »Historische
Grammatik der französischen Sprache» (2 bd,
1908—21), »Romanisches etymologisches
Wör-terbuch» (1911—20), »Das Katalanische» (1925)
och bidrag till facktidskrifterna (särskilt
Zeit-schrift für Romanische Philologie). E. S-f.
Meyerson [me’jor-], Gerda,
skriftställa-rinna (1866—1929), tidigt intresserad för
sociala studier och praktisk verksamhet.
Särskilt med tanke på industriarbeterskornas
dåliga bostadsförhållanden upprättade hon
1898 ett hem för arbeterskor i Stockholm
(senare ytterligare ett), och s. å. bildades
föreningen Hem för arbeterskor. M. anordnade
Centralförbundets för socialt arbete
hemar-betsutställning i Stockholm 1907. Hon deltog
i bildandet av och arbetet inom förbundet
samt i annat socialt arbete, bl. a. för
nykterhet och folkbildning, bildade Svenska
föreningen för dövas väl och tog mycket
verksam del i dess arbete. Hon utgav »Svenska
hemarbetsförhållanden» (1907), »Världens ljus.
Tankar om Jesus och hans lära» (1908),
»Kvinnorna i industrien» (1909) m. m. G. H. v. K.
Meyer-Wa’ldeck [mäPor-], Alfred, tysk
sjöofficer (1864—1928). Ledde som guvernör i
Kiautschou under världskriget försvaret av
Tsing-tau; se Kolonialstriderna
under världskriget, sp. 988.
Meyfart [mål’-], Johann Mattheus,
tysk psalmförfattare (1590—1642), teol. prof,
och pastor i Erfurt. M:s psalmer ha ofta
högt poetiskt värde; »Jerusalem, du
hoch-gebaute Stadt» (sv. ps. 670) räknas till den
protestantiska psalmens pärlor. E. N. S-g.*
Meyn [mejn], Antoinette, norsk
författarinna (1827—1915). Mycket populära
voro hennes under pseud. Marie och
Holger Birch utgivna, religiöst färgade
skildringar av vardagslivet, ledigt skrivna men
föga konstnärliga. De mest betydande äro
»Pressede blomster» (1889) och »En
kjærlig-hedshistorie fra gamle dage» (1896). K. V. H.*
Meynert [mäPnart], T h e o d o r, österrikisk
anatom och psykiater (1833—92), prof, i
nervsjukdomar och föreståndare för psykiatriska
kliniken i Wien. 1872 sammanfattade han i
Strickers »Handbuch der Lehre von den
Ge-weben» resultaten av sina studier över
centrala nervsystemets byggnad i avh. »Vom
Ge-hirn der Säugethiere». 1884 utgav han bd 1
av »Psychiatrie. Klinik der Erkrankungen
des Vorderhirns». R. T-dt.*
Meyrinck [mäi’-], Gustav, österrikisk
författare (f. 1868). Väckte uppmärksamhet med
romanen »Golem» (1914; sv. övers. 1916), som
följts av bl. a. »Das grüne Gesicht» (1916),
»Walpurgisnacht» (1917; sv. övers. 1919), »Der
weisse Dominikaner» (1921), »Der Engel vom
westlichen Fenster» (1927). M:s böcker fyllas
av groteska, gåtfulla gestalter, ockulta
fenomen och skräckromantik. R-n B.
Meysenbug [maPzanbök], Malvida von,
tysk författarinna (1816—1903), levde i
London, Florens och Rom, intimt förtrogen och
i livlig brevväxling med många betydande
personligheter, bl. a. Richard Wagner och
Nietzsche. Hennes författarskap, romaner,
essäer, »Memoiren einer Idealistin» (3 bd, 1876;
»I landsflykt», 1916) m. m., åsyftade
etisk-estetisk förädling och väckte stor
uppmärksamhet och beundran. »Gesammelte Werke» (5
bd, 1922). Två bd av hennes brevväxling
ut-gåvos (1920 och 1926) av Berta Schleicher,
som även skrev hennes biogr. (3:e uppl. 1922).
Se Ellen Key i »Verk och människor» (1910).
Meytens [mePtens], Meidens,
May-tens, Mytens, M i j t e n s, holländska och
svenska målare. 1. A e r t (A r n o 1 d o) M.
(omkr. 1541—1602) dog i Rom. Han utförde
i Neapel stora kyrkmålningar, vilka gått
förlorade eller ej kunnat identifieras.
Nationalmuseum i Stockholm äger en av honom utförd
stor Caravaggioinspirerad duk,
»Törnekrö-ningen» (se O. Granberg, »Trésors d’art», II,
n:r 135). — 2. D a n i e 1 M. d. ä. (d. omkr.
1660), brorson till A. M. Tillhörde 1610
Haags målargille; reste 1618 till England och
blev snart konungahusets och hovets gynnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
