Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meytens, 8. Martin van, d. y. - Mez, Carl - Meza, Christian Julius de - Mezger, Johan Georgius - Mézières - Mézières, Alfred - Mezquite - Mezzanin - Mezza voce - Mezzo - Mezzotint(o)gravyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Mez—Mezzotint(o)gravyr
8
brunn, Rudolfinum i Prag m. fl. ställen). Han
porträtterade även kejsarfamiljen med
barnen (Schönbrunn, Pittigalleriet, Versailles).
Ett utsökt prov på M:s emaljmåleri är den
doslockminiatyr, som finnes i Nationalmuseum
i Stockholm. 1759 valdes M. till dir. för
konstakad. i Wien och blev dess driftige
ledare. överhopad med arbete, vårdslösade han
sin konst med massproduktion och lät ofta
lärjungar utföra det mesta arbetet. Så är
fallet med de stora väggmålningarna i
Schönbrunn, vilka illustrera festligheterna vid
Josef II:s bröllop 1760. En otydlig signatur på
ett av väggfälten torde kunna tolkas som
Sophonias Dederich (1712—73), M:s
svenske, kanske mest begåvade elev, vilken
medföljde från Stockholm 1731. Andra
målare, vilka kunna räknas till M:s elever, äro
A. É. Oeser, bröderna Klein och Militz samt
H. G. Bläust m. fl. — I sin konst är M. lika
klandrad av eftervärlden som berömd av
samtiden. Ehuru korrekt i teckningen och
skicklig i att uppnå porträttlikhet, är han mer än
lovligt ytlig och tom. Rörelsen är ofta
maniererad, figurernas ställningar onaturliga
och karnationen gärna för hög; hans bilder
sakna individuellt liv. Undantag finnas dock.
Stoffmåleriet är praktfullt pompöst med
svaghet för rött, guldbrokad och ultramarinblått.
Många gravörer ha utfört stick efter hans
bilder. M. samlade förmögenhet på sin konst,
hade stor konstsamling, gjorde kemiska
experiment och grundade en färgfabrik i Wien.
Hans 1755 på franska skrivna självbiografi
är i fråga om smicker, fåfänga och
egenkärlek ännu oöverträffad. Den är tryckt i »Briefe
über die Kunst von und an C. L. von
Hage-dorn», utg. av T. Baden (1797). Litt.: C.
Wurtz-bach, »Biographisches Lexikon des
Kaiser-thums Oesterreich» (1868; med
litteraturförteckning); A. Gauffin i Nationalmusei
Årsbok 1920. G. W. L.
Mez [mets], Carl, tysk botanist (f. 1866),
prof, i Halle 1901, i Königsberg 1910. Han
har huvudsaki. arbetat inom den systematiska
botaniken och bl. a. med biträde av flera
lärjungar gjort serodiagnostiska undersökningar
över släktskapsförhållandena inom växtriket.
Bland hans skrifter märkas »Lauraceae
Ame-ricanae» (1889), »Monographia
Bromeliacea-rum» (1896), »Monographie der
Theophrasta-ceae» (1903), »Der Hausschwamm und die
übrigen holzzerstörenden Pilze der
mensch-lichen Wohnung» (1908),
»Physiologisch-syste-matische Untersuchungen über die
Verwandt-schaften der Angiospermen» (1913; tills, m.
K. Gohlke), »Versuch einer Stammesgeschichte
des Pilzreiches» (1929). K. A.
Meza [mé’sa], Christian Julius de,
dansk officer (1792—1865), av holländsk
judesläkt. Blev 1842 major och vid krigets utbrott
1848 högste befälhavare för artilleriet. M.
deltog med heder i striderna vid Bov och i
Slesvig, blev överste 1848, förde avantgardet
vid Fredericia 1849, blev s. å. generalmajor
och deltog med ära i slaget vid Isted 1850.
1858—63 var han kommenderande general i
Slesvig, blev generallöjtnant 1861 och vid
krigets utbrott 1864, i synnerhet enl.
Kristian IX :s önskan, härens överbefälhavare. M.
kände Dannevirkeställningen i grund och
visste, att den var mycket svår att försvara
i ett vinterfälttåg. Hans beslut 5 febr. 1864
att utrymma ställningen, vilket väckte
förvåning och vrede i Danmark, var militärt
korrekt och stred icke mot hans instruktioner,
men M. kan icke
fritagas från
medskyldighet i ställningens
svagheter och
försumlighet i
tillfredsställande prövning av dess
dåvarande
möjligheter. Han kallades till
Köpenhamn och
avskedades mot konungens
önskan som
överbefälhavare, delvis på
grund av sitt
styv-sinta uppträdande.
Litt.: J. Nörregaard,
»Tre hovedpersoner og hovedbegivenheder i
1864» (2:a uppl. 1884); K. C. Rockstroh,
»General de Mezas krigsdagböger fra aarene 1849
—1851» (1928) och »General de Meza og
Dan-nevirkes römning» (1930). P. E-t.
Mezger [mä’ts£ar], Johan Georgius,
nederländsk läkare (1839—1909). Han blev
1863 med. dr i Leiden, var flera år anställd
vid en medicinsk klinik i Amsterdam och
ägnade sig åt att med massage behandla olika
former av förlamning. Genom lyckade kurer
vann han utomordentligt rykte, så att hans
mottagningar i Amsterdam besöktes av sjuka
från hela den civiliserade världen. (P. Hgld.)
Mézières [mezia’r], stad i n. ö. Frankrike,
dep. Ardennes, vid Meuse, 18 km v. n. v. om
Sedan; 10,002 inv. (1929). Stål- och
järnindustri. Grundades på 900-talet och var
länge en av Frankrikes starkaste fästningar.
Mézières [mezia’r], Alfred, fransk
litteraturhistoriker (1826—1915), prof, i utländsk
litteratur vid Sorbonne och 1874 led. av Fr.
akad. Utom arbeten om Shakespeare och hans
samtida (1861 ff.) har M. behandlat Dante
(1865) och Goethe (1872 ff.) i populära
monografier; även hans böcker om fr. historiska
gestalter som Mirabeau (1891; sv. övers. 1918)
ha vunnit stor läsekrets. Kj. S-g.
Mezquite [mäski’to], bot., seGrammagräs.
Mezzanln [mä’tsa-] (it. mezzanino, av mezzo,
halv), byggnk., låg mellanvåning, halvvåning,
entresolvåning. I de italienska
renässanspalatsen inskötos ofta mellan de höga
huvudvåningarna låga, för vardagsbruk,
domestik-och förrådsrum o. dyl. avsedda våningar med
relativt låga fönster. I. G. C.*
Mezza voce [mä’dza våTJe], it., mus., med
halv el. dämpad röst (jfr Mezzo).
Mezzo [mä’dzå], fem. mezza, it., halv-;
mezzoforte, halvstarkt;
mezzosopran, röst mellan sopran och alt;
mezzo-sopranklav, C-klav.
Mezzotint(o)gravyr [mätsåti’nt(å)-] (it.
mezzo tinto, »mellanfärg», halvton), ett slags
djuptryck (se Grafisk konst). Den blank
-slipade kopparplåten bearbetas först i alla
riktningar med ett verktyg,
granuleringsstå-let (rockern el. vaggan), vilket ung. har
formen av ett stämjärn med rundad,
sågtan-dad egg och som under en vaggande rörelse
föres fram över plåtytan. Denna blir
härigenom eller, ehuru mera ovanligt, genom
påblåsning av sand (se B 1 å s g r u n d)
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
